Styr för ökad cykling, regeringen!

2030-sekretariatets indikatorer visar att cykelförsäljningen rasar, andelen resor med gång och cykel minskar och cykelvägarna ökade med blott sex centimeter per capita i fjol. Riksrevisionens granskning visar tydligt vad det beror på: Det är för dåligt att vara cyklist i Sverige. En så svidande kritik vill ingen regering rimligen gå till val med i bagaget, så här är fem huvudpunkter som kan genomföras redan innan valet:

1. Lyft cykling i nationella planen. Att Riksrevisionens rapport kommer just nu är perfekt timing, eftersom den nationella planen för infrastruktur för åren 2026-2037 nu ska beslutas, med 1200 miljarder kronor i potten. Riksrevisionen konstaterar att ”Regeringen har inte prioriterat större cykelåtgärder i uppdraget till Trafikverket om att ta fram ett förslag till nationell plan eller i sitt eget beslut om vilka åtgärder som ska ingå.” Men det går utmärkt att ge som tilläggsuppdrag, särskilt som det inte skulle handla om något nytt utan om att ”förverkliga riksdagens intentioner om en sammanhängande cykelinfrastruktur.” En absolut lägsta anständighetsnivå är att ingen någonsin igen ska behöva uppleva att ”tidigare möjligheter att cykla helt eller delvis har byggts bort.”
2. Få Trafikverket att ändra sin tolkning. Den 3 april förra året skrev infrastrukturminister Andreas Carlson under EU:s cykeldeklaration som bland annat kräver att Sverige ska öka sammanhängande och säker infrastruktur för cykling och separera cykelbanan från vägbanan. Sen dess har inget hänt; trots att många städer ligger på lagom avstånd för cykelpendling, saknas vettiga cykelvägar mellan dem. Riksrevisionen slår fast att ansvaret är Trafikverket, som tolkat att väglagen förbjuder dem att bygga friliggande cykelvägar. Fel, säger Riksrevisionen; ”det finns möjlighet att göra en bredare tolkning av väglagens förarbeten.” Denna möjlighet bör snarast bli till verklighet, så att nästa steg kan tas med ett nationellt nät av bra cykelvägar mellan städerna.
   
   
3. Använd pengarna. Självklart behövs mer medel för cykeln, så att den likabehandlas med andra färdslag, men en början kan vara att åtminstone använda de medel som faktiskt finns. Därför är det provocerande att Riksrevisionen tvingas konstatera att ”Trafikverket inte använder de pengar som har avsatts för cykelåtgärder i den nationella planen och länsplanerna i den tänkta takten. Endast cirka hälften av avsatta medel kommer användas fram till 2025, och därefter ersätter nya planer.” Riksrevisionen föreslår att det utreds planerings- och genomförandeprocessen ”kan effektiviseras så att de cykelåtgärder som planeras också genomförs”. Ja tack, skicka direkt till Accelerationskontoret som ju har som uppgift just att se till att inte onödig byråkrati förhindrar att beslut förverkligas.
   
   
4. Ta in forskningen. Det finns nu mycket omfattande, aktuell och konkret forskning om vad som får fler att ställa bilen och ta cykeln – och vilka positiva effekter det har för folkhälsan, klimatet och stadsmiljön. Den forskningen tycks inte ha nått fram, konstaterar Riksrevisionen som skriver att ”Transportstyrelsen har i flera fall tagit ställning utan tillräcklig förankring i vad forskning och erfarenheter visar.” Riksrevisionen rekommenderar ”konsekvensanalyser baserat på empiriskt grundade resultat så som utvärderingar eller forskningsresultat” – men det behöver nog bli ett tydligt uppdrag med ansvar och rapporteringsdatum för att verkligen hända.
   
   
5. Målstyr. I regeringsuppdraget Utredning av mål för ökad cykling i Sverige presenterade Statens väg- och transportforskningsinstitut VTI ett övergripande mål: att cyklingen ska öka på sådant sätt att tillgängligheten förbättras, folkhälsan stärks och klimatpåverkan minskar. Som etappmål föreslogs att 20 procent av alla resor ska ske med cykel år 2030, utan att andelen gång- eller kollektivtrafikresor minskar. Ett sådant mål skulle sätta press på regeringen och myndigheterna att leverera effektiva cykelsatsningar och därmed kraftigt bidra till att minska transportsektorns klimatpåverkan – klart lönsamt eftersom vi då kan undvika höga böter från EU.

Mattias Goldmann, vd, 2030-sekretariatet