Sopspionen i Södertälje

Nicklas är Södertälje kommuns samordnare mot illegalt avfall. På senare tid har han alltmer kommit att kallas ”sopspion” – ett begrepp som är helt okej att använda, så länge det sägs ”med glimten i ögat”.

Han vill varken att hans efternamn nämns eller att han syns framifrån på bild.

– När det handlar om organiserad brottslighet finns det vissa risker. Dumpningsbrott ger stora vinster, och en polis har varnat mig för att visa ansiktet, säger Nicklas.

SÖDERTÄLJE, BELÄGET CIRKA 3,5 mil från Stockholms innerstad, lyfts ofta fram som en kommun där den organiserade brottsligheten fått ett starkt fäste. Kommunen utmärker sig även när det gäller antalet illegala avfallsdumpningar.

– Det finns anledning att fundera över varför vi sticker ut i statistiken. Jag tror att vårt geografiska läge spelar en stor roll. Södertälje ligger längst söderut i storstadsregionen, och om man kör en ”dumpningsrunda” kan jag tänka mig att vi ofta blir slutstationen, säger Nicklas.

Södertälje kommun uppskattar att över 20 000 dumpningar sker varje år i tätorten, både av privatpersoner och företag. Det är fem gånger fler än de cirka 4 000 miljöbrott som utreds årligen i hela Sverige.

Nicklas uppskattar att 70 procent av den illegala dumpningen är organiserad och kopplad till yrkesmässig brottslighet, såsom oseriösa byggföretag och skurkaktiga transportfirmor.

– Vinsterna är höga, risken att åka fast är relativt liten och straffen är milda. I Sverige används illegal dumpning också som ett sätt att undvika skatten för att lägga avfall på deponi, säger han.

ATT ANVÄNDA ”SOPSPIONER” för att hantera illegalt avfall hör sannolikt inte till vanligheterna hos Sveriges kommuner.

– När vi pratar med andra kommuner blir de ofta förvånade över att vi har en samordnare specifikt mot illegalt avfall. Jag har faktiskt inte stött på någon annan kommun som har en sådan tjänst. Men jag kan varmt rekommendera det, säger Boel Godner (S), kommunalråd i Södertälje.

Hon konstaterar att illegal dumpning av avfall är en tydlig utmaning som Södertälje arbetat med i många år.

– Vi såg tidigt att avfall ofta hamnade i diken, skogar, avskilda områden och till och med i närheten av sopstationer. För att fatta mig kort har vi etablerat ett nära samarbete med polisen, och vi agerar på alla anmälningar som Södertäljeborna gör. Vår målsättning är att hålla kommunen ren, snygg och trygg.

ARBETSROLLEN SOM ”SOPSPION” består av två huvuduppgifter: att hantera anmälningar om dumpning från invånare i Södertälje och att bevaka områden där dumpning ofta sker.

Nicklas berättar att arbetsdagen vanligtvis börjar strax före sex på morgonen i Södertälje stadshus. Han börjar med att gå igenom inkomna ärenden från allmänheten, och när det finns tillräckligt många uppdrag, ger han sig i väg med bilen för att besöka dumpningsplatserna.

Södertälje kommun använder systemet Infracontrol, som även erbjuder en app till invånarna. Genom appen kan boende anmäla fel och brister i utemiljön, såsom skräp eller avfall som ligger på fel plats.

– Man kan välja att vara anonym eller skriva sitt namn för återkoppling. Jag föredrar namn eftersom jag ibland behöver ställa frågor. Vid felanmälan registreras en GPS-punkt där anmälaren befinner sig. Många vet inte om detta och anmäler i stället från hemmet, vilket ger mig en GPS-punkt där. Att bifoga en bild är mycket hjälpsamt, särskilt om det finns landmärken i bakgrunden. Jag har genom åren lärt mig var många av kommunens vägar, broar och skorstenar ligger, säger Nicklas.

INNE PÅ KONTORET visar han en bild från ett ärende på datorskärmen.

– Det här är en dumpning precis vid Igelstabron, ett avsides och mörkt område omgiven av tät skog och buskage, beläget mellan Nynäsvägen och Hall-anstalten. När jag letar efter potentiella dumpningsplatser brukar jag tänka på var jag själv skulle dumpa något, och det här är en idealisk plats – ingen ser eller hör något, säger Nicklas.

Han konstaterar att avfallet på bilden tydligt har dumpats från en lastbil. Mängden skräp är alldeles för stor för att rymmas i en personbils baklucka eller ens på en släpkärra. Dessutom finns det ett karaktäristiskt tecken som tyder på lastbilsdumpning: en stor avfallshög, följt av ett litet mellanrum och sedan en mindre hög.

– När jag pratade med en lastbilschaufför fick jag förklaringen: När man backar in lastbilen och tippar släpet åker nästan allt avfall ut direkt. Sedan kör man fram en bit och skakar flaket för att få ut det sista, vilket skapar den andra högen, säger han.

I det här fallet handlar det om byggavfall i form av golv och golvlister. En typ av dumpning som Nicklas menar att han stöter på flera gånger i veckan.

– Troligtvis kommer det från ett företag som sagt till kunden att de hanterar avfallssorteringen, så att kunden kan känna sig som en miljöhjälte. Men i verkligheten dumpas det ute i skogen.

VIDARE BERÄTTAR HAN att en stor del av dumpningen kommer från byggbranschen, men även från restauranger samt vård- och omsorgsverksamheter.

– Ibland stöter jag på stora säckar med vuxenblöjor och medicinrester, och vid några tillfällen har vi till och med hittat dokument som avslöjar varifrån avfallet kommer. I början var jag väldigt engagerad och åkte till och med hem till de ansvariga för att uppmärksamma dem på problemet. Men efter ett tag bad kommunen mig att sluta, för min egen säkerhet.

NICKLAS HAR ÄVEN stött på illegal dumpning som kan spåras tillbaka till Södertälje kommuns egna verksamheter, berättar han.

– I sådana fall går jag direkt till ansvariga chefer och påpekar det. Bara för att vi arbetar inom kommunen betyder det inte att alla är felfria. Vi har många stora verksamheter, och fel kan tyvärr även förekomma där, säger han.

När kommunen upptäcker restaurangsopor som går att spåra tillbaka till en specifik restaurang med alkoholtillstånd, kan kommunen hota med att dra in tillståndet.

– En effektiv metod för att få dem att följa reglerna, säger Nicklas.

FÖR TILLFÄLLET HAR Nicklas omkring 15 aktiva ärenden i datorsystemet, men antalet brukar alltid öka under hösten. Bara under augusti hade kommunens driftenhet, där Nicklas ingår, 65 ärenden som både anmäldes och åtgärdades.

– Vinterhalvåret är min lågsäsong. På våren ökar aktiviteten när folk börjar städa sina garage, bygga pooler, terrasser och liknande – då är det riktigt mycket. Under sommaren sjunker det något och håller sig relativt stabilt, men sedan ökar det igen mot slutet av hösten.

YUSRA MOSHTAT, länsmiljöingenjör på Länsstyrelsen i Västra Götaland, har jobbat med regeringsuppdraget att kartlägga avfallsbrottsligheten i Sverige sedan 2021. Hon berättar att Avfallsbrott är en guldgruva för kriminella, och att miljöbrott, där avfallsbrott ingår, är den tredje mest lukrativa brottstypen globalt efter narkotika- och vapenhandel.

Hon berättar att det brukar talas om tre typer av avfallsbrottslighet:

– För det första har vi den grå verksamheten, som framstår som laglig men som delvis agerar illegalt bakom en förtroendeingivande fasad. För det andra finns den svarta verksamheten, som inte är registrerade företag och saknar nödvändiga tillstånd från kommuner och länsstyrelser. Slutligen finns den tredje typen, den så kallade ”hobbyverksamheten”, där privatpersoner bedriver avfallshandel som en hobby – och inte följer rådande lagar och regler, säger Yusra Moshtat.

Vidare säger hon att om kommunerna inte aktivt bekämpar avfallsbrottslighet riskerar de en fortsatt tillväxt av problemet.

– Avfallsbrottslighet kan bli mycket kostsam; när de ansvariga verksamheterna går i konkurs hamnar notan ofta hos markägarna, vilket vanligtvis innebär att kommunen i slutändan får betala via skattebetalarnas pengar, säger hon.

I ett parkeringsgarage vid Södertälje stadshus står Nicklas tjänstebil. Den är anspråkslös, en vanlig familjebil utan några särskilda kännetecken. Inuti bilen ser det dock helt annorlunda ut.

”Här sitter det kameror,” säger Nicklas och pekar mot bilens front, och sedan mot bakluckan.

– Åklagaren har klargjort att för att ett fall ens ska kunna gå till åtal krävs minst bildbevis, helst videoinspelning. Det räcker alltså inte med att filma en avfallshög efteråt – personen måste fångas i själva akten av dumpningen. Jag måste alltså ta dem på bar gärning. I bilen har jag med mig en kamera, kikare och nattkikare för att kunna göra just det, säger han.

I bilen finns även ett överfallslarm, en Rakelterminal med tillhörande mikrofoner samt en fjärrkontroll till en lampa som Nicklas sätter på taket vid behov.

Vi sätter oss i bilen och kör mot ett område söder om staden, intill motorvägen. Nicklas kallar platsen för E-20-tippen.

– Här sker dumpningarna konstant, och så fort vi städar upp är det lika mycket avfall igen nästa dag, säger han.

Bland avfallet återfinns skor, ett bilbatteri, kläder, lustgasbehållare, en stor mängd däck och rivningsavfall. Nicklas betonar att bilbatteriet har högsta prioritet för bortforsling.

– Om bilbatteriet börjar läcka kan det bli mycket miljöfarligt. I värsta fall måste vi gräva upp stora mängder jord, särskilt nära vattenskyddsområden. Miljöfarligt avfall, som spillolja och frityrolja, kan tränga ner i jorden och orsaka stora skador, säger han.

Nicklas böjer sig ner och sätter en orange klisterlapp på batteriet med texten:

”Kontrollerat av Södertälje kommun, Åtgärd beställd”.

– På så sätt får invånarna se att åtgärder vidtas, att kommunen faktiskt agerar, säger han.

NÄR VI TRÄFFAR Nicklas har rättegången mot NMT Think Pink just inletts. Målet anses vara en av Sveriges största miljöskandaler och involverar ett avfallsföretag som olovligen dumpat och grävt ner tusentals ton avfall. Think Pinks avfallsanläggning i Botkyrka har förvandlats till ett stort sopberg, vilket har tvingat kommunen att låna över 200 miljoner kronor för att hantera situationen.

– Jag hoppas att tingsrätten markerar tydligt och statuerar ett exempel. De ansvariga bör få flera års fängelsestraff, men framför allt måste de stå för kostnaderna. Marken kring deras dumpningar är förorenad, och de som bor i området kan inte längre använda sina brunnar, säger Nicklas.

VESA HILTULA, VD på Telge återvinning, tror att det sällan är verksamhetsutövarna själva som dumpar avfall.

– Oftare anlitar de någon för att hantera avfallet åt dem, men dessa personer sköter inte alltid hanteringen på rätt sätt. För varje enskild dumpning kan det verka som en bagatell, både för den som tar emot avfallet och för den som gör sig av med det. Jag tror att mycket handlar om okunskap. Kanske är jag naiv, men jag är övertygad om att många inte alltid inser den verkliga skadan de orsakar, säger han.

Men när det kommer till Think Pinkhärvan är han mer cynisk.

– Ofta framställs dessa verksamheter som legala och välordnade, och jag tror att många har ambitionen att göra rätt från början. Men när kostnaderna blir högre än förväntat kan frestelsen att ta genvägar bli för stor.

Även när det gäller schaktmassor blir avfallsdumpningen mer organiserad, eftersom det rör sig om betydligt större belopp, säger han.

– Vi ser ofta ett mönster: när vi tar emot massor från ett projekt får vi de första leveranserna under de första dagarna, men i slutändan mottar vi bara en bråkdel av vad som ursprungligen lovades. Då är det värt att fundera på vart resten har tagit vägen, säger Vesa Hiltula.

VI LÄMNAR E20-TIPPEN och kör mot en återvinningsstation i Geneta. Nicklas berättar att det har uppstått stora problem med just dessa stationer, vilket Vesa Hiltula bekräftar.

– Även utan konkreta mätningar kan vi konstatera att dumpning är ett utbrett problem i Södertälje och att det har pågått under en längre tid. Särskilt besvärligt har det varit kring återvinningsstationerna, och sedan vi tog över ansvaret för dem i kommunal regi har problemet hamnat hos oss. Vi arbetar dock aktivt med att successivt avveckla dessa stationer, vilket kommer att minska problemen med dumpningar där, säger Vesa Hiltula.

I dag ser stationen städad ut, men containrarna är överfulla, vilket Nicklas brukar rapportera.

Han går in mellan containrarna och upptäcker snabbt att de inte alls är så fulla; det är bara den smala, rektangulära öppningen som har blivit igensatt. Vid sidan av containrarna, intill batteriinsamlingen, ligger dock ett par svarta sopsäckar som är fyllda till brädden med leksaker – bland annat ett rosa piano, legobitar och oöppnat, glittrigt nagellack.

– Den här stationen ska snart avvecklas eftersom vi haft alltför stora problem med den. Råttaktiviteten här är så omfattande att marken har rest sig och det röda staketet lutar som en skidbacke. Här har de sitt tillhåll, och man ser dem nosa runt överallt, säger Nicklas.

VIDARE BERÄTTAR HAN att kommunen är i startgroparna för att testa AI-kameror. Nicklas ser positivt på vanliga kameror som en åtgärd, men han påpekar att kommunen har en mer försiktig inställning. Detta beror dels på juridiska frågor kring GDPR, dels på hänsyn till personlig integritet – AI-kameror ser ut som vanliga övervakningskameror, men de filmar inte människor. I stället tränas de att känna igen oönskade beteenden. Till exempel kan AI-kamerorna upptäcka när en bil stannar för att dumpa sopor utanför avfallsbehållarna och sedan skicka en larmsignal så att vi kan ingripa.

NICKLAS HAR ETT starkt engagemang för det arbete han utför i kommunen, men han skulle önska att mer resurser lades på verksamheten och att kommunen fick utökade befogenheter att själva utfärda böter.

– I dagsläget måste jag fånga en person på bar gärning. Sedan måste jag åka till polisstationen och upprätta en anmälan. Ibland läggs de ner, och ibland leder de till åtal. Jag tycker att många ärenden läggs ner lite för snabbt, det måste jag säga.

En annan idé han har är att regeringen överväger att införa en typ av licens för att hämta sopor.

– Precis som med hantverkare som har våtrumscertifikat, skulle byggfirmor kunna använda en sådan licens som ett försäljningsargument – att vår firma säkerställer att soporna hanteras på rätt sätt. Det skulle innebära högre krav och skapa en mer strukturerad hantering av avfall, vilket jag anser är oerhört viktigt.

VESA HILTULA Å sin sida anser att vi bör överväga lagstiftning kring spårbarhet i avfallshantering.

– Den som gör sig av med schaktmassor, byggavfall eller annat avfall bör kunna kräva spårbarhet från den som hämtar det. Med dagens teknik, som blockkedjor och liknande, borde det vara relativt enkelt att implementera en sådan lösning rent tekniskt, säger han.

Vi lämnar återvinningsstationen i Geneta.

– Ofta hamnar Södertälje i ett negativt ljus, men min ambition är att vi en dag ska kunna säga: ’När det gäller kampen mot illegal dumpning är vi bäst i Sverige’, säger Nicklas när han sätter sig bakom ratten och kör tillbaka mot centrum.