Tekniska verken i Linköping har i samarbete med vattenreningsföretaget Saniba utvecklat anläggningen Ecopro som renar tvättvatten med hjälp av filter. Tekniken har tidigare använts för att ta hand om oljehaltigt vatten från transformatorer i ställverk. Nu testas den första fasta anläggningen på en bensinmack i Sävsjö. I dag är de flesta biltvättsanläggningar kopplade till kommunala spillvattennät. Men enligt krav från Naturvårdsverket ska anläggningar där minst fjorton fordon per dag tvättas, vara utrustade med ett system för vattenrening senast sista december 2005. Senast 2010 ska alla biltvättar i landet ha installerat en sådan anläggning.
Filter av bark
Det vanligaste sättet att avlägsna oljor, tensider, tungmetaller och slam från spillvattnet är att tillsätta kemikalier. Med Ecopro renas vattnet i stället med hjälp av en rad olika filter av naturmaterial, främst furubark. För att ta hand om tungmetaller används barkfilter som har preparerats med hjälp av chelos-tekniken. Det innebär att barken prepareras på ett sådant sätt att den blir en jonbytare och fungerar då som en magnet, vilken drar till sig lösta metaller i tvättvattnet. Om man till exempel vill rena vattnet från zink, som är positivt laddat, så laddas barken negativt för att kunna fånga upp metallen. Förutom chelosfilter används även andra typer av barkfilter och filter av sand.
– Vi ville hitta biologiska metoder för att rena vattnet, berättar Per Samuelsson på Saniba.
Han menar att filterreningen minskar risken för feldosering som kan påverka ph-värdet och gör vattnet lättare att återvinna eftersom det inte innehåller några kemikalierester. Målet är att i framtiden ha ett slutet system där samma vatten ständigt går runt i anläggningen.
Enklare hantering
Andra fördelar med filteranläggningen är att den inte kräver så mycket underhåll och att hanteringen är förhållandevis enkel.
– Vem som helst ska kunna byta filtren, det finns inga tunga eller svåra moment, berättar Per Samuelsson.
Filtren levereras i form av kassetter som byts ut ungefär var tredje vecka, beroende på nedsmutsningsgrad. De använda filtren betraktas som farligt avfall och tas omhand av Tekniska verken, eller en annan godkänd transportör, som fraktar dem till en förbränningsanläggning. Just nu arbetar man dels med att ta fram ett smidigare retursystem och dels med att få ordning på hanteringen av slam. Reningsmetoden testas även i några busstvättar och flera av de större bensinstationskedjorna är intresserade av tekniken.