Perstorp förbereder sig för Reach

Fylla kunskapsluckor

För Perstorps del innebär förslaget att de måste fylla stora kunskapsluckor kring hur deras produkter påverkar omgivningen. Idag varierar företagets kunskap om de ämnen som de producerar kraftigt, berättar Anna-Lena Rykfors. Vissa ämnen kan de mycket om medan andra är relativt odokumenterade. Oftast har ämnen som säljs i stora volymer studerats mer än de som tillverkas i mindre skala, men det finns undantag även här.

Går Reach igenom i sin nuvarande version kommer Perstorp att behöva göra mer kvalificerade registreringshandlingar över sina produkter. De kommer att behöva producera säkerhetsrapporter, bedöma ämnenas hälsofara och hur de påverkar miljön. Företaget kommer även att behöva identifiera hur kemikalierna används under hela dess livscykel. Det omfattar även hur Perstorps kunder och kunders kunder använder kemikalierna. Även här ska man beskriva processer och risker kring användandet.

– Just hur nedströmsanvändare hanterar våra produkter kommer att bli besvärligt att ta reda på. Idag har vi inte en sådan kontakt med våra kunder att vi vet exakt hur de använder våra kemikalier, säger Anna-Lena Rykfors.

Förberedelser

På Perstorp förbereder man sig först och främst genom att läsa på om Reach och försöka förstå vad lagförslaget egentligen innebär. Företaget försöker även fördjupa kontakterna med kunderna för att få tillgång till mer specifik information om hur de använder Perstorps produkter. De måste också lära sig att göra riskbedömningar med hjälp av datorprogram, vilket kräver specialistkunskaper.

– Vi ska även bygga arkivdatabaser med information över våra produkter. Perstorp i Skåne och Stenungsund slogs ihop för två år sedan och nu behöver vi samla in dokument som finns spridda i hela företaget, berättar Anna-Lena Rykfors.

Produkter i riskzonen

Att leva upp till Reachs krav kommer att bli en kostsamt för Perstorp. Det är inte säkert att hela produktsortimentet kommer att finnas kvar när den ekonomiska bedömningen är gjord. – Det finns produkter som redan lever på marginalen och som idag hänger med bara för att de är etablerade. Ska man lägga ned kraft på tester och administration är det möjligt att vissa ämnen inte längre blir lönsamma, konstaterar Anna-Lena Rykfors.

Det är också en av tankarna med Reach, att lagen ska leda till en sanering av produktsortimentet. Tyvärr behöver det inte nödvändigtvis vara de ämnen som är sämst för hälsa och miljö som försvinner, det beror lika mycket på hur väl studerat ett ämne är. Ju mindre dokumentation, desto dyrare att behålla.

Byråkratiskt

I den allmänna debatten får man lätt uppfattningen av att den kemiska industrin är helt emot Reach, men så är inte fallet, enligt Anna-Lena Rykfors. Inom industrin är man väl medveten om att den lagstiftningen som finns inte är tillräckligt bra.

Hon är själv positiv till grundtankarna med Reach, däremot tycker hon att lagförlaget är väl byråkratiskt. Det är många handlingar som ska gå fram och tillbaka mellan företag och myndigheter, nationella så väl som internationella.

– Tidtabellen är ett stort problem. På något sätt måste man minska ned på ambitionsnivån och göra riskbedömningarna enklare, annars kommer det att bli svårt att hinna med allt arbete inom de tidsramar som är uppsatta idag, säger Anna-Lena Rykfors.

Hon tror att man måste acceptera att en förenklad riskbedömningsmodell kan bidra till att vissa ämnen blir felbedömda. Fördelen är att fler av de 30 000 ämnen som ska granskas blir dokumenterade inom rimlig tid.

– Hur som helst så kommer vi att få en väldig arbetsbelastning i början.

Jag tror att det är viktigt att potionera ut arbetet i lagom stora bitar så att vi inte drunknar i jobb. Tidsperspektivet kunde gott vara något längre, säger Anna-Lena Rykfors.