Regeringen har presenterat sin infrastrukturproposition för tolvårsperioden 2019-2028. Det är givetvis bra att de totala resurserna för infrastrukturen ökar, denna gång med drygt 100 miljarder kronor, jämfört med gällande plan.
Att prioritera underhåll och kompletteringar av befintlig infrastruktur, samt underlätta för näringslivets ”blodomlopp” är rätt väg. Men att försöka bygga nya stambanor med oförändrade finansieringsmodeller kommer däremot att bli mycket svårt.
Vi på Transportföretagen tycker också att det är bra att regeringen tydligt lyfter fram godstransporternas betydelse för samhället. Effektiva gränsöverskridande transportkorridorer och noder är nödvändiga förutsättningar för företagens konkurrenskraft. Varuexporten står fortfarande för en tredjedel av Sveriges BNP. Även växande arbetsmarknader och den växande besöksnäringen är beroende av effektiva transporter i hela landet.
Vägtrafiken dominerar
Regeringens fokus på järnvägen innehåller visserligen fler bra inslag, framför allt en nödvändig höjning av drift och underhållsanslaget för järnväg med 40 miljarder, men retoriken om ”överföring från väg till järnväg” fortsätter skava mot verkligheten. Även om till exempel andelen gods på järnväg skulle kunna fördubblas kommer inte vägtransporterna att minska med mer än några procent. Alla trafikslag behöver utvecklas för att möta de ökade transportbehoven i framtiden, var för sig och tillsammans. Vägtrafiken kommer även fortsättningsvis vara dominerande och infrastrukturprioriteringen kan inte ske utifrån någon form av ”nollsummespel”. Framtidens klimatsmarta vägfordon med eldrift eller biobränslen kommer behöva en effektiv och kapacitetsstark infrastruktur.
Nödvändig balans
Efter bland annat diskussionerna i Miljömålsberedningen är det slutligen välgörande att konstatera att de som velat låta planeringen helt utgå från ett överordnat delmål i transportpolitiken om klimatpåverkan – inte fått gehör i propositionen. I stället talas om ökade trafikvolymer och om att planeringen utgår från riksdagens beslutade transportpolitik, vilket innebär en avvägning mellan de behov som delmålet om god tillgänglighet i hela landet skapar och de restriktioner som hänsynsmålen om hållbarhet ger. Det är en nödvändig balans om inte transporternas stora positiva samhällsvärden skall riskeras, och vi hoppas att den även kommer att speglas i vårens klimatproposition.