Nu ska miljöbovarna bakom galler

Det ska bli lättare att döma till ansvar för miljöbrott. Enligt ett nytt lagförslag räcker det med att det finns en risk för miljöskada för att förövaren ska dömas till straff.

Kritiken mot den nuvarande miljölagstiftningen har framför allt handlat om att det är svårt att sätta dit ansvariga för miljöbrott. Med den nuvarande lagens utformning har domstolarna krävt bevis för att ett utsläpp verkligen leder till en skadlig förorening. Men att påvisa följderna av ett utsläpp har många gånger visat sig vara en tuff uppgift för åklagarna, med resultatet att ingen kunnat dömas till ansvar. Det kan till exempel ta tiotals år innan det visar sig ett ämne orsakar cancer eller att det påverkar reproduktionen negativt. Ämnet kan också ha spridit sig till ett annat område där det orsakat skador.

Med det nya lagförslaget hoppas regeringen komma till rätta med problemet.

– Lagen blir tydligare och det underlättar för alla, konstaterar Åsa Marklund, sakkunnig på Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet och förklarar att syftet är att stävja att man överhuvudtaget släpper ut vissa ämnen i naturen.

Risk för fara

Den stora förändringen i propositionen handlar om det man kallar tidpunkten för brottets fullbordan. I den nya skrivningen begås brottet redan när utsläppet sker. Det räcker alltså med att det finns en fara eller risk för skada för att ett utsläpp av ett farligt ämne ska betraktas som brott.

Tanken är att detta ska underlätta för miljöåklagare och domstolar och att det inte ska behövas lika långtgående bevisning om utsläppets konsekvenser för att kunna fälla någon.

Det nya lagförslaget innebär också att även oaktsamhet ska kunna utgöra grovt miljöbrott.

Lättare bli dömd

Ulrik Johansson, bolagsjurist på Stora Enso tycker inte att det är helt oproblematiskt att flytta tidpunkten för brottets fullbordan. Bevisbördan för åklagaren blir lättare, men det innebär också att det behövs ett mindre underlag för att bli fälld, och detta tycker han alltid att man bör vara skeptisk till.

Dessutom förskjuter man fokus så att handlingen i sig blir brottet. Det får med andra ord mindre betydelse om utsläppet leder till en skada eller inte. Eventuellt kan detta också minska viljan till självangiveri. Ett företag som lyckas avvärja en incident kan ju frestas att tysta ned det hela för att inte riskera ett åtal.

– Det finns en rättsosäkerhetsaspekt som jag inte tycker om när man flyttar tiden för brottets fullbordan, betonar han. Samtidigt tycker jag att det är bra att det inte måste ha fått allvarliga följder för att man ska kunna bli dömd för ett miljöbrott.

Svårt överblicka effekterna

Enligt Åsa Marklund har den nuvarande lagen inte varit effektiv just på grund av den svåra bevisningen. Eftersom det kan ta lång tid innan konsekvenserna av ett miljöbrott visar sig är det inte säkert att bevisen finns förrän långt efter det att utsläppet skett. Därför är det viktigt att fokus förskjuts så att ansvariga för miljöbrott kan ställas till svars även innan man ser följderna av det. Brottet är att släppa ut ämnen som är farliga för natur och människor. Om utsläppet senare leder till skada eller inte kommer i andra hand.

Att det finns någon risk för att detta drabbar företag på ett felaktigt sätt tror hon inte.

– För att bli dömd måste man släppa ut ett ämne som typiskt sett är farligt och i en omfattning som inte har ringa betydelse, säger Åsa Marklund som tror att den nya lagen kommer att underlätta för alla.

Mindre brott sorteras bort

Propositionen innehåller även en del andra förändringar. Tidigare har endast näringsidkare omfattats av miljösanktionsavgifter, men nu ska även andra aktörer, exempelvis myndigheter som driver liknande verksamhet, också riskera avgift om de inte sköter sig. En annan viktig förändring är att sanktionssystemet renodlas så att straffet för mindre förseelser inte behöver bli en rättssak. Där kan det i stället endast bli frågan om sanktionsavgifter.

– Straffet är reserverat för de brott som är riktigt allvarliga, konstaterar Åsa Marklund och förklarar att detta också minskar risken för dubbelbestraffning där ett företag både kan bli dömd för sanktionsavgift och senare straffas för samma brott.

Även Ulrik Johansson tycker att den förändringen är nödvändig. När det handlar om mindre regelöverträdelser, som att ett företag inte skickat in papper i tid, eller att någon källsorterat fel, är det inte rimligt att ta till de stora straffen.

– Det känns väldigt bra att mindre regelöverträdelser sorteras bort och hanteras med sanktionsavgifter, säger han. Det är viktigt att vi inte nyttja rättsapparaten för den typen av förseelser.

/Fakta/ Förändringar i Miljöbalkens sanktionssystem

Regeringens proposition 2005/06:182 föreslår bland annat att:

– Den som orsakar att ett utsläpp som typiskt sett kan medföra en skada kan dömas till böter eller fängelse i två år.

– Även oaktsamhet kan betraktas som ett grovt brott.

– Sanktionssystemet renodlas så att de allvarligaste överträdelserna omfattas av straffansvar medan de mindre allvarliga hänförs till andra medel för efterlevnad, till exempel böter och sanktionsavgifter.

– Miljösanktionsavgifterna kan gälla alla och inte bara näringsidkare.

Senaste nytt

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.