Så gör du en finansiell Due diligence

En av världens största redovisningsstandarder, GHG-protocol, räknar finansiella placeringar som finansierade utsläpp. Samtidigt är det många företag som inte rapporterar dessa utsläpp. Jakob König beskriver det som ett ”gryende område”.

Så hur gör man en due diligence på sin finansiella leverantörskedja? I teorin går det att ta enkla steg: Ta reda på hur pengarna används och sätt press utifrån det. Men i praktiken är det svårare. Den som vill ta reda på hur bankens klimatavtryck ser ut har det tufft. Banker redovisar på olika sätt och rapporteringen har stora luckor, menar Jakob König.

– Man kan inte ta siffrorna rakt av, säger han och pekar på att redovisningen ofta sker i absoluta tal, vilket gör stora banker “värre” bara för att de är stora.

För att kunna jämföra behövs intensitetsmått – utsläpp per krona – men då måste man också förstå vad som ingår i siffrorna. Den minst klimatintensiva aktören kan framstå som den värsta, bara för att den redovisar mer komplett påpekar Jakob König.

Dessutom innehåller finansbranschen i stort sett alla branscher.

– Jag brukar säga att miljömärka en fond är som att miljömärka en hel matbutik. Du måste ha koll på alla varorna på alla hyllor och hur de är tillverkade, säger han.

Jakob König efterlyser något i stil med energimärkning på vitvaror: enkla, trovärdiga indikatorer som hjälper kunder att navigera.

– Det finns många ”gröna märkningar”, men det går oftast inte att lita på dem. De ger ett överdrivet grönt intryck, säger Jakob König.

”Finns en väldigt potential”

Fair Finance Guide har tidigare jämfört banker i en klimatrankning. När de skulle göra om det för drygt ett år sedan innehöll bankernas redovisningar ”så mycket konstigheter” att de fick lägga ner försöket och i stället uppmana Finansinspektionen att agera.

– Egentligen finns en väldig potential här. Då kan du som företag få ner ditt klimatavtryck med si och så många procent bara genom att byta bank, vilket också skapar momentum för bankerna. Trots röran går det att ta viktiga steg.

• Kartlägg leverantörerna
  Lista transaktionsbank, kapitalförvaltning, pensioner och andra finansiella upplägg. Utan kartan är det svårt att veta var påverkan finns.
• Avgränsa till klimat
  “Hållbarhet” är för brett för att bli hanterbart. Klimat går att gradera eftersom utsläpp är mätbara, även om de ofta bygger på antaganden.
• Om ni ska göra jämförelsen själva: begär rätt data
  Fråga inte bara efter absoluta utsläpp. Be om intensitet per krona och be banken redovisa vad som ingår, annars blir jämförelserna skeva. Räkna ut hur många ton koldioxid som er kassa indirekt möjliggör genom bankernas investeringar. Grundformeln är: värdet av era kontantinsättningar i banken × bankens koldioxidintensitet = utsläpp från er kassa.
• Kolla fossilfinansiering
  Se om bankerna investerar i eller finansierar fossilbranschen. Det är ett område där det ofta går att få fram data via externa granskningar, till exempel från Fair Finance Guide, bland annat eftersom stora fossilaffärer ofta görs via syndikerade lån som hamnar i databaser.
• Jämför, prata med banken och flytta pengar
  Sätt press och byt bank till en med starkare klimatpolicy om inget händer.
• Undersök “greening cash”
  En väg framåt är att styra likvida medel till särskilda upplägg där pengarna används mer hållbart än i bankens generella balansräkning. Det kan göra att utsläppen kopplade till just era pengar minskar.

Som företagskund har man goda chanser att påverka, och det bästa sättet är egentligen att bara ta upp det menar Jakob König. Be banken visa sina grönaste alternativ, och var noga med att be om underlag, inte bara budskap.

– Vi har sett en enorm effekt av kundtrycket de senaste tio åren. Under de senaste fem åren har bankerna mer än halverat sin fossila utlåning, och två av storbankerna har slutat helt. Och det är ett resultat av att kunderna har fått mer insyn och reagerat.

Samtidigt går det inte alltid så snabbt som kunderna vill. Så när är det läge att byta bank? Här finns två strategier, menar Jakob König.

– Antingen stannar man kvar och är en kravställande kund. Den andra strategin är att rösta med fötterna och byta bank. Och när man gör vilket är upp till en själv. När man känner att man inte har förtroende är det läge att byta, säger han.

– Som tur är behöver man inte byta bank för att banken ska lyssna. Att vara aktiv och ställa krav räcker ofta för att bankerna ska känna press och vill försöka bättra sig, säger Jakob König.