Inga produkter i varukorgen.
Mattias Goldmann: Halverat pris på kollektivtrafiken – detta innebär det
Analys 1 juli införs halverat pris i kollektivtrafiken, som ska gälla fram till årsskiftet. Valfläsk eller inte får andra bedöma, vi vill veta effekterna för transportsektorns klimatomställning!
Mattias Goldmann, 2030-sekretariatet.
- Välkomnad satsning. Kostnaden för månadskort ”och motsvarande periodkort” ska halveras 1 juli och året ut. Det sker genom att 6.5 miljarder kronor tillförs regionerna, som enbart kan användas för detta. Efter åtskillig kritik mot att regeringens satsningar ensidigt gynnar bilisterna, ändras detta nu – även om satsningen på kollektivtrafiken är klart mindre än enbart den senaste sänkningen av skatten på fossila drivmedel. I praktiken måste regionerna ansöka om dessa medel, men det är närmast givet att alla kommer att göra det. Alternativet är ju inte att få något man skulle föredra, utan att inte få något alls.
- Utmaning för kollektivtrafiken. ”Det är klart att det finns flexibilitet” svarade Kristerson på frågan hur kollektivtrafiken kan svara upp mot en plötsligt ökad efterfrågan. Men i praktiken finns inte plötsligt nya bussar, fler chaufförer tar tid att anställa och tidtabeller är satta. Inte en krona extra anslås för fler passagerare, ökad bränsleförbrukning, ökat slitage, ökat informationsbehov eller andra effekter av nya och delvis förändrade reseströmmar. Därtill måste man ju åtminstone formellt räkna med att satsningen avslutas ett halvår senare, så inga mer bestående satsningar kan göras utifrån dessa medel.
- Begränsad träffsäkerhet. Tidöpartierna presenterar detta som en satsning på de som tar bussen till jobbet – andra former av kollektivt resande ingår men nämndes inte – men satsningen gäller alla periodkort motsvarande månadskort. Att studenter och pensionärer också gynnas kan vara välkommet av andra skäl, men gagnar inte arbetsmarknaden, och mer övergripande är stimulanser av typen ”alla får” förstås inte träffsäkra eller kostnadseffektiva.
- Marginell klimatnytta. Regeringen uttalar tydligt att detta tänks gynna de som redan åker kollektivt; syftet är inte att locka nya kundgrupper. De som kan tänkas byta beteende är framför allt vad kollektivtrafiken kallar ”växlare”, som skiftar mellan bussen, cykel, gång och distansarbete. Att en del av dem skaffar månadskort, är klimatmässigt inte till någon nytta – klimatnyttan uppstår enbart när bilister byter färdsätt. Eftersom erbjudandet i övrigt inte är anpassat efter deras behov, är det knappast särskilt många, och många av dem återgår troligen till bilen om priset på månadskortet åter fördubblas i januari.
- Inte vad branschen efterfrågat. Kollektivtrafikbranschen har återkommande visat att sänkta biljettpriser bara är en komponent för att öka attraktiviteten, och att bättre komfort, tätare turer och liknande är väl så viktigt. Därtill har branschen efterfrågat strukturella reformer, såsom förändringar av reseavdrag och förmånsbeskattning som troligen blir svårare att få igenom nu – aptiteten för större förändringar minskar när en kostnadsmässigt stor satsning görs.
- Strategiskt spel. När regeringen nu lägger fram halverat pris på kollektivtrafiken som en särskild tilläggsbudget, frikopplat från andra frågor som hanteras i normala budgetar, är det strategiskt smart för dem. Om något eller några av oppositionspartierna röstar för – men inte alla – så kan regeringen visa på rödgrönoenighet. Om något av partierna röstar emot så kan regeringen hävda att de inte står på kollektivtrafikresenärens sida när det kommer till kritan. Att andra förslag skulle vara bättre för att öka det kollektiva resandet hör inte hit.
- Nationellt resekort blir oemotståndligt. Enligt regeringens förslag upphör sänkningen 1 januari 2027 och priserna återgår till det normala. Tidöpartierna kan hantera det, men för ett rödgrönt styre skulle det skapa stora konvulsioner, och gör det nästan oemotståndligt att införa det nationella resekort som Miljöpartiet och Vänsterpartiet redan går till val på.
- Remissrunda för formens skull. Den förra tilläggsbudgeten, om sänkt skatt på fossila drivmedel, hade en rekordkort remissrunda på en enda vecka, och det tycks uppenbart att regeringen inte fäster särskilt stor vikt vid att alltifrån branschorganisationer till myndigheter i sina remissvar avstyrker förslaget. Även detta förslag väntas komma på mycket kort remiss, med samma måttfulla intresse för den respons det ger. Troligen blir kritiken dock mindre skarp än mot den sänkta drivmedelsbeskattningen; branschens aktörer hade hellre sett annan stimulans men lär tacka för det som bjuds.
