Kartläggning: Så redovisar storbolagen social hållbarhet

Miljö & Utveckling har gått igenom års- och hållbarhetsrapporteringen för 2024 för de hundra största bolagen på Stockholmsbörsen. I granskningen har den sociala delen bedömts på en fyrgradig skala, från 0 (mycket knapp information) till 3 (tydliga nyckeltal och uppföljning).

Stora skillnader i mognad

Granskningen av 2024 års hållbarhetsredovisningar visar tydliga nivåskillnader. Några få bolag ligger långt fram med etablerade riskprocesser, återkommande granskningar i värdekedjan och kvantitativ uppföljning. De flesta befinner sig dock fortfarande i ett uppbyggnadsskede.

Skillnaderna blir som tydligast när bolagen går från att beskriva hur de arbetar till att visa vad arbetet lett till. Genomgången visar ett litet toppskikt som redan ligger nära de nya kraven – och en majoritet som har en bit kvar till den nivå av social due diligence som EU nu förväntar sig.

När rapporterna läggs bredvid varandra framträder ett tydligt mönster. De stora börsbolagen kan grovt delas in i tre grupper:

• ett toppskikt där social hållbarhet är integrerad i styrningen
• ett mellanlager som kommit en bra bit på väg
• en grupp eftersläntrare där arbetet fortfarande är fragmentariskt

Toppbolagen: styrning, data och uppföljning

I den mest utvecklade gruppen finns bolag som Volvo, SSAB, Stora Enso, ABB, Sobi och Peab. De redovisar sociala risker, åtgärder och resultat med en detaljgrad som få andra är i närheten av. Processerna är formellt beslutade, förankrade i styrelse och ledning och ofta kopplade till bolagens övergripande riskhantering.

För SSAB är utgångspunkten tydlig.

– Trygga arbetsvillkor är ett av våra mest väsentliga områden. Vi följer olycksfallsstatistik månadsvis och har mål på flera nivåer, säger Anna Viefhues, ansvarig för bolagets hållbarhetsredovisning.

Ambitionen är att utvecklingen ska gå att följa, inte bara beskrivas i efterhand. Peab beskriver en liknande förskjutning – från allmänna policys till konkret styrning.

– Det är viktigt att vi har processer på plats så att organisationen kan arbeta strukturerat med social due diligence. Vi har bland annat beslutat att begränsa antalet underentreprenörsled till maximalt två. Det är ett sätt att öka kontrollen och minska riskerna, säger IR-chefen Juha Hartomaa.

I den här gruppen är det också vanligare att bolagen åtminstone delvis rapporterar enligt ESRS, även om inte alla sociala upplysningar är fullt utbyggda ännu.

Mellangruppen: processer finns – men få resultat

Mellangruppen består av företag som har kommit långt på vissa områden, men där helheten inte är lika sammanhållen. Dit hör bland andra Tietoevry, Castellum, Essity, Alfa Laval och Indutrade. Policys och strukturer finns på plats, men utfallsdata är ofta begränsad och uppföljningen skiljer sig åt mellan affärsområden.

– Det mest utmanande rör data kopplat till värdekedjan. När leverantörerna är små konsultbolag eller enpersonsbolag är det svårast att få fram data. Då blir det svårare att fastställa påverkan, driva utveckling och sätta tydliga mål, säger Ida Bohman Steenberg, hållbarhetschef på Tietoevry.

I många av de här bolagen är social hållbarhet integrerad i styrningen, men rapporteringen ligger fortfarande nära processbeskrivningar. De kan beskriva vad de gör – men mer sällan visa effekten.

Eftersläntrarna: grunderna byggs nu

Längst ner i mognadsskalan finns framför allt decentraliserade koncerner och bolag som nyligen noterats. I vår genomgång hamnar bland andra Lagercrantz och Röko i den gruppen. Här finns uppförandekoder, värdeord och övergripande skrivningar – men ofta få konkreta nyckeltal och begränsad redovisning av risker och åtgärder.

– Vi börsnoterades först 2025. Att innan dess lägga stora resurser på fullskalig hållbarhetsrapportering, utan tydliga krav, hade varit svårt att motivera. Nu bygger vi upp strukturerna och kommer att rapportera enligt ESRS i 2025 års årsredovisning, säger Rökos vice vd och finanschef Johan Bladh.

Lagercrantz består av ett 90-tal självständiga små-medelstora bolag och uppger att sociala risker i värdekedjanfrämst hanteras genom uppförandekoder, risk-screening, självskattningsenkäter och egna granskningar. Rapporteringen förbereds för kommande ESRS-krav och fokuserar på områden som bedömts som väsentliga, däribland olycksfallsfrekvens, sjukfrånvaro och könsfördelning inom den egna arbetskraften, enligt bolaget.

Värdekedjan – rapporteringens svagaste länk

Sammantaget framträder ett lapptäcke. Ett fåtal bolag har social styrning och rapportering som närmar sig CSRD:s krav. En större grupp är på väg, men har tydliga luckor – framför allt i värdekedjan och på utfallssidan. Längst bak finns bolag där arbetet fortfarande handlar om att bygga grunderna: roller, system och de första nyckeltalen.

Skillnaderna blir särskilt tydliga i värdekedjan. Nästan alla bolag beskriver uppförandekoder och förväntningar på leverantörer. Färre redovisar hur ofta de faktiskt granskas, vilka risker som identifierats – och vad som hänt sedan.

Olika logik i olika branscher

För digitala bolag ser kartan annorlunda ut än för tillverkande industri.

– Som underhållningsbolag med digital verksamhet utan tillverkning prioriterar vi de sociala aspekter som är mest relevanta för oss. I vår dubbla väsentlighetsanalys är ESRS S1, den egna arbetskraften, och S4, konsumenter och slutanvändare, mest centrala, säger Jonna Danlund, hållbarhetschef på Betsson.

I branscher med komplexa och känsliga leverantörskedjor ser utmaningen annorlunda ut. Sobi har valt att knyta an till etablerade system.

– För kritiska leverantörsgrupper genomför vi screening och återkommande enkäter om till exempel hälsa, säkerhet och anställningsvillkor, säger hållbarhetschefen Cecilia Nord.

Rapportering räcker inte

För Olivia Nordell, som arbetar med EU-lagstiftning kopplad till företagsansvar på Swedwatch, är hållbarhetsrapportering en grundförutsättning – men långt ifrån hela bilden.
– Man kan vara bra på att redovisa, och det säger ändå inte alltid så mycket om vad företagen faktiskt gör i praktiken, säger hon.
Hon efterlyser tydligare koppling mellan ambition och verklig effekt – att bolagen ”walk the talk”.

CSRD som stresstest

Nästa rapporteringsår blir ett stresstest för bolagens sociala arbete. Med CSRD och de sociala ESRS-standarderna går kraven från relativt löst formulerade till konkreta.

I intervjuer med börsbolagen återkommer tre teman:

• Tydligare mål krävs, särskilt i värdekedjan.
• Rapporteringen är påbörjad – men inte komplett.
• Formalia och begriplighet måste mötas, så att rapporterna blir beslutsrelevanta.