Att företag publicerar hållbarhetsrapporter är än så länge relativt ovanligt. I juni förra året uppskattades det totala antalet hållbarhetsrapporter i världen till ett tiotal.
Men allt fler börjar tala om att det finns ett behov från såväl den finansiella marknaden som från samhället i stort av att företagen på något sätt redovisar sitt sociala engagemang och att de sätter in sin verksamhet i ett sammanhang som även omfattar etiska hänsynstaganden.
Kostar inget extra
För många företag kan det säkert kännas betungande att införa en hållbarhetsrapportering. Redan idag kanske man genomför såväl verksamhets- som miljöredovisningar och känner att ytterligare en redovisning blir både tids- och kostnadskrävande.
Men Fredrik Rangstedt och Per-Åke Westberg har i sina studier kommit fram till att hållbarhetsrapportering inte behöver innebära någon större merkostnad i vare sig tid eller pengar. Faktum är att många företag redan idag bedriver hållbarhetsrapportering utan att de vet om det.
– Alla företag som jobbar med ett verksamhetssystem har systematiken och strukturen för hållbarhetssystemet färdigt. Det behöver inte bli något extrajobb, utan det handlar mest om att sortera i befintliga data och använda dem för att sammanställa sin hållbarhetsrapport, berättar Per-Åke Westberg.
Han och Fredrik Rangstedt förklarar att om man vill att en hållbarhetsrapport ska ha ett värde i längden är det också en fördel om man bygger den på ett verksamhetsnära system. Där har man redan ett organisationsanpassat språk och då är det också lättare att jobba med vad som är kärnfrågorna i ett hållbart företagande.
Konkreta siffror
Dessutom bör företagen i sin hållbarhetsrapportering applicera samma logik för alla flöden genom organisationen. Detta gäller oavsett om det rör monetära, fysiska eller immateriella flöden. Precis som man i en miljörapport kan redovisa siffror för utsläpp av fosfor kan man i en hållbarhetsrapport redovisa utsläpp av sociala emissioner, till exempel hur personalen mår.
Många företag har redan en policy för hur de ska agera i olika sammanhang, men till skillnad från en sådan ska en hållbarhetsrapport göra det möjligt att mäta hur företaget lever upp till sina mål, att göra det abstrakta konkret. Genom att exempelvis redovisa siffror på omsättning på personal, sjukfrånvaro eller siffror från nöjd-medarbetare-index, får man såväl internt som extern snabbt en uppfattning om hur personalsituationen ser ut. Har man en policy om att ha en jämn könsfördelning på arbetsplatsen kan man i en hållbarhetsredovisning lätt redovisa hur man lever upp till den policyn genom att räkna antalet kvinnor och män på arbetsplatsen.
Denna information, menar Fredrik Rangstedt och Per-Åke Westberg, finns redan i företagens system – det handlar bara om att samla och systematisera dem. Genom uppföljningar år från år blir det också tydligt om företaget lyckas leva upp till sina mål.
Pekar framåt
De icke-monetära flöden som en hållbarhetsrapport redovisar ger också monetära konsekvenser för företaget. Siffror som exempelvis pekar på missnöjd personal kan var ett tecken på att företaget kan förväntas gå dåligt framöver.
– Finansiella data redovisar det som redan har hänt, hur de ekonomiska flödena såg ut under året som gått, säger Fredrik Rangstedt. En hållbarhetsrapport pekar i stället på framtiden. Data som visar att personalomsättningen är hög kan indikera att företaget tappar kompetent personal till en konkurrent, vilket kan få stora konsekvenser även i den kommande ekonomiska redovisningen.
För finansiella aktörer och andra intressenter i företaget är därför hållbarhetsredovisningar av intresse.
Grund för diskussion
Men en hållbarhetsredovisning bör också innehålla något mer än de siffror som man har att redovisa. Fredrik Rangstedt och Per-Åke Westberg förklarar att redovisningen kan utgöra en värdefull grund för etiska diskussioner i företaget. Ett företag som har exempelvis en underleverantör i Malaysia där man använder barnarbetare kan i arbetet med hållbarhetsredovisningen ta upp detta till diskussion. Ska man ha barnarbete? I så fall, varför? Vilka löner får de som arbetar på fabrikerna i u-länderna? Och hur ser deras arbetsvillkor ut?
Frågeställningar av denna typ kan vara svåra att diskutera, men det är viktigt för såväl företagets yttre image som för de anställda. Har man funderat och resonerat kring dessa etiskt svåra ställningstaganden, kan man också vara ärlig utåt och motivera varför man valt att göra på ett visst sätt genom att redovisa detta i hållbarhetsrapporten.
– Man kan ju ha olika åsikter om saker, men den bästa förutsättningen för ömsesidig trovärdighet och respekt är att man är öppen i sin argumentering, poängterar Fredrik Rangstedt.
Står med byxorna nere
Även om det finns såväl trovärdighetsmässiga som ekonomiska fördelar med hållbarhetsrapporter så finns det ändå ett visst motstånd bland företagen att sätta igång ett sådant arbete. Per-Åke Westberg och Fredrik Rangstedt tror att själva termen kan vara avskräckande.
– Många företag kan nog uppfatta termen hållbarhetsrapportering lite skrämmande och blottläggande, att man står med byxorna nere, säger Per-Åke Westberg. De vill hellre använda ord som exempelvis Code of Conduct, Corporate Citizenship eller Social Responsibility. Och det är helt OK. Själva termen är inte det viktiga och trivs man inte med ordvalet så kan man visst kalla det något annat. Det som är viktigt är i stället principen att integrera det sociala ansvarstagandet och den etiska diskussionen i företagets verksamhet.
– Rapporten ska framför allt fungera som ett internt verktyg där man snabbt kan få signaler om man är på väg i fel riktning, men även ge trovärdighet utåt, fortsätter Fredrik Rangstedt. Rapporten förlorar mycket av sin poäng om den bara ska vara en glättig broschyr. Om man endast pratar om hur bra man är blir hållbarhetsrapporten bara ett masserande ordbrus utan innehåll.