Analys: 10 knäckfrågor i regeringens energiproposition

Regeringen har nu presenterat sin efterlängtade proposition om energipolitikens långsiktiga inriktning, som riksdagen ska behandla under våren. Vissa delar är okontroversiella, som kortare tillståndsprocesser och minskade prisskillnader, men här är 10 knäckfrågor där industrin och hela näringslivet, kommunerna, regionerna och hushållen behöver få tydligare svar.

1. Elbehov – hur stort är det?
   300 TWh el är vad regeringen bedömer att Sverige behöver år 2045. Men hur man än letar i propositionen framgår det inte hur det beräknats, om det är i nederkant eller tilltaget med marginal, eller om det inkluderar en fortsatt betydande elexport, etc. Det enda regeringen anger är att ”Den angivna storleken motsvarar elbehovet enligt de planer för omställning och nyetablering som redan i dag finns inom industrin.”
   ”Risken för att planeringsmålet leder till en större utbyggnad av elsystemet än vad som kommer att efterfrågas behöver vägas mot risken för utebliven möjlighet till näringslivsutveckling”, skriver regeringen – men både tung industri och ledande elbolag slår fast att det avgörande är hur mycket el som finns att tillgå betydligt närmare i tid.
   Eftersom riksdagen förväntas ställa sig bakom målet, som också är dimensionerande för behovet av ny elproduktion och hur den ska stimuleras, ny kraftöverföring och hur den ska påskyndas, behövs ett bättre beslutsunderlag.
2. Var är delmålen?
   Regeringen föreslår kontrollstationer åren 2030, 2035, 2040 och 2045, som ska ”tydliggöra behovet av el i olika geografiska områden”. Kontrollstationerna bör omfatta ”en samhällsekonomisk analys av konsekvenserna av utbyggnaden av elsystemet fram till kontrollstationen.” Regeringen anger att det ”var en synpunkt som många remissinstanser framfört” – men det som efterfrågades var framför allt konkreta delmål så att näringslivet vet hur mycket el som finns att tillgå när till exempel stora projekt som fossilfritt stål planeras. Det är också vad Socialdemokraterna vill; de föreslår ett mål på 60 TWh ny produktion till år 2030 för att inte riskera att industrin inte får den el de behöver i närtid och då tvingas utomlands.
   Regeringen är också svaret skyldig gällande nyttan med kontrollstationer om politiken inte alls behöver ta hänsyn till dem – Energimyndighetens kontrollstation för reduktionsplikten ignorerades ju fullständigt av Tidöpartierna som hade en annan agenda.
3. Kärnkraften, vinden och solen – men hur?
   ”Regeringen ser för närvarande att ny kärnkraft med total effekt motsvarade minst två storskaliga reaktorer bör finnas på plats senast 2035, och att det till 2045 behövs en kraftfull utbyggnad som exempelvis skulle kunna motsvara minst tio nya storskaliga reaktorer.” Att regeringen skulle betona betydelsen av ny kärnkraft överraskar ingen, däremot ordvalen ”för närvarande” och ”exempelvis” som knappast ökar marknadens aptit att investera. Hur kärnkraften ska kunna byggas ut relativt snabbt och till ett elpris som inte överstiger andra energislag förklaras inte
   ”Fler åtgärder bör vidtas för att förbättra förutsättningarna för en effektiv utbyggnad av vindkraft”, skriver regeringen – men inte hur. Inga besked ges om förändringar av det kommunala vetot eller försvarsmaktens höga andel avslag, och nätanslutningen till havs vill regeringen fortsatt inte att staten ska stå för; då anger branschen att det inte blir någon svensk utbyggnad av exempelvis Kriegers flak. Kanske ges mer positiva besked 24 juni 2024 då utredningen om vindkraft i havsområden ska presenteras.
   Regeringen lyfter också fram gasturbiner, som ”i högre utsträckning än i dag kommer att fylla en viktig funktion i elsystemet”. Detta tycks vara Sverigedemokraternas käpphäst; medan klimatministern poängterade vindkraft, betonade SD turbinerna, trots att de i nuläget i huvudsak är fossila. ”Gasturbiner har potential att i framtiden drivas av fossilfria bränslen”, konstaterar propositionen, men anger inte hur det ska ske.
4. Bioenergi – men hur?
   Regeringens tydligt positiva skrivningar om att bioenergi ”är av stor betydelse för Sveriges energiförsörjning, både för fossilfrihet och för en hög grad av försörjningstrygghet” gläder branschen. ”Framöver behöver biodrivmedel, kompletterade av fossilfria elektrobränslen, användas för vissa tyngre fordon, sjöfart och flyg och som råvara i industrin”, anger regeringen – men i praktiken har fossila drivmedel gynnats på de förnybaras bekostnad. Kraftigt sänkt reduktionsplikt och sänkt beskattning har lett till att ”Sverige nu har lägre drivmedelspriser än grannländerna” – och att utländska åkare tankar i Sverige vilket ökar våra bokförda utsläpp ytterligare. Därtill är biogasen inte nu skattebefriad och bl.a. HVO:s skattebefrielse löper ut.
   Detta sammantaget är huvudskälen till att Sverige är långt ifrån att klara det nationella 2030-målet liksom EU:s 2030-beting. Regeringsförklaringen slår fast att målen ska nås och energiproppen anger att ”En utredning kommer att tillsättas”, med utgångspunkter att säkra långsiktiga och stabila spelregler för marknaden och främja utveckling och produktion av nya fossilfria bränslen. Sammantaget är hemläxan rejäl för regeringen att visa att de positiva skrivningarna om bioenergi åtföljs av konkret stimulans.
5. Effektivisering – vad är målet?
   Riksdagen beslutade 2018 att Sverige år 2030 ska ha 50 % effektivare energianvändning än år 2005, i termer av tillförd energi i relation till BNP. Regeringen anger nu att ”Sveriges mål för energieffektivisering bör ses över i syfte att tydligare främja en samhällsekonomiskt effektiv användning av energi och ett effektivt nyttjande av energisystemet som bidrar till den gröna omställningen”. Världsnaturfonden WWF, 2030-sekretariatet och andra varnar för att riva upp och ändra befintliga mål, särskilt om det – som nu – inte är klart när ett nytt mål tas fram och vilket det blir.
6. Flexibilitet – what’s in it for me?
   Oavsett nationellt mål, ska EU:s uppdaterade direktiv om energieffektivitet, vara genomfört senast 11 oktober 2025. Det fastställer ”energieffektivitet först” som en grundläggande princip, med bindande årliga nationella energisparkrav på 1.49 % per år 2024-2030 – och som media rapporterat ligger Sverige längst ifrån sina nuvarande effektiviseringsmål av alla EU-länder. Hur denna skärpning ska ske, måste regeringen nu ta fram.
   För att minska elbehovet och kapa effekttopparna, är efterfrågeflexibilitet värdefull och regeringen ”uppmuntrar fortsatt samverkan för att underlätta för kunderna att med frivillighet som grund bidra” – men frågan what’s in it for me besvaras inte, utom att tillgången till information ska förbättras. Inte heller ges några besked om hur exempelvis aktörer med elfordon – inte minst tyngre fordon med stora batterier – ska stimuleras att balansera elnätet genom vehicle-to-grid lösningar. Eftersom elbolag, fordonstillverkare, åkerier och kollektivtrafikoperatörer redan nu gör avancerade tester och helt vanliga elbilar har funktionen att kunna avge el, så hastar det med politik på området.
7. Leveranssäkerhetsmål – vad är det?
   Regeringen betonar vikten av leveranssäker el, vill införa ett leveranssäkerhetsmål och ge Svenska kraftnät ett övergripande ansvar för att regelbundet följa upp det från år 2030. Att målet inte är exakt uttryckt än är naturligt, i ett nästa steg byggs vidare på Svenska kraftnäts och Energimyndighetens arbete kring stärk försörjningstrygghet i energisektorn samt revideringen av elmarknadsförordningen.
   Utsatta delar av landet där effektbrist gör att man inte alltid får den el man behöver, eller där en svagt utbyggd överföring ger täta strömavbrott, begär nog snabbt ett förtydligande av vad regeringen menar med ”Elsystemet måste kunna leverera el till samhället”.
8. Var är Nato och ryssen?
   Under tiden regeringen arbetade fram sin energiproposition, förbereddes också Sveriges Nato-inträde, samtidigt som Rysslands anfallskrig mot Ukraina fortsätter. Därför hade man väntat sig att beredskapsaspekten skulle vara central, men skrivningarna är allmänt hållna som ”Sveriges energisystem bör fortsätta att utvecklas för att möta ambitionshöjningen inom totalförsvarsområdet. Ett välfungerande elsystem är en av regeringens prioriteringar, men energisystemet omfattar förutom el också drivmedel, värme och kyla samt gas.”
   Regeringen skriver att ”Till följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina uppstod under 2022 en risk för brist på gas i Europa. Situationen visade tydligt den risk det innebär att göra viktiga verksamheter och regioner direkt eller indirekt beroende av fossil energitillförsel från opålitliga regimer” – men i motsats till flera grannländer föreslås inget importstopp för den ryska fossilgasen, utan Rysslands anfallskrig stöttas fortsatt med svenska medel denna väg.
9. Vätgasen – var är strategin?
   ”Fossilfri vätgas kommer att utgöra en viktig del av Sveriges framtida energisystem och är en förutsättning för utfasning av fossila bränslen i industrin och kommer att vara viktig för att minska utsläppen från bl.a. tunga transporter.” En så tydlig skrivning är i sig en viktig signal i tider då vissa aktörer ifrågasätter vätgassatsningen, men det behöver åtföljas av politiska beslut.
   Någon riktig nationell vätgasstrategi som t.ex. Tysklands, har Sverige ännu inte trots att både Fossilfritt Sverige och Energimyndigheten lade fram sina förslag redan 2021. Energimyndigheten samordnar vätgasarbetet, men uppdraget gäller bara året ut – kommer regeringen att förtydliga arbetet och ansvaret?
10. CCS, CCU, BeCCS och bio-CCS: vilka blir styrmedlen?
    Energipropositionen slår fast att ”Avskiljning och lagring av koldioxid har potential att bli en viktig åtgärd för att minska utsläppen av koldioxid” och kan ”bidra till att nå det nationella målet om nettonollutsläpp senast 2045 och därefter negativa utsläpp”. Från vissa miljöhåll varnas för att fästa för stor lit till koldioxidavskiljningen, eftersom tekniken är omogen och dyr, andra undrar vilka styrmedlen ska bli – Energimyndigheten redovisades den 15 december förslag men de finns inte alls med i propositionen.

Vad händer nu?
Under våren ska riksdagens näringsutskott behandla energipropositionen, som debatteras och beslutas i kammaren den 23 maj, varpå regeringen ger nya uppdrag till Energimyndigheten, Energimarknadsinspektionen, Svenska kraftnät med flera, och tillsätter kompletterande utredningar. Formellt har regeringen bara lagt fram två förslag för beslut; planeringsmålet och leveranssäkerhetsmålet för elsystemet. Men räkna med tuff diskussion om de tio punkter vi gått igenom här, och förhoppningsvis mer konkreta besked än vad propositionen ger.

Mattias Goldmann