Rise är inte ensamma om att försöka mäta cirkularitet, men enligt Marcus Linder de enda som faktiskt testat sin metod på verkliga produkter hos tillverkande företag. I måttet ingår inte bara andelen återanvänt material utan också värdet på materialet. Det innebär att ett återanvänt material som är dyrt, alltså sällsynt med hög efterfrågan, ger större effekt på C-värdet än ett billigt material.
Rise vill lansera mått på cirkularitet
Cirkulär ekonomi Är det dags för en ny enhet – C? Det tror Marcus Linder, projektledare på Rise. Han står bakom ett sätt att räkna ut cirkulariteten i en produkt. På så sätt ska det gå att jämföra olika produkter och även ställa krav på graden av cirkularitet vid inköp.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
– Fördelen med att använda det ekonomiska värdet är att man automatiskt viktar upp material som är knappt men har många användningsområden. Det behövs inte heller någon expertkommitté som försöker bedöma hur materialet fungerar ur ett miljöperspektiv, säger Marcus Linder, Rise.
Varför inte väga in till exempel materialets klimatpåverkan?
– Om man har en jättestor budget rekommenderar jag att man gör en livscykelanalys istället. Det här är helt enkelt ett effektivitetsmått som visar hur mycket man lyckats ta tillvara, säger Marcus Linder.
Cirkularitet testad på verkliga produkter
I studien undersöktes produkter från 18 företag. Resultaten jämfördes också med en LCA-analys, för att se om det fanns något samband mellan C och klimatpåverkan. Resultatet pekar på att det finns ett sådant samband.
– Vi såg att de rör sig väldigt nära varandra för de elva helt komplett beräknade produkterna. Det är en ganska stark indikation på att hög cirkularitet är associerad till låg klimatpåverkan enligt GWP100, säger Marcus Linder, och tillägger att 30 slumpvis utvalda produkter istället för elva från intresserade företag hade behövts för att få ett stabilt underlag för en generell slutsats.
Måttet C tar inte hänsyn till om produkten är praktisk att återvinna eller återanvända när den gjort sitt.
– Man måste börja någonstans, och det som redan har hänt (tillverkningen, reds. anm.) är lite mer pålitliga fakta än vad som kan tänkas hända i framtiden. Vi vill driva på att företag använder cirkulerade ingångsdelar, säger Marcus Linder.
Bäst för tillverkande företag
Andra begränsningar hos C är att det inte tar hänsyn till produkters livslängd och inte heller till användningsfasen. Det fungerar vid återbruk om sortimentet är renoverat på något sätt, men inte vid renodlat återbruk, som inköp av begagnade kläder. Det är också opraktiskt för företag som inte har egen tillverkning, utan köper in sina produkter från en leverantörskedja. De som verkligen kan ha glädje av C är dels tillverkande företag, dels inköpare som tack vare måttet skulle kunna ställa krav på graden av återvunnet material.
Mer finns att göra
Arbetet med C går vidare på Rise. Närmast ska just möjligheterna att använda måttet som verktyg vid upphandling undersökas. Man ska också ta fram förenklade metoder för skattning av värdet på råvaror, vilket behövs för att även företag med långa leverantörskedjor ska kunna använda måttet. Marcus Linder vill också undersöka hur C kan vägas samman med indikatorer som hanterar användningsfas och livsslutsfas.
Läs mer: Bygg: Stort fokus på cirkulära flöden trend 2019