Därför tröttnade Åsa Romson på politiken

Dagens politik präglas starkt av individualistiska strömningar. Det faktum att vi ofta betraktar oss själva som ”konsumenter” av politik leder till en kappvändarpolitik där politiker kan säga en sak i dag, bara för att byta ställning imorgon. Det menar Åsa Romson, som lämnat politiken för att forska om klimaträtt och miljöpolitiska styrmedel.
– Vi bygger samhället tillsammans och det fungerar inte om alla bara tänker att någon annan ska fixa saker och ting, säger hon till Miljö & Utveckling.

Därför tröttnade Åsa Romson på politiken
Åsa Romson. Foto: Peter Knutson.

Det finns många motsättningar i dagens stadsutveckling. Ska vi sträva efter gemensamma, integrerade städer eller separata områden där alla gör som de vill? Ska vi tänka tillsammans snarare än att fokusera på individuell frihet. Det är några frågor som Åsa Romson, forskare och före detta politiker, arbetar med i sin forskning.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium

Läs vidare – starta din prenumeration

  • Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
  • Full tillgång till allt digitalt material
Redan prenumerant?

– Många städer, både globalt och i Sverige, står inför behovet av förändring. När många människor bor på en liten yta, blir det tydligt att vi måste dela resurser, säger hon till Miljö & Utveckling.

Foto: Peter Knutson.

Åsa Romson anser att tiden för ”hållbara enklaver” och pilotområden är över. Vi måste bygga hela hållbara städer.

– Vi lägger enorma resurser och koldioxid på infrastruktur och byggnader. Därför måste vi bygga sådant som kan användas på många sätt i framtiden. Om ett bostadshus eller en förskola behöver förändras till ett äldreboende eller kontor, bör det inte kräva nybyggnation.

Åsa Romson menar att både hennes och tidigare generationer, ofta haft en kortsiktig syn på resurser.

– Vi har använt dem utan att tänka på framtiden. Det är inte rimligt att alla behöver bli hållbarhetsexperter, men det är viktigt att öka den allmänna kompetensnivån så att folk kan göra mer informerade val. Det är uppmuntrande att se att yngre i dag är mer medvetna om hållbarhet när de väljer jobb och utbildning. Denna medvetenhet tyder på att kunskapen om hållbarhet kommer att behöva fortsätta öka, säger hon.

När Miljö & Utveckling träffar Åsa Romson på IVL Svenska Miljöinstitutets kontor på Valhallavägen i Stockholm är det högsommar med gassande sol. Åsa Romson är doktor i miljörätt och senior expert och forskare, men kanske mer känd för allmänheten som Sveriges första klimat- och miljöminister under regeringen Löven och tidigare språkrör för Miljöpartiet. I sin forskning fokuserar hon på klimaträtt och miljöpolitiska styrmedel. Under sommaren sändes hennes första Sommarprat i P1, och semestern har hon njutit av på vattnet i familjens träsegelbåt.

Åsa Romson föddes 1972 i Salem, söder om Stockholm. Hennes pappa Bo var byggnadsingenjör och hennes mamma Harriet var matematiklärare.

– Området i Rönninge var typisk medelklass med trygga cykelvägar till skolan. Vi spenderade mycket tid med friluftsliv, tältning, fjällvandring, scouterna och orientering, säger hon.

Orientering var ett stort intresse och en viktig del av Åsa Romsons uppväxt. I dag tillbringar hon fortfarande mycket tid i naturen, även om hon inte springer lika mycket i skogarna som förr.

1970-talet kallas ibland frihetens årtionde, och Åsa Romson menar att det stämmer.

– Jag tillhör en generation som haft stor frihet att välja vår egen väg. Vi fick inte strikta ramar eller detaljerade instruktioner om vad vi skulle göra, utan hade stor frihet. Jag spelade mycket teater och gick teaterlinjen på gymnasiet. Jag är ingen naturvetare, men jag har alltid varit intresserad av miljön, säger hon.

Abba, miljörörelsen och V-jeansen var några av de mest karakteristiska dragen av 70-talet. Samtidigt präglades decenniet av kärnvapenhot och globala kriser. Trots dessa utmaningar framhåller Åsa Romson att Sverige präglades av en stark optimism, där det fanns en tro på våra möjligheter och vad vi kunde åstadkomma.

I 20-årsåldern började hon studera juridik vid Stockholms universitet, en tid som formade henne mycket och där hon träffade många nya människor.

– Det var under den tiden som mitt intresse för miljöfrågor verkligen tog fart. Jag blev medveten om globala orättvisor och utvecklingstendenser. Jag engagerade mig i miljöföreningar, fredsrörelsen och kårpolitik. Det var också starten på mitt arbetsliv, där jag började hitta sommarjobb och söka mig framåt i livet, säger Åsa Romson.

Med få lärarledda timmar blev det mycket extrajobb i samband med studierna, berättar hon. Bland annat som guide på Strindbergsmuseet på Drottninggatan.

– Vid den här tiden var jag också fritidspolitiker och ledamot av Grön Ungdoms förbundsstyrelse. När jag sen tog examen jobbade jag ett par år som handläggare på biståndsorganisationen Forum Syd.

Efter millennieskiftet tog hennes politiska karriär fart. År 2002 blev hon ledamot i Stockholms kommunfullmäktige och kort därefter gruppledare, där hon spelade en nyckelroll i försöket med trängselavgifter i Stockholm.

Hon valdes in i riksdagen 2006 för Stockholms kommuns valkrets, men tackade nej och började en doktorandtjänst i internationell miljörätt. Hon återvände till riksdagen 2010. År 2011 blev hon språkrör tillsammans med Gustav Fridolin och 2014 utsågs hon till klimat- och miljöminister samt vice statsminister i Regeringen Löfven.

Foto: Peter Knutson.

– När jag slutade med politiken för sju år sedan återvände jag till forskningsvärlden och började på IVL, Svenska Miljöinstitutet, för att arbeta med tillämpad miljöforskning i en tvärvetenskaplig miljö. Här är jag fortfarande, säger Åsa Romson.

Hon ser tillbaka på sin tid i politiken som lärorik, men anser att det inte var rätt för henne som en livslång karriär.

– Att delta i utvecklingsprocesser och leda dem har varit väldigt spännande. Samtidigt tror jag att det är bra att inte göra politik till sitt enda yrkesval. Många politiker har sina uppdrag på fritiden och det är något vi ska vara tacksamma för. Politik behöver vara kopplad till vardagen och bygga på människors engagemang.

Åsa Romson är särskilt stolt över arbetet med klimatlagen och anser att den aldrig skulle ha blivit vad den blev utan det gemensamma arbetet.

– Vi samlade grupper som kunde diskutera politiken på ett brett sätt – för klimatförändringarna kan ingen lösa ensam. Man måste samarbeta, särskilt i ljuset av förhandlingsprocessen för Parisavtalet. Det blev naturligt men också starkt att Sverige kunde skapa ett politiskt ramverk på det sätt som gjordes, säger hon.

Hon stötte också på motgångar i politiken, men de svåra dagarna har i dag blivit värdefulla lärdomar.

– Som politiker har jag haft många mindre lyckade dagar. Men jag grubblar inte över det längre. Trots tuffa perioder har jag lärt mig att se lärdomarna i motgångarna och blivit tacksam för dem.

När Åsa Romson reflekterar över dagens politik, ser hon ett samhälle som har blivit alltmer individualistiskt. Politiker verkar i högre grad fokusera på att skapa en berättelse och en image som ofta saknar en tydlig koppling till verkligheten.

– Det är viktigt att erkänna att saker och ting är svåra. Man måste våga testa nya idéer, och ibland är det nödvändigt att saker blir lite fel för att kunna hitta en bra lösning. Vi skulle gynnas av en politik som är mer lösningsorienterad, säger Åsa Romson.

Hon anser att mycket av dagens politik formas av hur vi som medborgare uppfattar den, våra förväntningar och de kanaler vi använder för att ta del av den.

– Ju mer individualism som präglar samhället, där vi betraktar oss själva som konsumenter av politik och snabbt kan ge vårt godkännande eller ogillande, desto mer påverkas politiken av detta. Det resulterar i en kappvändarpolitik där politiker kanske pratar om något för stunden, bara för att sedan överge det och gå vidare, säger hon.

Åsa Romson påpekar att det finns en stark koppling mellan väljare, politiker, det politiska samtalet och medierna. Hon framhåller att forskningen visar att det är svårt att uppnå gemensamma samhällsvinster och välfärd när vi är så individualistiska i våra val och har svårt att fokusera på det gemensamma bästa.

– Vi bygger samhället tillsammans och det fungerar inte om alla bara tänker att någon annan ska fixa saker och ting, säger hon.

Men hon är tydlig med att hon inte har några planer på att återvända till en aktiv politisk roll.

– Det är ingen hemlighet vilka samhällsförändringar jag anser vara viktiga: Vi behöver bli bättre på att vårda vår planet och våra resurser. Som forskare arbetar jag nu med att driva på kunskapsutvecklingen för att stödja politisk förändring, och det kommer jag att fortsätta med, säger Åsa Romson.

Den nuvarande regeringens klimatpolitik ställer hon sig frågande till.

– Jag undrar var den är någonstans. Jag tycker att det är oerhört oklart om regeringen har en klimatpolitik. Det är också väldigt oroväckande, att regeringen två år in i mandatperioden, enbart tagit bort tidigare klimatpolitik och levererat många åtgärder som kraftigt ökar utsläppen.

Hon berättar att hon stortrivs som forskare. Här på IVL, Svenska Miljöinstitutet får hon frihet att välja de frågor och objekt som intresserar henne, och samarbetar ofta med kommuner, kommunala bolag eller forskare från andra discipliner för att lösa problem tillsammans.

– Jag arbetar mycket med hållbar stadsutveckling. Som jurist är jag särskilt intresserad av rådighetsfrågor – det vill säga, vem som ger mandat, hur vi skapar nya arbetssätt och normer, hur dessa förhåller sig till lagar och regler, och hur vi kan göra dessa processer mer effektiva, säger hon.

Åsa Romson har alltid inspirerats av starka kvinnor, både inom politiken och forskningen. Tidigt under sin akademiska karriär såg hon upp till Malin Falkenmark, SMHI:s första kvinnliga hydrolog, som arbetade internationellt för att öka kunskapen om vattentillgång och vattenkvalitet och som myntade begreppet ”grönt vatten”.

– Inom politiken finns det flera exempel, och jag har haft möjlighet att träffa några av dem. Bland annat Mary Robinson, Irlands första kvinnliga president och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, samt Wangari Maathai, som ledde trädplanteringsrörelsen i Kenya och mottog Nobels fredspris 2004 för sitt arbete med miljö och demokrati, säger hon och fortsätter:

– Att känna till deras berättelser och möta sådana kvinnor har alltid varit inspirerande och viktiga för att utmana mina egna föreställningar om vad som är möjligt, säger Åsa Romson.

Själv ser hon sig inte som någon större ledargestalt, men tänker alltid på möjligheterna för yngre kvinnor.

– Det är viktigt att vara frikostig med att skapa möjligheter, eftersom det fortfarande kan vara tufft både i politiken och i forskningsmiljön. Jag tycker att man har ett ansvar för det, säger hon.

Enligt Åsa Romson verkar jämställdhet och inkludering inom den akademiska världen släpa efter, särskilt när det gäller skillnader mellan forskarutbildade och seniora professorer.

– Trots att universiteten har blivit väldigt kvinnodominerade på forskarutbildnings- och lektorsnivå, ser det inte ut så på professorsnivå, vilket kan skapa slitningar. Jag tror att detta hänger ihop med arbetsrollen på universiteten, som kan vara ganska slutna. Det är svårt att röra sig in och ut ur akademin som forskare, och det hämmar oss.

Hon menar att akademins slutna natur kan bromsa klimatomställningen. Med det stora behovet av snabba insatser inom tillämpad forskning är en trög och byråkratisk arbetsmarknad ett problem.

– Självklart måste vi fortsätta forska, men vi behöver också fokusera på att tillämpa forskningen i praktiken. Karriärvägar inom akademin bör inte bara baseras på publiceringar i prestigefyllda tidskrifter. Vi behöver fler sätt att erkänna forskare, särskilt de som bidrar till omställningen.

– På IVL, Svenska Miljöinstitutet, märker man tydligt att många aktörer skulle kunna dra större nytta av hållbarhetsarbete genom ökat samarbete med forskningen, säger Åsa Romson.

EU-valet 2024 GAV enligt många dåliga förutsättningar för en stark klimatpolitik. Åsa Romson menar att Ursula von der Leyen hade en bra mandatperiod tidigare, men att förutsättningarna för hållbarhet nu har försämrats.

– Förutsättningarna är sämre. Samtidigt ser jag med tillförsikt på hur man kommer ta hand om de reformer som drevs fram under Fit for 55 och den gröna given. Det kommer att behövas ta hänsyn till nationella svårigheter, vilket kanske inte bara är dåligt. Men som världen ser ut är det klart att det skulle behövas en ännu tydligare grön röst från EU, säger hon.

Enligt Åsa Romson går det inte att underskatta EU:s avgörande roll i klimatomställningen. EU har konsekvent varit den drivande kraften bakom internationella ramverk och har effektivt styrt förhandlingarna på global nivå.

– Sveriges medlemskap i EU har gynnat miljön, men vi har problem med att hantera EU:s miljöregler effektivt. Brister i förvaltningen och anpassningen av regler till EU:s beslut skapar problem. Det är frustrerande att frågor som borde lösas smidigt ofta blir stora problem först efter att besluten är fattade. Här finns mycket kvar att förbättra, och dessa utmaningar är särskilt intressanta, säger hon.

Men politik är politik, och forskaren Åsa Romson har flera intressanta projekt på gång efter sommarsemestern. Bland annat arbetar hon med frågor kring parkering och stadsutrymmen för bilförvaring, ett område som hon beskriver som särskilt aktuellt och viktigt.

– Vi tittar på vilka utvecklingstendenser det finns till att använda marken bättre. Jag håller också på med en del projekt kring återbruk och en ny produkt- och tjänstereglering. Det tror jag kan vara intressant framöver, inte minst kring frågan över hur vi får myndigheter och offentliga aktörer att kunna använda innovation för att samverka med privata aktörer, och på så sätt påskynda klimatomställningen, säger hon.

Åsa Romson påpekar att återbruk ofta kräver omfattande samarbete. Man är ofta bara en länk i en större kedja, och hon finner det särskilt intressant att studera dessa samarbetskedjor och hur de fungerar.

– Sverige har avancerad kunskap om återbruk, särskilt inom metallsektorn, och jag ser potential att överföra denna kunskap till andra områden. Det är viktigt att återanvända produkter utan att först bryta ner dem till pulver. Detta kräver nya samarbeten, något som svenska myndigheter och aktörer fortfarande har svårt för. Många slutar sitt ansvar för tidigt, medan andra framgångsrikt tillämpar symbioslösningar, säger hon.

Solen strålar fortfarande över IVL:s lokaler, och Miljö & Utvecklings möte med Åsa Romson närmar sig sitt slut. Framöver väntar ett sommarprogram i P1 och en välförtjänt semester med familjens träsegelbåt.

– Vi 1970-talister är lite svårdefinierade och många har saknat en tydlig karriärplan. Jag har hamnat lite där jag hamnat. Testat på olika saker och lyssnat på magkänslan, avslutar Åsa Romson.

Senaste nytt

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.