Oklart om utsläppsrätter

När nu EU efter omfattande förhandlingar kommit igång på riktigt med handeln med koldioxidutsläpp skulle man kunna tro att reglerna ser lika ut i alla de 25 medlemsländerna. Men så är inte fallet. Vilka anläggningar som är delaktiga skiljer sig markant mellan länderna. Stora utsläppskällor lämnas fortfarande utanför systemet.

Oklart om utsläppsrätter

Olikheterna bottnar i att direktivet som styr handeln inte preciserat begreppet ”förbränningsanläggning” tillräckligt. Det lämnar öppet för ett stort tolkningsutrymme.

 – I princip finns det tre olika tolkningar bland EUs 25 medlemsländer, den smala tolkningen, mellanvägen och den breda tolkningen berättar Staffan Asplind på Naturvårdsverkets klimatenhet.

I den smala tolkningen är förbränningsanläggningar enbart förbränningsanläggningar inom energiindustrin. Enligt medeltolkningen, som Sverige anslutit sig till, ingår dessutom förbränningsanläggningarna på alla industrier som har en panna som producerar el, värme och ånga även om deras förstahandssysselsättning är att producera något annat. Här finns exempelvis anläggningar inom livsmedelsindustrin och verkstadinsutrin.

I den tredje, breda tolkningen ingår förbränningsprocesserna inom alla industrier, alltså inte bara pannorna som genererar el, värme eller ånga som i medeltolkningen, utan alla processer där man eldar något. Det kan handla om ugnar där något värms upp eller smälts, exempelvis glas eller metaller.

 

Utsläpp utanför

Skillnaderna mellan länderna gäller främst förbränningsanläggningarna. Industribranscher som järn, stål, glas, cement, keramik, papper och pappersmassa är med fullt ut i alla länder, men också här finns det underligheter som gjort att stora utsläppskällor hamnat utanför systemet. Exempelvis omfattas bara stålindustrin fram till stränggjutning. Det innebär att industrier som järnverket SSAB i Borlänge inte omfattas eftersom de bara värmer upp stålämnen från systerföretagen i Luleå och Oxelösund. Det trots att de släpper ut flera 100 000 ton koldioxid per år.

– Det kan bli så här när många länder förhandlar och ska komma överens. Man ska inte heller glömma den omfattande lobbyingen från olika parter, kommenterar Staffan Asplind.

 

Rätta till problemen

Just nu jobbar man för fullt inom Climate Change Comitté och dedd arbetsgrupp 3 inom EU för att få bukt med de olika tolkningarna och öka konkurrensneutraliteten mellan länderna. Tiden är kort. Första januari 2006 ska det i stort sett vara klart vad som ska gälla för handeln med utsläppsrätter mellan 2008- 2012 om tidsplanen ska hållas.

Om den smala, medel eller breda tolkningen kommer går vinnande ur förhandlingarna är omöjligt att säga i nuläget, enligt Staffan Asplind.

 

Egna linjer

Det finns också länder som driver nya linjer. Holland och ytterligare några länder vill exempelvis utesluta alla förbränningsanläggningar som släpper ut mindre än 25 000 ton per år. Det är små anläggningar ur ett europeiskt perspektiv, men för Sveriges del skulle bara ett hundratal av de 700 svenska anläggningarna som ingår idag bli kvar om förslaget går igenom.

Flera branscher

Man har också diskuterat om handelssystemet ska utvidgas för att även omfatta fler branscher under perioden mellan 2008-2012. Aluminiumindustrin, smältverk, gödselindustrin, transportbranschen och flyget är några förslag. Staffan Asplind tror att det är väl optimistiskt att de kommer att kunna vara med redan till 2008.

–  Det mest sannolika är att det blir samma branscher som tidigare, även under nästa period, konstaterar han.

Senaste nytt

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.