En ny rapport från märkningsnätverket Modupp2030 analyserar reglerna om likvärdig märkning i lagen om offentlig upphandling, LOU. Den visar att ytliga bedömningar kan leda till att upphandlare accepterar miljö- och hållbarhetsmärkningar med lägre krav än den märkning som efterfrågats. Enligt analysen kan det försvaga upphandlingens styrning mot hållbarhet och slå mot leverantörer som har investerat i märkningar med högre krav.
Så undviker du att fel märkning försvagar upphandlingen
Upphandling Upphandlare riskerar att godta miljö- och hållbarhetsmärkningar med lägre krav än de som efterfrågats. Det visar en ny rapport, som efterlyser skarpare bedömningar av vad som räknas som likvärdig märkning.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
I rapporten framgår att varken LOU eller EU:s upphandlingsdirektiv ger något tydligt svar på hur upphandlaren ska avgöra om en annan märkning är likvärdig. Det kan enligt Mathias Sylvan, jurist och rapportförfattare, leda till att domstolar gör för ytliga bedömningar och godtar märkningar med lägre krav.
Ett exempel är en dom från Förvaltningsrätten i Stockholm 2025, där Rainforest Alliance godtogs som likvärdig med Fairtrade vid upphandling av kaffe. Enligt Mathias Sylvan visar domen vad som kan hända när kraven bakom märkningarna inte jämförs tillräckligt noga.
– Förvaltningsrätten har gjort en alldeles för ytlig likvärdighetsbedömning. Den ska vara mer ingående. Det finns många öppna källor som visar att Rainforest Alliance inte är likvärdig med Fairtrade. Upphandlingsmyndigheten har till exempel ett kriteriebibliotek, säger han.
Enligt rapporten behöver upphandlare inte räkna upp alla krav som ingår i en märkning. Det kan räcka att kräva att produkten eller tjänsten ska ha märkningen.
– Man behöver inte alls krångla till det. Det räcker att kräva en viss märkning. Det kan vara ett krav i en mening, säger Mathias Sylvan.
För att minska risken för otydlighet rekommenderas att upphandlare som huvudregel anger en märkning, inte flera.
– Om man nu räknar upp flera märkningar så blir den här likvärdighetsbedömningen genast svårare att göra. Min rekommendation är att man bara anger en märkning för att inte krångla till det, säger han.
Rapporten rekommenderar också att upphandlare kan peka ut särskilt viktiga krav i märkningen. Det är inget måste, men kan göra det lättare att bedöma en annan märkning senare. Upphandlaren får också kräva att leverantören visar redan i anbudet att en annan märkning är likvärdig.
Ett annat råd är att använda märkningen som kontraktsvillkor.
– En rekommendation är att man formulerar kravet som ett så kallat avtalsvillkor. Det finns flera fördelar med det. En är att leverantören får längre tid på sig att uppfylla kravet, säger Mathias Sylvan.
Hans budskap till upphandlare är att de inte ska undvika märkningar.
– Min rekommendation är att de ska våga kräva märkning. Att de ska göra det så som det står i lagstiftningen: kräva en viss märkning, säger Mathias Sylvan.
Råd till upphandlare
- Ange i normalfallet en märkning, inte flera. Det minskar risken för otydlighet om märkningarna har olika krav eller omfattning.
- Skriv inte längre kravtexter än nödvändigt. Det kan räcka att kräva en viss märkning, men upphandlaren kan också peka ut de krav i märkningen som är särskilt viktiga.
- Kräv att leverantören visar likvärdigheten redan i anbudet, om den vill använda en annan märkning än den som anges i upphandlingen.
- Överväg att använda märkningen som kontraktsvillkor. Då får leverantören mer tid att skaffa märkningen eller en likvärdig märkning.
- Godta inte en märkning som bara gäller råvaran som likvärdig med en märkning som gäller hela produkten.


