Inga produkter i varukorgen.
Arendalsuka – sex slutsatser om Norges pågående omställning
Analys Arendalsveckan och Almedalsveckan; namnen är till förväxling lika, platserna och upplägget likaså. Därför är också den norska politikerveckan ett lysande tillfälle att ta tempen på den norska gröna omställningen. Det skriver 2030-sekretariatets Mattias Goldmann som summerar Norges omställning i sex korta punkter.
Mattias Goldmann, 2030-sekretariatet.
1. Klimat inte i fokus för valrörelsespurten. Istället för Almedalens partiledartal, har Arendal en lång partiledardebatt inför fullsatta läktare och direktsänd på NRK. Liksom i Sverige är partierna uppställda efter de block som står mot varann, men här möts partier inom samma koalition i dueller vilket tydliggör skillnaderna dem emellan. Inte mycket fokus ägnas åt klimatfrågorna; när partierna själva får bestämma väljer de bort klimat för att istället debattera tandvård. Miljøpartiet De Grønnes partiledare Arild Hermstad gör ett tappert försök att diskutera grön omställning, viftande med en morot han haft i kavajfickan, men ingen nappar och de ska göra en stark spurt för att alls klara spärren till Stortinget.
2. Elektroomställningen är ostoppbar. Att Norge är årets fokusland för 2030-sekretariatet beror förstås på de fenomenala framgångarna i att ställa om till elektromobilet. Målet 100 procent elbilar i nybilsförsäljningen 2025 nås nästan, och frågan är vad man gör då? Norsk Elbilforening, Zero och Volkswagen-importören lyfter fram att man till 2035 bör kunna ha en helt fossilfri fordonsflotta – allt som rullar, ska rulla på el. Många politiker är öppna för förslaget – men vad som händer efter valet om fyra veckor beror väldigt mycket på vilken sida som vinner.
3. Fremskrittspartiet är anti-klimat. I alla debatter och panelsamtal intar FrP en särställning gentemot alla andra partier, med sin tydliga anti-klimat-linje. Bompengar är dåligt, fossila drivmedel för dyra, det har lagts för mycket pengar på elbilar och vätgas och nya stöd till batteritillverkning eller andra delar av den gröna omställningen ska undvikas. Även när ämnet är något helt annat, lyfter FrP fram ett minskat fokus på den gröna omställningen som en lösning, tillsammans med kraftiga nedskärningar i biståndet. Och det verkar gå hem; FrP:s partiledare Sylvi Listhaug utmanar Erna Solberg om statsministerposten om högersidan vinner valet. I alla dessa delar påminner FrP om Sverigedemokraterna, som de dock anstränger sig för att hålla på armlängds avstånd.
4. Klimatkrisen som säkerhetsrisk – och säkerhet som klimatfinansiär. Norska arméchefen sade uttryckligen på Arendal att klimatförändringarna är det främsta säkerhetspolitiska hotet, värre än Putins anfallskrig mot Ukraina och Trumps oförutsägbarhet. Arendal är också startskottet för en diskussion, initierad av bland andra Volvo, om vad det innebär för Norges sårbarhet att nästan alla elbussar är kinesiska – dags att köpa svenskt, kanske!
Parallellt med detta pågår en diskussion om hur Norge ska uppnå Natos krav på högre försvarsutgifter; siffran 5 procent av statsbudgeten nämns på flera håll – men också som en möjlighet. Många resonerar att den eftersatta utbyggnaden av järnvägen kan klassas som en säkerhetssatsning, med sträckor som Oslo-Stockholm och Oslo-Bergen. Också satsningen på batteriproduktion lyfts fram som ett sätt att minska sårbarheten, och kreativa hållbarhetskonsulter betonar att också kultursatsningar kan handla om att stärka motståndskraft och enighet mot en yttre fiende.
5. Kärnkraftsdebatten börjar. Liksom Sverige, står Norge inför kraftigt ökad förväntad energianvändning, särskilt el. Men här gäller BANANAS – build absolutely nothing anywhere near anything or anyone. Det kommunala självbestämmandet är starkt och eftersom man länge haft all el man behövt från vattenkraften, är skepsisen mot vindkraft omfattande med många vittnesmål om direkta hot mot politiker som stöttar lokala vindprojekt. Det argumenteras för off-shore vind, gärna flytande, för att klara att förse oljeplattformarna med förnybar el i världens kanske mest storskaliga greenwash-operation – men det fler och fler lyfter fram är kärnkraften, som Norge ju hittills inte har. Ett tiotal kommuner vill utreda om de är rätt plats för reaktorer, och i partiledardebatten trycker Miljøpartiets ledare grönt för ny kärnkraft, men i valstugan utanför är valarbetarna skeptiska och påpekar att beslutet togs med minsta möjliga marginal alldeles nyligen.
6. Sverige är varnande exempel. För den som är van att se Sverige som en humanitär stormakt och en klimatmässig förebild, är Arendalsuka ett brutalt uppvaknande. Ingen har missat att Sveriges klimatpåverkan ökat kraftigt, särskilt i transportsektorn – och i Samfärdselstältet och hos SKIFT Norge lyfts Sveriges agerande återkommande fram som exempel på hur man inte ska göra. På det överfulla seminariet om Norge som batterination är Northvolts konkurs ett varnande exempel, framför allt med budskapet att så går det när staten inte ger rimliga förutsättningar för skiftet. Också biståndsorganisationerna varnar för att göra som Sverige; de får resignerat godta att biståndet sänks men poängterar att det inte får ske på det okontrollerade, närmast destruktiva svenska sättet.
Har du inte varit på Arendalsuka så är rekommendationen att åka dit nästa år. Det är en smidig tåg- eller bussresa från Oslo, klart enklare och billigare än Almedalen – och en indikator på hur omvärlden ser på oss.
Mattias Goldmann
2030-sekretariatet
