Johan Rockströms råd – när klimatfrågan polariseras: ”Då blir vi vinnare”

Han menar att politiker därmed har bidragit till att göra klimatet till en höger–vänsterfråga. Samtidigt anser han att respekten för vetenskapliga underlag och expertorgan har försvagats under den senaste mandatperioden.

– Det handlar ju om hur ministrar ifrågasätter till exempel Klimatpolitiska rådet, som ju är ett expertråd. Tidigare har vi alltid haft respekt för den typen av myndighetsutövning.

Johan Rockström reagerar också på argument i valdebatten om att Sverige redan ligger långt framme och därför inte behöver göra mer. Han hänvisar till att den svenska klimatlagstiftningen togs fram utifrån det forskningsläge som rådde för omkring tio år sedan.

– Där väljer politiken i dag att backa bort från det. Och det är ytterst anmärkningsvärt.

Ser politiska kast som en risk för företagen

När det gäller näringslivet är hans bild en annan. Han anser att stora svenska företag och industrier i högre grad har hållit fast vid den inriktning som etablerades efter Parisavtalet.

– Vad jag är orolig för när det gäller svenska företagare och svenska företag, det är ju att politiken ändrar spelreglerna så att det drabbar industrin.

Som exempel pekar han på förändringar av skatter och drivmedelspriser under den senaste mandatperioden. Enligt honom skapar tvära politiska kast problem för företag som fattar långsiktiga investeringsbeslut.

Samtidigt anser han att dagens forskningsläge egentligen motiverar en diskussion om skärpta klimatambitioner.

– Den globala uppvärmningen går snabbare än vad vi visste då. Vi har inte böjt den globala utsläppskurvan. Så de kvantifieringar vi har i den svenska klimatlagstiftningen och till och med inom EU:s klimatlagstiftning är otillräckliga om man nu ska matcha det mot den absolut senaste forskningen.

Mot den bakgrunden beskriver han det som motsägelsefullt att debatten i stället handlar om att sänka ambitionerna.

Tre råd till hållbarhetschefer

För hållbarhetschefer som möter polarisering eller motstånd inom den egna organisationen pekar han ut tre saker som särskilt viktiga. Den första handlar om att hålla fast vid det vetenskapliga kunskapsläget.

– Det första är egentligen bara tålamod och envishet. Att bara fortsätta envist kommunicera den grundläggande faktan vi har. Och där är det förstås FN:s vetenskapliga klimatpanel IPCC fullt tillräckligt.

Johan Rockström beskriver IPCC:s rapporter som den gemensamma vetenskapliga grund som organisationer kan utgå från. Han framhåller samtidigt att klimatförändringarna får tydliga konsekvenser även i Sverige.

– Vi drabbas väldigt hårt av vattenbrist. Jordbruket drabbas. Vi får stora förändringar av våra ekosystem, stora förändringar av Östersjön, stora förändringar av våra fjällområden.

Lyft också ekonomi och konkurrenskraft

Hans andra råd är att tydligare föra in de ekonomiska konsekvenserna i samtalet. Där ser han en möjlighet för hållbarhetschefer att bredda argumentationen bortom klimat- och miljönyttan.

– Om vi fortsätter på det spår vi är på i dag kommer det kosta så mycket mer än om vi väljer att investera i den fossilfria framtiden. Och det där är i dag väl etablerat.

Han anser att omställningen också bör betraktas ur ett konkurrenskraftsperspektiv. Länder som håller fast vid en fossilbaserad ekonomi riskerar enligt honom att halka efter när andra ekonomier satsar på bland annat elektrifiering.

– Hållbarhetschefer kan i dag på ett mycket starkare sätt än tidigare också ha ett narrativ av möjligheterna och det positiva. Om vi nu värnar om Sverige som ett rikt, modernt välfärdsland i framtiden, då ska ju vi elektrifiera, vi ska digitalisera och vi ska bli fossilfria så fort som möjligt – för då blir vi vinnare.

”Vi är inte ensamma”

Den tredje delen handlar om opinionen. Han hänvisar till internationella undersökningar som visar att oron för klimatförändringarna och tilliten till forskningen är betydligt mer utbredd än vad den polariserade debatten kan ge intryck av.

Han pekar samtidigt på psykologisk forskning som visar att människor kan underskatta hur många andra som delar deras uppfattning.

– På grund av att vi blir så pepprade i sociala medier och så pepprade av missinformation och manipulerad, orkestrerad populism så sitter alla och tror att man är en minoritet när vi faktiskt är en majoritet.

Att ett brett stöd för klimatåtgärder inte automatiskt avspeglas i valresultat ser han inte som motsägelsefullt. Människor tar enligt honom ställning till många olika frågor samtidigt, från arbete och hälsa till familj och privatekonomi.

Det innebär också, enligt honom, att politiken har stor betydelse för hur människor agerar. Han lyfter Norge, Danmark och Storbritannien som exempel på länder där styrmedel har använts för att driva på elektrifieringen.

– Om politiken bestämmer sig för att vägen nu är tydlig mot fossilfrihet och att skapa en politik som gör det lätt för människor att följa den vägen – då kommer människor följa den vägen.

Johan Rockström anser därför att den politiska polariseringen inte ska likställas med ett brett folkligt motstånd mot klimatomställningen.

Populismen försöker skapa en känsla av att vi är emot klimatomställningen. Det är en falsk bild, avslutar han.