Klimathoppet står till näringslivet

Efter den optimism som sköljde över oss genom globala avtal under det förra seklets slut har nuvarande sekel inte börjat lika hoppfullt. Vi har nu haft flera år av mindre lyckade klimatkonferenser och Doharundor. Politiken och institutionerna står och stampar. Man kan lätt undra om de senaste 15 åren inte har varit en bortkastad tid?

Ibland färdas jag tillbaka i tiden med just 15 år. Jag minns mitt möte med den sofistikerade guvernören för en provins i Marocko som det byggbolag jag vid den tiden jobbade för hade nära kontakt med kring ett byggprojekt i landet.

Min primära uppgift var att göra en miljökonsekvensbeskrivning. Jag slogs av gästfriheten hos det fantastiskt vänliga folket, de tjusiga pannkaksfrukostarna som erbjöds ute på landet och det söta teet med honungskaka i nomadtältet bland flugor och spisrök. För det var i första hand det som visades för oss. Parallellt slogs nog våra lokala kontaktpersoner av vår strävan att till varje pris och mellan varje tekopp insistera på en konsekvensbeskrivning.

Här behövs ingen miljökonsekvensbeskrivning, sa guvernören påtagligt fundersam. För honom var det märkligt att ett byggbolag insisterade på att genomföra mätningar och intervjuer för att undersöka konsekvenser för natur och lokalbefolkning. Han kunde ju garantera alla avtal och myndighetsbeslut för att vi skulle få bygga vår väg, menade han. Projektet skulle leverera jobb, det var det viktiga. Det blev varken konsekvensbeskrivning eller en väg. Finansiärerna drog sig ur projektet dessförinnan.

Det som slår mig idag är att min resa till Marocko var ett exempel på hur det globala näringslivet faktiskt kan vara med och bidra och agera för att skapa verklig förändring, oavsett vad politiken och institutionerna lyckas åstadkomma. Det är då jag inser att mycket faktiskt har hänt under detta sekel. Det är givetvis avgörande att det finns globala regler för handel och hållbarhet. Men det som verkligen kan förändra levnadsvillkoren lokalt i många länder är just det globala näringslivets roll för en hållbar utveckling.

Det handlar exempelvis om de många svenska bolag med leverantörer i utvecklingsländer som faktiskt har strategier för en hållbar utveckling. Och det handlar om att institutionella investerare som exempelvis KPA Pension gör det vi dagligen gör: förvaltar våra kunders pensionspengar tryggt och etiskt.

Efter 17 års hållbarhetsarbete i olika branscher ser jag att mycket har uppnåtts. Idag är det näringslivet som sitter i förarsätet medan politiker och institutioner ligger efter.

Inför den kommande klimatkonferensen i Paris, står mitt hopp främst till näringslivet. Näringslivet är mer snabbrörligt och har möjlighet att faktiskt påverka genom att internalisera hållbarhet i den egna verksamheten. För att vara ett modernt och kundorienterat företag måste man ha nöjda kunder utifrån ett otal olika aspekter. Konsumenterna förväntar sig ansvarsfulla företag. För att nå framgång på konsumentmarknaden krävs ett modernt tänkande kring hållbarhetsfrågor. De företag som inte levererar enligt kundernas förväntan på hållbarhet är dömda till att misslyckas.

Att vänta på att politikerna ska komma med lagstiftningslösningar är därför inget alternativ. Att visa vägen på hållbarhetsområdet är snarare det som leder till ökad kundnöjdhet och i förlängningen bättre lönsamhet.

Nu måste Pariskonferensen leverera. Men, jag inte är orolig även om Paris visar sig bli ett misslyckande. Titta bara på allt som åstadkommits utan globala avtal.