Slutna system
Jan-Erik Bjurhem tror att utsläppskraven kommer att bli ännu strängare i framtiden eftersom en minimering av föroreningar till kommunala reningsverk gör att dess slam har potential att återanvändas till skogsbruk eller jordbruk. De tuffare kraven har fått till följd att allt fler industrier satsar på slutna system för sitt processvatten.
– Inom industrin försöker man numera minimera sin vattenförbrukning för att kunna sluta upp sina system i tillverkningsprocessen, förklarar Jan-Erik Bjurhem.
SYSTEMSLUTNINGEN BÖRJAR MED ATT MAN VID OLIKA OPERATIONSENHETER FÖRSÖKER KONTROLLERA VATTENFÖRBRUKNINGEN FÖR ATT SEDAN OPTIMERA STYRNINGEN AV VATTENMÄNGDEN GENOM OLIKA ÅTGÄRDER. – Det handlar om allt fRÅN ENKLA ÅTGÄRDER SOM ATT ANVÄNDA LÄTT FÖRORENAT VATTEN TILL ANNAN FÖRBRUKNINGSKÄLLA SOM HAR LÄGRE RENINGSKRAV, vilket kallas MOTSTRÖMSSKÖLJNING, TILL MER AVANCERADE SYSTEM DÄR så kallade ”NJURAR” , exempelvis MEMBRANFILTRERING ELLER INDUNSTNING SÄTTS IN.
Vissa vattenströmmar
Verkstadsindustrin, järn- och stålindustrin, livsmedel och ytbehandlingsanläggningar är några exempel där processvattenrening har blivit allt viktigare. När man tagit kontroll över vattenförbrukningen riktar man in sig på vissa vattenströmmar i processen som står för en stor del andel av råvaruförlusten eller föroreningsutsläppet.
– Användningen av membranfiltrering och indunstning går mycket framåt inom industrin, men det är relativt dyra tekniker, säger Jan-Erik Bjurhem.
Volvo i Skövde är ett exempel där man satsat på en rening av skärvätska med en kombination av membranfiltrering och indunstning. Jan-Erik Bjurhem berättar att de med ett ultrafilter tar bort olja och föroreningar bundna till partiklar. Därefter separeras vätskan ytterligare genom omvänd osmosfiltrering. Den förorenade delen går sedan vidare till en avdunstningsanläggning för ytterligare avfallsminimering.
publicerad 2 oktober 2003