Fokus i klimatdebatten har länge legat på hur företag ska minska sina egna utsläpp. Enligt Johan Falk, grundare och vd för Exponential Roadmap Initiative, räcker inte det perspektivet.
– Vi kommer inte att lyckas genom att bara trycka ner utsläppskurvorna. Vi måste samtidigt accelerera upp lösningskurvorna som ersätter den fossila ekonomin, säger han.
Climate Solutions Framework, CSF, är organisationens bidrag till att skapa tydliga kriterier för vilka specifika produkter som kan klassas som en klimatlösning. Syftet är att styra kapital, uppmärksamhet och affärsutveckling mot produkter och bolag som bidrar till en snabb systemomställning.
Intensitet i stället för absoluta minskningar
Ramverket skiljer sig från etablerade klimatstandarder som fokuserar på absoluta utsläppsminskningar i det enskilda bolaget. En lösning som ska skalas upp kan, åtminstone inledningsvis, få ökade utsläpp i absoluta tal när verksamheten växer.
– Om du går från tio till tusen anställda kommer utsläppen att öka. Då kan du inte använda samma metodik som för traditionella klimatmål. Här måste vi arbeta med intensitetsmål, säger Johan Falk.
Utgångspunkten är den så kallade Carbon Law som Exponential Roadmap initierade för ett antal år sedan, och som innebär att globala utsläpp behöver halveras ungefär vart tionde år för att världen ska ha möjlighet att nå 1,5-gradersmålet. En produkt som kvalificerar sig enligt CSF ska därför ligga i linje med en sådan utsläppsbana.
Fakta
Climate Solutions Framework
- Climate Solutions Framework är utvecklat av Exponential Roadmap Initiative i samarbete med bland annat forskare vid Oxford.
- Ramverket syftar till att definiera och kvalificera produkter och företag som bidrar till att ersätta fossilbaserade lösningar i linje med en halvering av utsläpp vart tionde år.
- Bedömningen bygger i nuläget på livscykelanalys, intensitetsmål och krav på kontinuerlig förbättring över tid.
- Ett företag kan klassas som solutionsföretag om minst 90 procent av intäkterna kommer från kvalificerade klimatlösningar.
- Metoden befinner sig i pilotfas med målet att skalas upp i samverkan med andra organisationer.
Krav på livscykelanalys och 50-procentskurva
I praktiken innebär det att produkten eller tjänsten måste genomgå en livscykelanalys. Den ska visa att lösningen ligger under en 50-procentskurva i förhållande till en relevant marknadsreferens och att den är förenlig med en halveringstakt över tid.
– Du ska kunna visa att du ligger på rätt sida av kurvan, och att du successivt förbättrar din prestanda. Det finns en inbyggd mekanism där kraven successivt skärps över tid. Du kan inte ligga kvar på samma nivå år efter år, säger Johan Falk.
För vissa tekniker som redan i dag har mycket låga utsläpp jämfört med marknadsreferensnivån, till exempel nästan fossilfritt stål, är fokus mindre på ytterligare procentuella förbättringar och mer på att skala upp volymerna.
– Om du ligger på minus 90 procent är det inte lika avgörande att nå minus 95. Det centrala är hur snabbt du kan ersätta den fossila lösningen och skala exponentiellt, säger han.
Möjlighet att kvalificera hela bolag
CSF omfattar inte bara enskilda produkter utan även företag. För att klassas som ett så kallat solutionsföretag krävs att minst 90 procent av intäkterna kommer från kvalificerade klimatlösningar.
Samtidigt vill Exponential Roadmap Initiative att större, etablerade bolag ska sätta mål för hur hela affärsportföljen successivt ställs om mot lösningar. Det handlar inte bara om att minska risker, utan om att maximera framtida konkurrenskraft.
– Hållbarhetsfunktionen är under press i många bolag. Då måste man kunna visa hur lösningarna bidrar till tillväxt och affärsnytta, inte bara till utsläppsminskningar, säger Johan Falk.
Pilotfas och kommande ”whitelist”
Metoden befinner sig fortfarande i en pilotfas. Ett tiotal bolag och produkter har hittills testats mot ramverket. Ambitionen är dock att skala upp tillämpningen, både genom egna bedömningar och genom att påverka andra standarder att integrera liknande principer.
Parallellt utvecklas en så kallad whitelist-modell. Tanken är att vissa typer av lösningar som redan är tydligt förenliga med en 1,5-gradersbana ska kunna kvalificeras utan full livscykelanalys, förutsatt att de klarar ett antal så kallade ”guardrails”, det vill säga tydliga hållbarhetsmässiga gränsvillkor som måste uppfyllas för att lösningen ska kunna klassas som klimatlösning.
– Guardrails handlar till exempel om att man inte får orsaka betydande negativ påverkan på naturen. Det är ett sätt att undvika att vi skapar nya problem samtidigt som vi löser klimatfrågan, säger Johan Falk.
Enligt Johan Falk är ramverket ett svar på risken för greenwashing när allt fler produkter marknadsförs som klimatlösningar.
– Sätter du en stämpel utan tydliga kriterier öppnar du för missbruk. Därför behöver vi stringenta ramverk med hög integritet.



