nr-logo

Hållbarhet i praktiken

Ingar Lindholm, Miljö & Utveckling
Ingar Lindholm, chefredaktör Miljö & Utveckling. FOTO: Mikael Sjöberg

1989 – så nära men ändå så länge sedan

Miljö & Utveckling fyller 30 år. Det väcker tankar om läget i miljön då och nu, men också om den personliga utvecklingen. 1989 var jag 15 år, men inte satt jag utanför Riksdagen och strejkade.

  • Annons 1

I år fyller Miljö & Utveckling 30 år, och det ska vi fira! Dels här i papperstidningen – som ju var själva starten – men också på webben, genom ett samarbete med Vi-skogen och inte minst på Miljöstrategidagarna i november.

När jag gräver i arkivet är mycket välbekant – det som diskuterades då diskuteras nu. Tyngdpunkten ligger tydligare på klimatfrågan idag, och de sociala aspekterna av hållbarhet har klivit fram, men annars är mycket sig likt. Avfall, utsläpp, kemikalier… Däremot är kontexten en annan.

Klimatstrejk fanns inte på kartan

1989 var jag 15 år, men tanken på att sitta utanför Riksdagshuset och strejka fanns inte på kartan, faktiskt fanns inte ens klimatförändringarna på kartan mer än som något mycket avlägset och abstrakt som hette drivhuseffekt. Favorittröjan var en oversize t-shirt med texten ”Save our planet” och en stor bild av jorden sedd från rymden (i kritvit bomull). Miljöfrågan handlade för mig om utsläpp i Östersjön och utrotningshotade djur.

Nyheterna kom från teve och tidningar (SVT, MTV och Ystads Allehanda). Internet var inte uppfunnet, Riomötet hade inte ägt rum. Jag hade aldrig rest med flygplan. Vegetarianer var speciella människor som bodde i ekobyar och åt morötter.

Min faster var dock engagerad i miljöfrågan. Hon tänkte sig en manifestation i staden och rådfrågade min far, som i vanlig ordning tänkte utanför boxen. ”Jag tycker att ni ska bilda en mänsklig kedja och langa en soppåse genom stan” sade han på fullaste allvar. ”För att visa att avfall är en värdefull resurs.”

Faster blev sur.

Jag vet inte hur det gick med manifestationen. Men om den hade blivit av, hade den antagligen haft goda möjligheter att få genomslag och höja medvetandet hos den tidens femtonåringar. Något som vi hade varit tacksamma för idag.

Ingar Lindholm, chefredaktör Miljö & Utveckling

PS Hur minns du 1989 (om du var född då)? Kommentera gärna! DS

Läs mer: Elbilsunder och oljepengar

Kommentarer

2 reaktioner till “1989 – så nära men ändå så länge sedan”

  1. ingarl skriver:

    Tack för din kommentar, intressant att läsa!

  2. Helena skriver:

    1989 var jag 20, klar med gymnasiet och så intresserad av miljö att mina föräldrar valde ett särskilt energisnålt kylskåp för att göra mig glad. Vegetarian var jag (för att jag inte tycker om smaken av kött) och det var mycket svårare än idag. Tågluff stod på agendan och det var ett ypperligt sätt att möta Europa och se hur andra levde.
    Cyklade mycket och kommer ihåg att jag flera år senare, när jag flyttade tillbaka till samma stad, reflekterade över hur mkt mindre avgaser luften innehöll!”

Kommentera

Kommentarer förhandsgranskas inte. Alla kommentatorer ansvarar för sina egna inlägg. Håll god ton och följ lagen. Klicka här för att läsa våra regler för kommentarer.

Fler nyheter

  • Annonskod Huvudspalten 4