Klart: Fossilfritt Sverige fortsätter – stor intervju med Svante Axelsson

– En optimist tycker jag låter som en ganska naiv person. Att vara possibilist handlar mer om att se möjligheten till förändring, men med insikten om att det kräver ansträngning, säger han.

Vintern har kommit till Sverige och Stockholm. En tid av mörker och minusgrader väntar innan värmen och ljuset kommer tillbaka. Beskrivningen kan liknas vid hur Svante Axelsson ser på vår nutid. Ungefär som en solförmörkelse, för att använda hans egna ord.

– Det är mörkt. Men det innebär inte att solen har dött, utan den kommer tillbaka. Ju äldre man blir, desto tydligare ser man det. Att det går upp och ner. Det är aldrig ständig framgång. Utan framgång, bakslag, framgång. Just nu befinner vi oss i ett bakslag.

Han pratar om världsläget som präglas av krig, lågkonjunktur och global uppvärmning. Men också om utvecklingen i Sverige där han menar att Tidöpartierna, med Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna, fattat en del felaktiga beslut som försvårar industrins omställning.

– Det är en hel del trögheter just nu från regeringens håll, med beslut som leder till ökade utsläpp. I senaste regeringsbudgeten finns dock flera framsteg som underlättar för industrins omställning. Men min främsta kritik är att politiken, i en väldigt snabb transformation, skapar oro genom sin avsaknad av tydligt ledarskap.

Med det sagt visar Svante Axelsson att han inte har svårt att säga vad han tycker om sin arbetsgivare. För åtta år sedan blev han anställd av regeringen för att leda näringslivets omställning framåt. Det utvecklades till initiativet Fossilfritt Sverige som med sina färdplaner för 23 branscher, där Kemibranschen nyligen blev sist ut, har till uppgift att driva på mot ett fossilfritt näringsliv.

Framtiden för Fossilfritt Sverige har under hösten varit oklar. Men på torsdagen stod det klart att initiativet förlängs – under ledning av Svante Axelsson.

Han går längs med regeringskvarteren i centrala Stockholm. Förbi den plats där Greta Thunberg började sin skolstrejk för klimatet, vilket sedan utvecklades till en global miljörörelse. Svante Axelsson har själv lång historia från miljörörelsen. Innan han klev på sitt regeringsuppdrag, var han Naturskyddsföreningens generalsekreterare i 16 år.

–  Min roll nu är helt annorlunda. Jag går inte in i de hårda debatterna och är inte lika konfrontatorisk. Nu ser jag mig själv mer som en medlare. Men jag har fortfarande samma uppdrag för minskad klimatpåverkan, med att säga vad jag tycker och driva omställningen tillsammans med industrin framåt, säger han.

Pratar du ofta med miljöministern?
– Ja, och ofta håller hon med om mycket vi säger. Men de är bakbundna i kompromisser med de andra partierna i regeringssamarbetet. Eller ja, framför allt med Sverigedemokraterna, säger han.

Svante Axelsson fortsätter strosa längs med regeringskvarterens kullerstensgator. Efter ett par timmar i hans sällskap är det tydligt att han ser på världen genom bilder och historier, snarare än siffror och statistik. I intervjuer brukar han ofta återkomma till att han ser på utvecklingen inom klimat- och miljöområdet som två parallella berättelser.

Den ena är att det går utför. ”Det har aldrig varit värre” har han tidigare sagt i en radiointervju. Den andra berättelsen är att det går framåt och att det aldrig har varit lättare. Frågan han därefter ställer sig är vilken av de två berättelserna som ger mest att fokusera på. Svaret menar han är enkelt.

– Vi behöver förändring. Då behöver vi fokusera på det ljusa, den positiva berättelsen. Går vi in i en hockeymatch och tänker att vi ska förlora, så kommer vi att förlora. Så enkelt är det, säger han.

Samtidigt är den negativa berättelsen, så som den berättas idag, det som oroar honom mest när det kommer till att ställa om samhället. Utöver bristande ledarskap lyfter han medielogiken, som ofta ger negativa händelser och skeenden högre nyhetsvärde, som en bidragande orsak. Det menar han har medfört ett stort kunskapsglapp hos befolkningen.

– Det är enormt. Undersökningar som vi har gjort visar att 50 procent tror att utsläppen inom Sveriges gränser ökar. Sanningen är att de har minskat med 37 procent sedan 1990. I den där hockeymatchen ligger vi inte under med 3–0 som många verkar tro. Utan bara med 3–2. Och jag säger det inte för att lura människor till en positiv känsla. Det är fakta.

Svante Axelsson vet inte var hans lösningsorienterade förhållningssätt kommer från. Det kan vara ett personlighetsdrag, menar han. Men om han får spekulera fritt säger han att det också kan vara ett resultat av hans uppväxt på lantbruket i Brodalen, som är ett litet samhälle utanför Lysekil i Bohuslän. Svante Axelsson är yngst av sex syskon som alla hjälptes åt på gården.

– Det var kaotiskt, men roligt och präglades mycket av arbetsgemenskap. Jobbet var väldigt beroende av yttre faktorer som inte går att kontrollera. Därför handlade det hela tiden om att hitta lösningar. Jag brukar tänka tillbaka på det. Att om pappa bara hade sett problem, problem, problem så hade det aldrig fungerat, säger Svante Axelsson.

Brodalen beskriver han som en vacker plats, men som på den tiden var ett utdöende samhälle som han säger att ingen trodde skulle växa. De hade fel. Området har blivit ett populärt turistmål för bergsklättring.

– Det gamla ålderdomshemmet har blivit ett bed and breakfast, och det är brist på förskoleplatser.

Det är intressant utifrån ett större perspektiv. Att någon utifrån säger att ”det här är en otrolig plats”, sedan blir det ett blomstrande samhälle. Vi som bodde där hade på oss fel glasögon. Vi såg inte det som var unikt, utan såg bara det gamla vanliga.

Så småningom flyttade Svante Axelsson upp till Umeå för att studera på hälso- och miljövårdlinjen. Det var lite för smalt tyckte han, och efter en avstickare som musiklärare i Holmsund utanför Umeå, hoppade han på agronomprogrammet. Det tog honom till Halland där en obligatorisk del av utbildningen var att tjänstgöra som dräng.

Men första året i agronomprogrammet hade ett för smalt perspektiv för Svante Axelsson. Han valde därför att studera ett av de kanske bredaste perspektiven som går att läsa på högskolenivå – teologi, eller läran om Gud.

– Jag är uppvuxen i en klassisk kristen familj där vi gick till kyrkan på söndagar. Så det kändes naturligt och blev en väldigt nyttig rensning där jag kastade bort allt jag inte tror på.

Vad tror du inte på?
– Jag funderade mycket på saker som om Gud är allsmäktig eller inte och om Gud har makten över tillvaron. Det landade jag i att jag inte tror. Jag tror inte att Gud är någon som sitter och bestämmer över oss, utan jag tror att vi har makten själva att bestämma åt vilket håll vi ska gå.

Ser du någon koppling mellan religion och miljön?
– Ja, att vi är en del av ett större system och att det finns en större mening med att skapa en bättre planet. I en så tuff situation som vi befinner oss i nu, kan det vara spännande att tänka på vilka källor som ger inspiration för att orka.

Vad ger dig inspiration?
– Musik ger mig inspiration, och kyrkorummet, och humor. Humor är väldigt viktigt. Särskilt i tider som nu, när världen ser ut som den gör. Humor ger distans, och ska man orka behöver man distans. Åtminstone jag. Sedan är alla människor olika. Det är viktigt att ha respekt för det.

Som vi vet valde inte Svante Axelsson en karriär inom religionsvetenskap – eller som musiklärare som han övervägde efter avstickaren till Holmsund – utan gick vidare till att bli miljöekonom och agronom. Det tog så småningom honom vidare till rollen som nationell samordnare för Fossilfritt Sverige där han nu har varit i åtta år.

Vad har Fossilfritt Sverige betytt för den svenska omställningen?
– Det har varit en succé. Jag är nästan lite förvånad över att det har gått så bra att tillsammans med näringslivet utveckla fossilfria färdplaner. Framgångsfaktorn är att vi har förändrat rollfördelningen helt. Nu är industrins rykte att de ligger i framkant. Så lät det inte för åtta år sedan. Och det är inte bara snack, utan det handlar om verkliga investeringar.

Har du någon favoritbransch?
– Flaggskeppet, stålindustrin. De har haft det svårast. Men nu kommer de, genom att ersätta en 1000 år gammal masugnsteknik med ny teknik, eliminera 10 procent av Sveriges utsläpp med ett ryck.

Många skulle kalla det teknikoptimism?
– Ja, de säger det till mig. Då brukar jag säga att det är lättare att få världen att byta teknik, än att ändra livsstil. Det är bråttom och det gäller att välja den snabbaste pucken. Jag tänker att livsstilsförändringarna sker parallellt eller kommer senare.

Svante Axelsson slår sig ner på en soldränkt trappa intill en av regeringsbyggnaderna. Han säger att han tror stenhårt på teknikutvecklingen och menar att världen har nått en punkt där det inte längre handlar om att vänta på den rätta tekniken. Utan om att slå till.

– I början av 1990-talet pratade vi om när. När vindkraften blir billigare än kolkraften, när elbilen kommer, när vätgasen kan konkurrera, när stålet kan bli fossilfritt. Nu handlar det inte längre om när. Nu är vi där. Nu handlar det om att gå all in och agera, säger Svante Axelsson.

Vidare säger han att utvecklingen till och med gått snabbare än vad han, som ändå kallar sig själv för possibilist, kunnat föreställa sig. Han lyfter exempel som att solkraften nu är 90 procent billigare än fossil energi. Att vindkraften är 70 procent billigare, att SSAB meddelat att man tidigarelägger det fossilfria stålet, Preemraff och ST1 med sina bioraffinaderier och elektrifieringen av fordonsflottan.

– Då brukar folk säga att, Svante batterierna som används till bilarna är ju inte hållbara. Då säger jag att nej, inte än. Men de kommer att bli. Om du vill ha hållbar vara från dag ett så är det ingenting som duger. Men det är inte omöjligt att skapa en gruva som inte läcker giftigt vatten eller använder sig av barnarbetare. Det handlar om vilken kostnad man tillåter sig att ha. Och att skapa en hållbar gruva behöver inte ens vara så dyrt för oss konsumenter. Men det finns alltid målkonflikter när det kommer till miljön. Därför behöver vi tänka i evolutionssteg, säger Svante Axelsson.

I takt med att utvecklingen mot ett fossilfritt samhälle går framåt i Sverige och Europa, menar Svante Axelsson att behovet av att påskynda omställningen ytterligare växer. För planetens skull, men också för konkurrenskraften. Ett ord som Svante Axelsson gång på gång återkommer till. För samtidigt som det går framåt här, understryker han att man tar stora steg framåt även i väst och Asien.

– I USA rullar man ut enorma subventionspaket för gröna bolag. Samtidigt går utveckling i Kina i raketfart, inte minst inom elektrifieringen av fordonsindustrin. Så för att konkurrera med Kina och USA måste vi vara smarta och satsa på fossilfrihet, säger Svante Axelsson.

Och för att näringslivet ska försätta satsa på fossilfrihet behövs styrmedel från politiken, fortsätter Svante Axelsson och lyfter EU:s handelssystem med utsläppsrätter som ett framgångsrikt exempel. Systemet infördes 2005 och handlar i grova drag om att göra det dyrare att släppa ut växthusgaser i atmosfären. Svante Axelsson säger att systemet tagit oss närmare det som han menar kanske är det viktigaste av allt – att få lönsamhet och hållbarhet att kroka arm.

– Man pratar om en fri marknad. Men egentligen finns det ingen fri marknad, utan alla är reglerade med lagstiftning och skatter. Det är som en lekstuga, och i den lekstugan behöver vi styrmedel som gör det dyrt att skita ner. Styrmedel är som medicinen för att få fram ny teknik och skapa konkurrensfördelar. Idag är det inte alltid mest lönsamt att vara hållbar, men vi närmar oss ett sådant samhälle.

I sin roll på Fossilfritt Sverige, där Svante Axelsson på nära håll följer näringslivets omställningsarbete, säger han att det märks av en tydlig otålighet där industrin vet om vad som behöver göras men ofta är bakbundna av tröga politiska processer.

– Näringslivet formligen bankar på dörren. De vet att de måste bli fossilfria för att öka konkurrenskraften. Och det är inte alltid för planetens skull, utan ofta är det av rent egoistiska skäl. För att kunna överleva som företag. Där behöver vi ett bättre ledarskap, som styr oss rätt.

Svante Axelsson röra sig bort från regeringskvarteren för att fortsätta sin dag. Den senaste veckan har hans arbete handlat mycket om turbelsens kring batteritillverkaren Northvolts fabrik i Skellefteå, där över 1600 anställda nyligen förlorat sina jobb till följd av företagets ekonomiska kris.

– Jag förstod att det skulle finnas barnsjukdomar och att det skulle gå dåligt. Men jag trodde inte att svackan skulle bli så djup. Fast det betyder inte att Northvolts investering är fel tänkt. Efterfrågan på batterier är skyhög och vi behöver fler fabriker. Det handlar snarare om att genomförandet har gått fel.

Svante Axelsson säger att han ser på krisen på Northvolt som ett hack i kurvan i berättelsen om den gröna omställningen. Samtidigt är han orolig vad det kan innebära om man hanterar krisen på fel sätt.

– Risken är att företaget går i konkurs och att ett kinesiskt företag köper upp det. Då blir det inte lika gulliga ägare som vi hade tänkt oss från början. Kina har sagt att man vill ha världsherravälde, och vi vill inte vara för beroende av dem. Det är viktigt att vi behåller kontrollen över våra produkter och jobb.

Svante Axelsson ska snart röra sig vidare. Som den visuella tänkare han är, har han på bara några timmar lyckats slänga ur sig en lång rad metaforer och liknelser. Som jämförelsen av klimatkrisen som en hockeymatch, den fria marknaden som en lekstuga, ekonomiska styrmedel som en medicin för teknikutveckling eller vår nutid som en solförmörkelse.

Har du alltid tänkt mycket i bilder?
– Ja, jag tror att bildspråket ligger hos mig naturligt. Kanske kommer det från kyrkan där man pratar mycket i bilder. Men jag är också intresserad av kommunikation, och där har jag märkt att metaforer fungerar bättre än siffror, säger han.

Nu står det klart att Svante Axelsson kommer att ha kvar sitt jobb som nationell samordnare för Fossilfritt Sverige står fortfarande skrivet i stjärnorna. Om de pågående förhandlingarna landar i att ta bort initiativet vet han inte vad han ska göra därefter. Om initiativet fortsätter säger han att planen är att sitta kvar på sin roll.

Eftersom han regelbundet förekommer i intervjuer i svensk media innebär det att svenskarna kommer att få höra fler metaforer kopplat till den gröna omställningen och fakta om att utsläppen inom Sveriges gränser minskar och inte ökar. Och kanske en påminnelse om att en solförmörkelse inte innebär att solen aldrig kommer tillbaka.