Inga produkter i varukorgen.
Miljömärkning tappar i trovärdighet
ALMEDALEN. Miljömärkning av fisk- och skaldjursprodukter har egentligen ingen förmåga att minska de negativa miljöeffekterna på vattenbruk. Dessutom är miljömärkning i stort ute på tunn is.
Under Almedalens andra dag bjöd Marine Stewardship Council, MSC, in till diskussion om miljömärkningar. Malin Jonell vid Högskolan på Gotland har gjort en studie med fokus på vilken potential miljömärkningar har för att minska negativa effekter av vattenbruk. Hon har främst tittat på odlad fisk och skaldjur och slutsatserna är att det är tveksamt om märkningarna har någon effekt över huvudtaget. Detta beror bland annat på att märkningarna inte inkluderar vissa arter som exempelvis karp, vilket är en väldigt vanlig art i Asien. Men också beteende och exkluderande av producenter spelar roll.
– Miljöcertifieringarna fokuserar på arter som finns i Europa och USA, vilket bidrar till att det globala perspektivet inte tas med. Det finns inte heller någon tradition i Asien av att välja miljömärkningar, en svår bit att jobba med, säger Malin Jonell.
Krävs livecykelperspektiv
Hon påpekar att det krävs ett flertal faktorer för att märkningarna av odlad fisk och skaldjur ska ha någon positiv miljöeffekt. Bland annat behöver fler arter inkluderas, märkningarna behöver också fokusera på andra marknader, däribland Asien. Det behöver också utvecklas mer mätbara kriterier och standardiserade metoder. Dessutom är det inte alltid som de olika märkningarna har ett livscykelperspektiv, ytterligare en viktig faktor. Eftersom det bara är ett fåtal stora producenter som använder sig av certifieringarna och de värsta miljöbovarna in inkluderas är de miljömärkta produkterna bara en droppe i havet. För att de ska ha någon effekt behöver även småskaliga producenter tas med och de företag som inte har något miljöperspektiv i sin produktion behöver få tydliga ramar och krav.
Trovärdighetsproblematik
Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, var dock bekymmersam. Enligt honom finns det stora brister när det kommer till miljömärkningar.
– Att diskutera miljömärkningarnas vara eller inte vara är fel, men det går nu att slå in en stor kil i miljömärkningarna. Trovärdigheten har minskar eftersom allt fler märkningar och aktörer tillkommer och fler sätter sätter sina egna märkningar och därmed kriterier, säger han.
När aktörer sätter egna märkningar finns risk att kriterierna blir godtyckliga och de verkliga miljöeffekterna få.
– Jag tror fortfarande på miljömärkningarna och de städar undan, men vi måste beakta trovärdighetsproblematiken. För att ta tillbaka trovärdigheten måste praxis skärpas enligt lagstiftning.
