Köpenhamn rustar för extremväder: ”Måste börja se regnvatten som en resurs”

Knoppar nere i rosenparken är redo att ta över färgprakten när narcisser och tulpaner gjort sitt. Parken är öppen, inbjudande och välkomnar till umgänge och aktivitet.

– Jag ser fram emot ett riktigt skyfall så att parken blir översvämmad, säger Carsten Fjorback och gör en svepande gest över området.

Han är utvecklingschef på Cowi i Danmark. Företaget hade ett stort uppdrag – som huvudkonsult, projektledare och entreprenörsombud – när parken rustades och omvandlades till Köpenhamns största klimatanpassningsprojekt hittills.

Enghaveparken invigdes 1928. Den var länge en stolthet och en oas i staden, med paviljonger ritade av Arne Jacobsen, ett populärt besöksmål och en plats för rekreation. Men med tiden förlorade parken sin glans och förföll. Den glömdes bort, blev otrygg och inget trevligt ställe att vistas på.

Kommunen beslutade att rusta den, det skulle bli en mindre renovering där bland annat bänkar och träd skulle ses över.

Några timmar i början av juni 2011 vände upp och ner på alla planer – inte bara för Enghaveparken utan också för Köpenhamns kommun och för framtida stadsplanering i Danmarks alla 98 kommuner. Köpenhamn drabbades av ett kraftigt skyfall. På mindre än två timmar föll 150 millimeter regn. Gator, källare och tunnelbanesystemet svämmade över.

Kostnaden för skadorna uppgick till cirka sju miljarder danska kronor.

– Många verkade förvånade över att regnet kunde orsaka sådana skador. Det blev en gamechanger i Danmark. Vi var många som hade efterfrågat ett agerande från politikerna, men det krävdes en kraftig översvämning i Köpenhamn för att det skulle komma en markant politisk handling, säger Carsten Fjorback.

Regeringen beslutade att alla kommuner skulle ta fram en klimatanpassningsplan. Planen skulle bland annat kartlägga alla områden som riskerar att drabbas av översvämningar från regn eller havsvatten, värden på byggnader, infrastruktur med mera som riskerar att skadas och på så sätt få fram kartor med riskområden och en prioriteringsordning över klimatanpassningsprojekt. Och kanske viktigast av allt: planen skulle också innehålla lösningar, det vill säga åtgärder för att minska risken för översvämningar och större skador i framtiden.

Ser man sig omkring igen nu, och tittar bortom människor, hundar och blommor så ser man att marken lutar, det skiljer en meter i höjd från ena änden till den andra. Stigarna kan transportera vatten till någon av reservoarerna: rinken, eller multibanan som den kallas, rosenträdgården eller sjön i parkens mitt. De tre har en total kapacitet på 6 100 kubikmeter vatten, någon som motsvarar en tioårshändelse.

Dessutom kan ingångarna i muren stängas igen så att hela parken förvandlas till en enda stor reservoar. Totalt finns kapacitet att lagra 24 000 kubikmeter regnvatten i parken.

– Men det är ett hundraårsscenario. Så det är inte säkert att vi någonsin får uppleva det, men området är förberett och klart. Men jag ser faktiskt fram emot ett skyfall så att jag får se hur lösningarna fungerar i praktiken. Det blir en stor upplevelse att se ett stadsrum förvandlas och under en kort period få en annan funktion. Då får vi beviset på att det fungerar som vi planerat, säger Carsten Fjorback.

Det finns också en del av klimatanpassningarna som inte syns från ytan. Det består av ett nedgrävt system av 100 meter långa rör med en total kapacitet på 2 000 kubikmeter. Regnvattnet leds ner och används sedan för till exempel bevattning och att spola av vägarna.

– På så sätt sparas upp till en miljon liter dricksvatten om året. Vi måste börja se regnvatten som en viktig resurs, och inte ett problem. Det gäller att tänka om, säger han.

Enghavepark ser han som ett gott exempel där flera funktioner samverkar: rekreation, klimatanpassning, biodiversitet och en fin och välbesökt park som medfört en värdeökning för hela området. Troligtvis kommer även försäkringspremierna i området att sjunka eftersom risken för översvämning har minskat och området har också blivit mer eftertraktat.

– Här finns en bra balans mellan funktionerna. Det är flera vinster.

Några tonårspojkar går förbi med labbutrustning. De har blivit hitskickade från den närliggande skolan för att göra ett experiment som går ut på att mäta vattenflöde. Eller något. De verkar lite osäkra på vad det egentligen är de ska göra och stannar glatt för en pratstund.

Efteråt säger Carsten Fjorback:

– Det är det här jag menar. De kanske inte känner till allt om parkens funktioner. Men den finns här om, eller när, skyfallet kommer. Eleverna, och alla andra, har fått en fin plats att vara på. Jag ser det här som ett lyckat projekt där värden har tillförts. Jag hoppas att parken kan vara en inspiration för andra som jobbar med klimatanpassning och hållbar stadsutveckling och att många kommer hit och tittar på de olika funktionerna.

Klimatparken Engehaveparken kostade cirka 90 miljoner danska kronor att bygga och utveckla.

– Det är en investering som betalar tillbaka sig över tid, men svårigheten är att ingen vet när, eller hur ofta parken kommer att behöva användas för översvämning igen, konstaterar Carsten Fjorback.

I Köpenhamn har just nu 262 projekt identifierats och utöver det även sex så kallade översvämningstunnlar. Det är tunnlar som ska leda ut vattenmassor från markytan till Öresund efter kraftiga regn eller skyfall.

I slutet av 2021 var, enligt Köpenhamns kommun, 76 av projekten påbörjade och 13 färdigställda.

Delarna som har med vatten och teknik att göra finansieras genom skatter kopplade till avlopp och vatten och kommunen står för kostnader för träd, bänkar och annat som ska förbättra själva stadsmiljön.

Tåsinge Plads, i Österbro, var det första projektet Köpenhamns kommun tog sig an i klimatanpassningsplanen. Carsten Fjorback beskriver det som ett ointressant område, en parkeringsplats inklämd mellan bostadshus.

Men av det syns nu inte ett spår.

De boende i området fick vara med och bidra under utvecklingsprocessen när det kom till utformning och funktion. Efter att 2 000 kvadratmeter asfalt fraktats bort och träd och blommor planterats har det blivit en lummig oas. Här växer bland annat tall, ek, rönn, syrén, vinbär, prydnadsgräs och flertalet marktäckande perenner. Växtvalet är genomtänkt i förhållande till jord, ljus, skugga, regn och fukt.

Ytan har blivit ett inbjudande torg med plats för lek och sociala ytor – och som klarar av att hantera stora mängder regnvatten.

Här finns också skulpturer i form av paraplyer och regndroppar som tydliggör vattnets närvaro. Paraplyerna kan samla upp regnvatten och under regndropparna finns tankar som samlar upp regnvatten från omgivningarna. Regnvattnet kan sedan pumpas upp för hand och användas för lek.

Här träffar vi Jan Rasmussen, projektledare teknik och miljö på Köpenhamns kommun, som arbetar med klimatanpassningsplanerna. Han berättar att kommunen gjort en plan, en prioriteringslista, för alla projekten fram till år 2035. Prioriteringen grundas på hur de olika projekten hänger samman med varandra. Den tar också hänsyn till övriga byggaktiviteter i staden för att uppnå synergier, minska kostnaderna och säkerställa största möjliga tillgänglighet i staden.

– Den största utmaningen har varit att vara en ”first mover” både nationellt och internationellt. Vi har alltså fått utveckla metoder i förhållande till planering, samhällsekonomiska analyser, tekniska lösningar, interna processer, finansiering med mera. På så sätt utvecklas vi samtidigt som vi bygger, vilket är en svår uppgift, säger han.

Bristande kunskap om framtidens klimatutmaningar är förstås också en annan stor utmaning.

– Vi försöker hantera detta genom att lägga ut skyfallsprojekt ovan mark som lättare kan göras större än underjordiska rör och tunnlar. Samtidigt kan ytlösningar även ha ett värde utöver att hantera regnvatten, som till exempel rekreativt stadsrum, säger Jan Rasmussen.

Han befinner sig på Tåsinge Plads eftersom han väntar på politiker från Milijöpartiet i Sverige. De ska få se olika klimatanpassningsprojekt i Köpenhamn. Politikerna har ringt och sagt att de blir lite sena. Men nu dyker de upp, på cykel – Per Bolund tillsammans med förtroendevalda från Malmö.

– I Sverige finns ett stort behov av att klimatanpassa städer. Därför är vi intresserade av att lära oss av ett dokumenterat gott exempel som finns i Klimakvarteret, i Österbro i Köpenhamn. Österbro har varit en grönfattig tätbebyggd stadsdel som varit särskilt utsatt för översvämningsrisk vid skyfall och värmeböljor. Genom en rad klimatanpassningsåtgärder är det ett mycket grönt område som står bra rustat för olika former av extremväder, säger Per Bolund till Miljö & Utveckling.

Tåsinge Plads ingår i det som kallas Klimakvarteren. Hit hör också Bryggervangen, en gata som omvandlats till ett grönt stråk, och av Sankt Kjelds Plads, där en asfalterad rondell har omvandlats till ett lummigt grönområde med en stor mängd träd, gräs och blommor.

– Jag tycker att man ska se klimatanpassningen som en möjlighet, ett skifte. Det handlar mycket om inställning. För att sammanfatta brukar jag citera Einstein ”We cannot solve our problems with the same thinking we used then we created them”, säger Carsten Fjorback – problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem.