Backlash mot hållbara finanser – vad händer när kapitalet tystnar?

Det som nu sker bör snarare förstås som en politisering av hållbarhetsfrågan, menar han.

– Man kan säga att det som har hänt är att det blivit ett politiskt militariserat motstånd mot allt liberalt. Hållbarhet faller under det.

Trots rubriker om reträtt fortsätter investeringar med hållbarhetsinriktning runt om i världen. Skillnaden är att de i allt högre grad sker utan stora ord, enligt Sasja Beslik.

– I själva verket så fortsätter de här investeringarna att levereras och göras över hela världen. Men mer utifrån att göra-perspektiv och inte sägaperspektiv.

Det han beskriver kallas för green hushing – att aktörer avstår från att kommunicera sitt hållbarhetsarbete av rädsla för kritik eller politiska reaktioner.

En orsak är bristande ledarskap inom finanssektorn.

– Det finns en ganska genuin brist på ledarskap – i Europa, men framför allt inom bankerna.

Saknar reelt mandat

Sasja Beslik menar också att hållbarhetsfunktioner ofta saknar reellt mandat att påverka affären, och att människor som jobbar med hållbara finanser på bankerna har en marginaliserad roll.

Utvecklingen förstärks av EU:s hållbarhetsreglering, som han menar i praktiken flyttat fokus från affärsutveckling till rapportering.

– Man gör hållbarhet mer till en rapporterande verksamhet som ska ägas av juridik- eller complianceavdelningen. Mandatet de här personerna har urholkas i och med detta, berättar han.

Samtidigt menar Sasja Beslik att finansmarknaden i grunden inte belönar hållbarhet som inte skapar värde.

– Om du ska vara en champion på hållbarhet i din rapportering tjänar du inga pengar på det.

I Sverige är detta särskilt tydligt, enligt honom. Han hänvisar till en analys som visade att nästan inga bolag, 97 procent, får betalt för sitt hållbarhetsarbete. Det säger något grundläggande om hur marknaden ser på dagens ESG-arbete, menar han.

– Finansmarknaden ser inget värde i den nuvarande formen av hållbarhetsarbete som bolagen gör.

Kritiken riktas framför allt mot den omfattande hållbarhetsrapporteringen, som enligt Sasja Beslik har kommit att dominera både bolagens och finansmarknadens syn på hållbarhet. I dag producerar många företag hundratals sidor ESG-data – men utan att det får något genomslag i hur kapital faktiskt värderas eller investeras.

– Jag menar, 197-sidorsrapporter? Tror du att vi läser det här? Vi är ju helt ointresserade av det.

Utmaningen: ingen affärsrelevans

För finansmarknaden är det inte mängden information som är problemet, utan bristen på affärsrelevans. Sasja Beslik menar att hållbarhetsrapporteringen i sin nuvarande form inte svarar på den fråga som investerare i slutändan bryr sig om.

– Vi läser vad vi kan tjäna pengar på.

När han själv möter bolag återkommer han till samma grundläggande fråga.

– När jag frågar dem hur de tjänar pengar på hållbarhet så är det ingen som kan svara på det.

Det är enligt honom ett tydligt tecken på att hållbarhetsarbetet har hamnat fel. Fokus har lagts på rapportering och transparens, snarare än på hur hållbarhet kan förändra affärsmodeller, minska risk eller skapa nya intäktsströmmar.

Resultatet blir omfattande dokumentation – men utan tydlig koppling till värdeskapande.

– Aktiemarknaden med börsen med finansmarknaden ser inget värde i den nuvarande formen av hållbarhetsarbete som bolagen gör.

EU:s grundantagande har varit att ökad transparens ska leda till bättre beslut. Men Sasja Beslik ifrågasätter den logiken.

– Transparensen kommer i sig inte leda till att du ändrar affärssegment eller att du ändrar din affärsmodell.

De flesta människor har ändå ingen insyn i hur deras pengar investeras. Resultatet blir ett system som synliggör ohållbara affärsmodeller – utan att förändra dem, enligt honom.

– Det har inte fokuserat på att ändra icke-hållbara affärsmodeller utan ökat transparens för affärsmodellerna som redan är ohållbara.

”Intresset kommer att vända”

Hur utvecklingen ser ut framåt är svårt att säga. Sasja Beslik tror på en tillfällig nedgång i intresset för hållbara investeringar, delvis på grund av svag avkastning.

– Många hållbara fonder har inte haft en bra avkastning. De har inte investerat i olja och gas, som har gått väldigt bra.

Men han ser inte backlashen som slutet för hållbara finanser.

– När marknaden har vänt så kommer också intresset att vända.

För företag och organisationer innebär det ett tydligt vägskäl: antingen fortsätter hållbarhet att vara en rapporteringsövning – eller så kopplas den tydligare till affärsmodeller, lönsamhet och faktisk omställning.

”Finns ingen tvekan”

Johan Florén, hållbarhetschef på statliga pensionsförvaltaren AP7, delar bilden av att hållbara finanser befinner sig i ett tydligt motlut – och menar att det är viktigt att erkänna det.

– Det är ingen tvekan om att det finns en backlash. Man får nästan känslan av att det finns en del människor som inte vill att det ska vara någon backlash. Det tycker jag är ett dåligt och okonstruktivt förhållningssätt, säger han.

Enligt Johan Florén har motståndet fått direkta politiska konsekvenser, särskilt i USA.

– I dag så är det mer än 20 delstater som har lagstiftat mot ESG-investeringar. Så det är inte bara den vanliga opinionsbildningen och debatten det handlar om.

Backlashen syns också i hur globala investerarsamarbeten försvagas. Han beskriver dessa samarbeten som avgörande för att kunna driva systemförändringar.

– Det här är globala frågor som berör alla och så länge alla är enskilda aktörer som agerar på egen hand, blir det inget fokus eller samordnad strategi.

Trots det har flera centrala samarbeten tappat kraft eller monterats ned.

– Net zero banking alliance har ju lagt ner verksamheten. Tittar man på Climate Action, som väl är det största initiativet någonsin i finansbranschen, så har de tappat upp mot ett hundratal av världens största investerare som har lämnat det.

Även i Europa syns enligt Johan Florén en förändring i riktning.

– EU-lagstiftningen som tidigare hela tiden gått framåt… nu är det faktiskt en rörelse i motsatt riktning.

Den geopolitiska utvecklingen har förstärkt dessa tendenser, inte minst efter Rysslands invasion av Ukraina 2022, menar han. För investerare med globala strategier har detta fått mycket konkreta konsekvenser.

– Vi jobbar med globala systemfrågor som berör alla delar av planeten. Där är det plötsligt inte givet att det går att arbeta på det sättet längre.

AP7 har till följd av sanktioner lämnat Ryssland och senare även Kina. Det väcker enligt Johan Florén frågan om hur globalt hållbarhetsarbete kan bedrivas framåt.

– Då börjar det bli en fråga om man kan ha en helt global strategi.

Samtidigt betonar han att backlashen inte innebär att hållbarhetsfrågorna har tappat sin relevans.

– Temperaturen fortsätter ju att stiga och det kommer att få värre och värre effekter.

En taktisk reträtt

Han beskriver backlashen som en politisk motkraft snarare än ett strukturellt trendskifte.

– Jag tror att man ska se backlashen som en grop i vägen, att det flyttat utvecklingen ett steg bakåt.

När banker och investerare tonar ned ESG-begreppet ser han det främst som en taktisk reträtt.

– De kommer inte sluta med hållbarhet. Men de tar bort ESG ur namnet på fonderna och när de skriver sin rapportering så kanske de pratar om energisäkerhet snarare än nettonoll.

Han pekar på att orsaken ofta är en juridisk risk, särskilt i USA.

– De gör det här för att de, framför allt i USA, riskerar att hamna i långa rättsprocesser.

För investerare innebär minskad öppenhet samtidigt ett problem.

– När vi analyserar bolag och ska investera eller bedriva ägarstyrning så är vi ju beroende av att vi vet vad som händer i bolagen.

På lång sikt är hållbarhet enligt Johan Florén en systemfråga för kapitalägare som pensionsfonder.

– För oss är ju hållbarhetsfrågorna en systemrisk i bemärkelsen att vi ska betala ut pensioner till de som är 65 år i dag, men vi ska också betala ut pensioner till de som är ett år gamla i dag.

”Medlemstillväxten har bromsat in”

Philip Thormark är Executive Director för det svenska nätverket av UN Global Compact. Han menar att organisationen inte varit opåverkade av att hållbarhetsfrågor fått mindre politiskt stöd, inte minst i USA.

– Medlemstillväxten har bromsat in. Samtidigt är det viktigt att se utvecklingen i ett längre perspektiv, säger han till Miljö & Utveckling.

Hur beskriver ni den utvecklingen?

– 2015 var ett mycket stort år för den globala hållbarhetsagendan, med både de globala målen och Parisavtalet. Därefter växte en stark optimism, som någonstans runt 2020 nådde en topp. Många företag uppskattade att det fanns tydliga globala åtaganden och ramverk att luta sitt hållbarhetsarbete mot.

Nu har de politiska vindarna vänt och optimismen har ersatts av mer tvekan. Det kan upplevas som en ”pessimistisk peak” efter den optimistiska toppen runt 2020.

Betyder det att företagens intresse för hållbarhet minskar?

– Inte enligt de data vi ser. UN Global Compact gör årliga vd-undersökningar globalt, och i den senaste svarade 99 procent av omkring 2 000 vd:ar att deras satsningar på hållbarhet fortsätter eller ökar.

88 procent uppgav också att de ser större affärsnytta med hållbarhet i dag än för fem år sedan. Det tyder på att engagemanget finns kvar, även om kommunikationen kring hållbarhet har blivit mer återhållsam.

Han menar att det blivit mindre att vinna på att kommunicera hållbarhet, samtidigt som kraven på att kunna visa på affärsnytta ökar. Företag har investerat, förändrat strategier och ställt om delar av sina verksamheter. Det gör man inte utan att se affärslogik i det, menar han.

– I dag behöver hållbarhetsarbetet i högre grad kunna motiveras i kronor och ören, jämfört med för några år sedan. På det sättet har kraven blivit tuffare, men också mer konkreta.

”Man är inte ensam”

Han säger också att det finns en risk med att företagen pratar mindre öppet om sitt hållbarhetsarbete, och att ett av problemen är att politiken riskerar att underskatta hur långt näringslivet har kommit i omställningen.

– Det kan i sin tur försvaga det politiska mod som fortfarande behövs för att skapa långsiktiga och tydliga spelregler.

Vad ser företagen själva som det största hindret för sitt hållbarhetsarbete då? Philip Thormark hänvisar till deras rapporter, som visar samma svar år efter år: otydlig och kortsiktig politik.

– Brist på långsiktiga spelregler gör det svårare att motivera hållbara investeringar, även när affärslogiken finns där.

Vilket råd ger du till företag som försöker navigera i dagens mer osäkra hållbarhetsklimat?

– För det första: man är inte ensam, även om det kan kännas så när färre pratar högt om hållbarhet. Väldigt många företag ser fortfarande att det är affärsmässigt, smart och nödvändigt att satsa på hållbarhet, säger han och fortsätter:

– För det andra: våga kommunicera, även om det finns mindre att vinna på kort sikt. Det har ett värde, både för omvärldens förståelse och för att visa att omställningen faktiskt pågår.