Inga produkter i varukorgen.
Slutspurt på Cop16 – här är svåraste knutarna att lösa
Cop16 FN-toppmötet om biologisk mångfald Cop16 går nu in i sin mest intensiva fas. Ländernas miljöministrar har anlänt till Cali i Colombia för att enas om hur världens biologiska mångfald ska räddas. Här är vad som står på spel de kommande två dagarna.
Cop16 går nu in i sin mest intensiva fas, med målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Foto: Adobe Stock.
Det har gått tio dagar sedan Cop16 inleddes i Cali i Colombia. På fredag ska FN-mötets sluttext om vad länderna enats om klubbas. I veckan anlände Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) till Cali för att föra Sveriges talan under mötet.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Under en presskonferens meddelande hon bland annat att Sverige står fast vid löftet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030.
– Den svenska regeringen har lagt fram ett lagförslag till riksdagen som ska skydda 30 procent av våra hav till 2030. Vi håller fast vid det globala Kunming-Montreal-ramverket för biologisk mångfald, sade hon.
Kunming–Montreal Global Biodiversity Framework (GBF) skrevs under i december 2022 vid FN-mötet Cop15 i Montreal. Avtalet innehåller totalt 23 delmål för 2030. Det handlar om att komma till rätta med invasiva arter, ursprungsbefolkningars rättigheter, minskade klimatutsläpp och markanvändning. Ett centralt mål är delmål 2, som säger att 30 procent av jordens mark och vatten skyddas till 2030.
Planen var att länderna skulle ha lämnat in sina åtgärdsplaner för hur de ska leva upp till avtalet innan Cop16. Men majoriteten av länderna, inklusive Sverige, har inte lämnat in någon plan.
Torbjörn Ebenhard, som är forskningsledare vid Centrum för biologisk mångfald vid SLU och deltog i arbetet då avtalet förhandlades fram, säger till Miljö & Utveckling att det innebär att sluttexten kommer att innehålla skrivelser om vad konsekvenserna av de uteblivna planerna blir.
– Troligtvis blir det en rekommendation om att länderna som inte gjort vad de lovat ska åtgärda det skyndsamt. Kanske kommer man komma med ett nytt datum om när åtgärdsplanerna ska in. Det får vi se. Men det är väldigt synd att länderna inte gjort vad de skulle. Åtgärdsmålen ska vi nå till 2030, och det är inte så långt bort, säger han.
Men han hoppas att sluttexten också kommer att innehålla beslut på nya indikatorer, det vill säga mått på hur arbetet med avtalet ska mätas.
– Vi beslutade om en uppsättning om indikatorer i Montreal. Men vi behöver komma överens om nya, mer precisa, indikatorer så att länderna kan redovisa sitt arbete på samma sätt. Exempelvis behöver vi indikatorer på var gränsen kring vad som ska räknas in i målet om 30 procent ska vara. Det är inte helt självklart. Så det hoppas jag att man kommer fram till, säger han.
En annan knäckfråga är finansieringen. Alltså vem som ska betala för att skydda och restaurera förstörd natur. Torbjörn Ebenhard säger att det är en svår fråga där länderna i syd vill att länderna i nord, som orsakat störst skada för den biologiska mångfalden, ska betala.
– Sverige går på samma linje som EU. Det kommer inte att hända att vi lägger upp en massa pengar på bordet. Utan finansieringen kommer behöva ha en lång rad olika källor. Länderna kommer själva behöva hitta finansiering, men även den privata sektorn, säger han.
En ytterligare fråga han säger står på agendan är att styra om statliga subventioner av verksamhet som inte är hållbar, så som fossila bränslen.
– De pengarna måste man frigöra, och istället använda till det som är hållbart och gynnar den biologiska mångfalden, avslutar han.
