Skattepengar används för ohållbar upphandling
Juridik & Politik Idag är det inte självklart att ställa miljö- och sociala krav vid offentlig upphandling. Nu måste lagstiftningen skärpas, skriver flera intresseorganisationer i en ny rapport.
Miljö & Utveckling har nyligen skrivit om hållbarhetsfusket i offentlig upphandling. Uppföljningar av miljö- och hållbarhetskrav visar att många leverantörer lovar mer än de levererar.
Nu går flera intresseorganisationer samman och lyfter problemen i offentlig upphandling. I en rapport ”Hållbar offentlig upphandling – från retorik till praktik” beskriver de vilka hinder som står i vägen för en hållbar upphandling. Några av dem är kunskapsbrist, kommunikationsbarriärer, oro över rättsliga konflikter och begränsade möjligheter att ställa krav. Deras slutsats är att reglerna måste skärpas, och att de upphandlare som vill lätt ska kunna gå före med hållbar upphandling.
– Varje år upphandlar kommuner och landsting för 600 miljarder kronor. Den summan kan göra stor miljönytta men lagstiftningen tillåter att man helt struntar i det. Vi hoppas att civilminister Ardalan Shekarabi nu tar nya tag lägger fram regler som gör hållbar upphandling till vardag, säger Mikael Karlsson, miljöforskare vid Kungliga tekniska högskolan, KTH.
Stora möjligheter
Med väl genomtänkta krav på varor och tjänster kan upphandlingen istället bli en stark drivkraft för hållbar utveckling. Bakom rapporten står 2050 Consulting, Fair Trade Sweden, KRAV, Miljömärkning Sverige, MSC, Naturskyddsföreningen, New Wave Group och TCO Development.
Läs om deras förslag på hur problemen kan åtgärdas i faktarutan här bredvid.
Fakta
Rapportens viktigaste förslag:
- Upphandlande statliga, regionala och lokala myndigheter bör ge arbetet med hållbar upphandling en rejäl ansiktslyftning; politiskt ledarskap och utvecklad kompetens bland tjänstemän är två nyckelfaktorer.
- Den nya Upphandlingsmyndigheten bör omgående utveckla en progressiv rådgivning för hur de nya möjligheterna till hållbar upphandling, inklusive användningen av tredjepartscertifieringar och livscykelmetodik, kan utnyttjas av upphandlande myndigheter och hur krav kan ställas på ett harmoniserat sätt; en serie snabba pilotprojekt är angelägna.
- Regering och riksdag bör tydliggöra i svensk lagstiftning och i myndighetsinstruktioner att krav på tredjepartscertifieringar är möjliga och önskvärda.
- Regering och riksdag bör skärpa det svenska regelverket så att hållbar upphandling blir tvingande och inte något som endast ”bör” ske.
- Sverige bör driva förslagen att EU:s upphandlingsregler ska revideras så att ”lägsta pris” slopas som en möjlighet och så att ”bästa värde” blir första prioritet. Domstolar bör verka för att en mer enhetlig praxis kan utvecklas, med EU-fördragens miljöregler som grund.
