LCA blev ögonöppnare för plasttillverkaren

– Polykemi har jobbat med återvunna råvaror i över 50 år, säger Henrik Palokangas, som arbetar med teknisk kund- och säljsupport på företaget.

LCA:n ger klimatinformation i alla tre scope

I starten var återvunnen råvara inte så populärt, utan sågs av en del som sämre än jungfruligt material.

I dag är läget ett annat och både kunder och andra är intresserade av återvunnen råvara och information om produkternas klimatpåverkan.

– Om man tittar på större bolag så ser man att det sätts mål för hållbarhet men det finns ofta inget bra sätt att mäta var man är. Vi tittade på vad vi kan göra för att hjälpa till. Det var ganska tydligt att scope 3 är det vi måste titta på för vår del, för att kunna tala om i detalj vilken påverkan vi har. Det var grunden till att den första analysen gjordes, berättar Henrik Palokangas, som varit drivande i projektet med livscykelanalysen.

Moduler förenklar

När han och hans kollegor på säljsidan nu är ute och presenterar företagets produkter, har de med sig detaljerade klimatdata. Och om det tas fram nya material är det enkelt att få fram en ny LCA.

– Vår LCA är modulärt uppbyggd, eftersom vår process är ganska likadan oavsett vilken polymer som går in i flödet, säger Henrik Palokangas.

Många leverantörer och många produkter

Kalkylerna görs i programmet SimaPro, där Polykemi fått hjälp av en extern konsult att bygga en del som är anpassad för just denna LCA. Och analysen sker alltså med hjälp av moduler, där det sammanlagda resultatet blir produktens klimatpåverkan.

– Vi har några moduler som alltid är med. Det gäller framför allt energi. Sedan använder vi olika mycket energi i vår process beroende på polymer, så det är en variabel. Grunddatan är i mångt och mycket volymviktad. Vi har flera olika leverantörer, där har vi tittat på hela massan, hur mycket transporter det blir och så vidare, och viktat ett medelvärde som ger ett tillräckligt bra underlag. Vi har underlag för polymerer, förstärkningsmedel, additiver och vissa pigment, berättar Henrik Palokangas.

LCA inte bara för svenska verksamheten

Han och några kollegor utför kalkylarbetet i SimaPro, och kan på så sätt få ut ett GWP-värde, alltså en siffra på produktens klimatpåverkan. Klimatpåverkan redovisas sedan i koldioxidekvivalenter per kilo plast, cradle to gate, alltså från råvara till den leveransklara produkten.

– Vi kan utfärda certifikat på koldioxidavtrycket vid vår grind i Ystad och även vid fabriken i Kunshan i Kina, säger Henrik Palokangas.

Processen är certifierad och även tredjepartsgranskad.

– Så vi är trygga med att det vi visar är transparent och en rättvis bild av hur det faktiskt ser ut, säger Henrik Palokangas.

Indata den stora frågan

Hela vägen från idé till färdigt LCA-vertyg tog ungefär ett år för företaget, med hjälp av konsulter, och var allt klart i första kvartalet 2021. Det interna arbetet handlade till stor del om att få koll på indata.

– Vi arbetade väldigt mycket med datainsamling och konkreta mätningar, framför allt på maskinsidan.

Till nytta i energieffektiviseringsarbetet

Data om den egna energianvändningen har kommit till glädje på flera sätt. Dels används informationen som en del i kvalitetsarbetet, dels ger den ökade övervakningen av energianvändningen bättre möjligheter att energieffektivisera.

Precis som för de flesta andra visade den övergripande analysen att Polykemis största klimatpåverkan låg hos leverantörerna, inte i den egna tillverkningen. Den posten väger alltså tungt.

Hur gör ni för att få korrekt information från leverantörerna?

– Vi använder en blandning av de regionala värden som finns i standarddatabaserna och vår transportmix. Det är svårt att få data från leverantörer, men det blir lättare och lättare.

Vill ni helst ha fabriksspecifika data?

– Ja, självklart, och det pågår en kontinuerlig diskussion.

– En nackdel är att det finns väldigt mycket osäkerheter i metodiken för LCA. Man kan inte bara titta på värde för värde utan behöver titta på bakgrunden för att se om alla tänkt likadant när de tog fram ingående data. Vi har analyserat väldigt många komponenter på samma grunder, så även om vi inte har specifika data så har vi gjort utvärderingen på samma sätt och kan jämföra materialen med varandra, säger Henrik Palokangas.

Låg klimatbelastning för återvunnen råvara

När det gäller den återvunna råvaran, som framför allt består av olika typer av produktionsspill och överblivna komponenter som tas tillbaka från kunderna, räknas klimatpåverkan till noll för materialet.

– Standarden är skriven så, för när det gäller återvunnet material räknas ”cradle” som den punkt då materialet klassificeras som spill enligt principen polluter pays (förorenaren betalar).

Arbetar ni enligt massbalansprincipen?

– Vill man hårdra det så kan man säga att det är massbalans, men allt är med och kunden får data för den specifika recepturen. En PP (se faktaruta) som vi producerar till en kund behöver inte ha samma värde som en PP vi producerar till en annan kund, det beror på vad den ska användas till, säger Henrik Palokangas.

Responsen från kunderna är god. Många är intresserade och vill gärna veta mer om olika klimatbelastning från olika typer av plast. Tack vare LCA:n kan Polykemi nu hjälpa till med optimering inte bara på kostnadssidan utan också på klimatsidan.

Hur många kunder efterfrågar LCA-data?

– Det beror på mognaden hos kunden. VI har utfärdat ganska många certifikat och det blir vanligare och vanligare att vi får frågan, säger Henrik Palokangas.

Det finns många möjligheter att minska klimatavtrycket från plast, menar han. Bara genom att byta material från ett fossilt till ett annat kan avtrycket minska med hälften.

Går det på slentrian att man väljer samma material som tidigare?

– Ja, det gör det. Där försöker vi utmana, för det finns väldigt mycket att spara. Återvunna material är en del av lösningen, men det är viktigt att komma ihåg att det inte är hela lösningen, säger Henrik Palokangas.

Har du något exempel?

– Det är så stor skillnad mellan olika polymerer att det ibland ur klimatperspektiv kan vara bättre att använda jungfruligt fossilt material av en annan typ, än ett delvis återvunnet material.

Bredare analys med många miljöaspekter

Polykemis analys är dock bredare än bara klimat, även om det är klimatet som kommuniceras. I botten ligger en utvärdering av produkternas fotavtryck utifrån Environmental Footprint 3.0 i SimaPro. Formatet är europeiskt och omfattar 18 olika aspekter av miljöpåverkan, däribland markanvändning, försurning och utsläpp till vatten. Den bredare analysen visar på överraskande effekter.

– Vi har sett att biobaserade material ofta har en högre miljöbelastning än ett fossilt material. Ganska mycket högre till och med. Det är framför allt beroende på försurningsaspekter, landanvändning och vattenanvändning. Vi har inte kommunicerat det men vi är medvetna om det, säger Henrik Palokangas.

Endast klimatavtrycket kommuniceras

Han konstaterar att det är besvärligt nog att kommunicera koldioxidavtryck, och att kunderna använder klimatet som benchmark men inte miljöpåverkan i sin helhet.

– Visst har vi kunder som är stora jättar med egna forskningsavdelningar, och med dem kan vi diskutera det här. Men de mäts inte på det. De har KPI:er som styr klimatpåverkan men inte miljöpåverkan.

”Viktigt att jämföra äpplen med äpplen”

Han är tydlig med att beslutet att dra igång LCA-projektet är lönsamt för företaget. Dessutom har det ökat kunskapen om produkterna.

– Vi har lärt oss att inte allt är svart och vitt och att det är viktigt att jämföra äpplen med äpplen. Och hur lätt det är att klä siffrorna så att de ser bättre ut än vad de egentligen är. Vilket vi aktivt beslutat att inte göra.

Hur då klä siffrorna…?

– Det kan handla om att det finns otydligheter i hur Iso-standarden kan tolkas vad gäller biogent kol, vilket gör att biobaserat kan få ett lågt värde. Vi har ett högre värde eftersom vi inte kan ta full kredit för det bundna materialet. Det ska ligga bundet i 100 år och inte kommer en hink att hålla i hundra år, så kolet kommer tillbaka långt tidigare. Här finns ingen konsensus och då är det lätt att hamna in en greenwashingsituation, vilket vi energiskt försöker undvika genom att vara så tydliga som möjligt.

Hur ser ni på er roll när det gäller skrotningen av de produkter där ert material ingår?

– Vi är en ganska stor kraft för att skapa incitament för att ta hand om det, för vi köper ju in återvunnnen plast och använder den igen i vissa av våra produkter. Däremot att bygga infrastruktur, det gör vi inte. Det är för stora investeringar.

Har det här ändrat hur ni ser på era produkter?

– Ja, det har det. Framför allt när vi rådger kunderna så tänker vi ett varv till. Rätt material har ofta en lägre kostnad också. Det går hand i hand fler gånger än inte, säger Henrik Palokangas.