– Jag tänker inte linda in det. Som det ser ut nu är det helt klart oacceptabelt, säger han vid en presskonferens enligt Svenska Dagbladet.
Kortfattat handlar det om att utvecklingsländerna kräver 1300 miljarder amerikanska dollar för anpassningsåtgärder och utsläppsminskningar. På andra sidan står Sverige och andra rika länder som menar att summan är orealistisk samtidigt som de vill se fler bidragarländer, som Kina och gulfstaterna. Enligt uppgifter ser EU 200–300 miljarder amerikanska dollar som en rimlig summa.
Vid en presskonferens under onsdagen, innan texten publicerades, gav Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) sin syn på saken.
– Läget just nu i finansieringsförhandlingen, är att vi inte kan bestämma siffran innan vi vet vilka som bidrar. Det pågår förhandlingar om givarbasen, och för Sverige är det avgörande för resterande delar av förhandlingen om ett nytt finansieringsmål, sade hon.
Hon upprepade också Sveriges bidrag till den globala klimatfinansieringen, där hon menar att Sverige med sina 8 miljarder kronor är den största bidragsgivaren per capita till FN:s Gröna klimatfond.
– Det här uppskattas av utvecklingsländerna, som tar upp det här och tackar Sverige på våra möten, säger hon.
Samtidigt lyfte hon ljusglimtar i förhandlingarna när det kommer till anpassning och det globala anpassningsmålet, som handlar om att förstärka återhämtningsförmågan och minska sårbarheten kopplat till klimatförändringarna.
– I de förhandlingarna är också tillgång till finansiering något som många länder lyfter fram. Cirka 50 procent av Sveriges bilaterala klimatbistånd går till just anpassning. Därför har Sverige en stark röst i det här sammanhanget, säger hon.
Vidare meddelade hon att Sverige gått med i samarbetsavtal med Nepal och Zambia inom det som kallas artikel 6, som reglerar verktyg, så kallade mekanismer, för samarbete mellan länder och handel med utsläppsminskningar.
publicerad 21 november 2024