”Moblitetsorättvisa” så kallas det som många i utsatta områden drabbas av för att de inte har samma tillgång till transport som resten av samhället. Ojämlikheten bottnar i en rad orsaker som till exempel dyr kollektivtrafik, långa resvägar eller oflexibla arbetstider.
Forskare på Stockholms universitet undersökte i en ny studie fenomenet genom att följa 31 familjer i ett antal förorter. De kunde konstatera att särskilt unga drabbas av ”transportfattigdom”.
– Vissa unga forskningsdeltagare utryckte att deras värld blev liten då de inte hade råd att resa utanför sitt bostadsområde. Det gör det också svårare för dem att vara delaktiga i samhället, vilket ytterst är en demokratifråga, säger Tanja Joelsson, som är en av forskarna bakom studien.
En annan av studiens slutsatser var att dessa personer ofta hamnar i kläm när stadsplaneringen ska göras mer hållbar. Som exempel ger Tanja Joelsson när det finns planer på att minska parkeringsplatser i socialt utsatta områden där många av invånarna har bilen i sitt jobb som till exempel hantverkare, budbilsförare eller taxichaufför.
– Vi har en medelklasscentrerad diskussion kring ekologisk hållbarhet, där det bara handlar om livstilsval och livsstilsförändringar. Man behöver se bortom bilden att ”one-size fits all” inom stadsplanering, säger Tanja Joelsson, som är en av forskarna bakom studien.