6 steg – så kartlägger du företagets vattenrisker

Steg 1: Kartlägg verksamhetens beroenden

Det första steget är att identifiera företagets egna anläggningar, kritiska leverantörer och viktiga logistiknoder. Företaget behöver också kartlägga vad verksamheten på respektive plats är beroende av.

Varje plats ska därefter kopplas till det avrinningsområde som den tillhör.

– Det är avrinningsområdet, inte landet och hur mycket vatten man förbrukar som är den relevanta enheten i det här, säger han.

Kartläggningen bör även omfatta leverantörskedjan. Om det inte går att samla in platsdata för samtliga leverantörer kan företaget börja med dem som står för de största volymerna eller är svårast att ersätta. Det räcker enligt Thomas Rebermark inte att veta i vilket land en leverantör finns. Företaget behöver en mer exakt position för att kunna bedöma de lokala och regionala förutsättningarna.

Steg 2: Gör en bred screening av riskerna

Nästa steg är att göra en övergripande bedömning av riskerna på de platser som har identifierats. Företag kan exempelvis använda Aqueduct från World Resources Institute eller Water Risk Filter från Världsnaturfonden.

Verktygen kan användas för att sortera fram de anläggningar, leverantörer och andra platser där vattenriskerna kan vara särskilt stora. De fungerar framför allt som ett första urval och behöver kompletteras med mer detaljerad information.

Eftersom svenska företag både har verksamhet och hämtar råvaror och komponenter från andra länder kan den första screeningen behöva omfatta flera delar av världen.

Steg 3: Fördjupa analysen lokalt

När screeningen har visat var riskerna kan vara störst behöver företaget fördjupa analysen. Det kan handla om att undersöka uttagsvolymer, tillstånd, recipientens status, kommunens kapacitet för vatten och avlopp samt hur tillgången på vatten varierar under året.

I Sverige finns flera offentliga underlag som kan användas. Vatteninformationssystem Sverige, VISS, innehåller information om status och miljökvalitetsnormer för olika vattenförekomster. Sveriges geologiska undersökning följer grundvattennivåerna och SMHI tillhandahåller information om flöden och vattensituationen.

Företag kan även använda länsstyrelsernas regionala vattenförsörjningsplaner och kommunernas planer för vatten och avlopp. Thomas Rebermark rekommenderar att företaget tidigt tar direkt kontakt med länsstyrelsen och kommunens huvudman för vatten och avlopp.

– Det bästa sättet är egentligen att ringa länsstyrelsen och kommunens VA-huvudman innan man står vid en kris och är desperat för att få prata med dem.

De externa underlagen behöver kompletteras med uppgifter från den egna verksamheten. Företaget behöver bland annat känna till vattenuttaget per anläggning och månad, verksamhetens krav på vattenkvalitet och möjligheterna att rena och återanvända vatten.

För struktur, mål och redovisning kan företag också använda exempelvis CDP:s arbete med vattensäkerhet, rapporteringskraven inom CSRD och vägledning från Science Based Targets Network. Valet av ramverk är dock inte det viktigaste, enligt Thomas Rebermark.

– Månadsdata per anläggning är mer värt än perfekta årsdata på koncernnivå.

Steg 4: Räkna på konsekvenserna för verksamheten

När vattenriskerna har identifierats behöver företaget översätta dem till konsekvenser för verksamheten. Det kan exempelvis handla om vad ett produktionsstopp kostar, hur verksamheten påverkas av ett uttagsförbud eller vad förändrade miljökrav innebär för en kommande tillståndsprövning.

– Vad kostar ett produktionsstopp per dygn? Vad händer vid ett uttagsförbud i juli? Och vad betyder ett försämringsförbud för nästa tillståndsprövning eller expansion av verksamhet? Sådana saker.

Företaget kan bland annat undersöka hur stor del av omsättningen som är knuten till platser med hög vattenrisk och vad ett avbrott skulle kosta per dygn. En sådan beräkning kan göra riskerna lättare att hantera inom företagets ordinarie riskarbete.

Thomas Rebermark framhåller att beräkningen också bör omfatta kostnaden för att avstå från förebyggande åtgärder.

– Det viktiga är också att man räknar på kostnader för att inte agera.

Som exempel tar han upp låga vattennivåer i floden Rhen, där godstransporter på floden behövde ersättas med ett stort antal lastbilar. Enligt honom visar det hur vattenbrist kan leda till kostnader som företagen inte har räknat med.

Steg 5: Prioritera riskerna och fördela ansvaret

Thomas Rebermark anser att riskerna kan prioriteras utifrån tre faktorer: sannolikhet, konsekvens och utbytbarhet. Den sistnämnda handlar om hur lätt en anläggning, leverantör eller annan kritisk funktion kan ersättas eller flyttas.

– Det är tre axlar: sannolikhet, konsekvens och utbytbarhet.

När riskerna har prioriterats behöver de få en tydlig ansvarig i organisationen. Thomas Rebermark anser att ansvaret inte enbart bör ligga hos hållbarhetsfunktionen, eftersom vattenriskerna även kan påverka produktion, investeringar och andra strategiska beslut.

– En vattenrisk som ägs av hållbarhetsavdelningen blir ofta en väldigt bra och tydlig rapport. Men om den vattenrisken ägs av produktionen, ja då kan det bli det en risk som också blir ett beslut.

Vattenfrågan behöver därför enligt honom hanteras som både en hållbarhetsfråga och en fråga för företagets ledning och styrelse.

Steg 6: Uppdatera kartläggningen varje år

Vattenriskerna kan förändras över tid. Kartläggningen behöver därför uppdateras årligen och kopplas till företagets investeringsbeslut och övriga riskarbete.

En återkommande bedömning gör det möjligt att följa om företagets exponering ökar, minskar eller avviker från tidigare nivåer. Den kan också ge underlag inför planerade investeringar, utbyggnader och tillståndsprövningar.

Thomas Rebermark anser att företaget bör kunna visa sin vattenrisk per anläggning och säsong. Ett sammanlagt årsuttag för hela koncernen ger inte samma information om var och när verksamheten är sårbar.

Fem typer av vattenrisker

Thomas Rebermark delar in vattenriskerna i fem kategorier. Den första gäller den fysiska tillgången på vatten. Där ingår exempelvis vattenbrist, låga flöden, sjunkande grundvattennivåer och konkurrens om vattenuttag. Företag behöver också bedöma riskerna för översvämningar och skyfall.

Den andra kategorin handlar om vattenkvalitet. Det kan exempelvis röra sig om föroreningar med PFAS, saltvatteninträngning i kustnära grundvatten och stigande vattentemperaturer till följd av klimatförändringarna.

Den tredje kategorin består av regulatoriska risker, såsom miljökvalitetsnormer, uttagstillstånd, tillståndsprövningar och kommunala restriktioner.

Den fjärde gäller infrastruktur och andra beroenden. En verksamhet kan exempelvis vara beroende av en enskild vattentäkt eller transportled som saknar kapacitet för fortsatt verksamhet eller en planerad expansion.

– Det är en risk som naturligtvis ligger utanför företagets eget hägn, men drabbar dem rakt in i deras kalkyl.

Den femte risken är enligt Thomas Rebermark ofta förbisedd. Den gäller det gröna vattnet, alltså vatten som är bundet i marken. Markfukt från bland annat regn och smältande snö bidrar till att fylla på floder, sjöar och grundvattentäkter.

Tillgången påverkas bland annat av hur marken används. Jordbruk och skogsbruk inom eller i närheten av ett avrinningsområde kan därmed påverka det vatten som företagets verksamhet är beroende av.

Thomas Rebermark anser därför att företag behöver ta hänsyn till hela det hydrologiska kretsloppet och inte enbart mäta sina direkta vattenuttag.

– Om vi skulle jämföra med ett bolag så kan man säga att det är som att värdera ett bolag på omsättningen utan att titta på balansräkningen.

Lokala skillnader avgör risken

Vattenrisker bör enligt Thomas Rebermark inte bedömas utifrån ett genomsnitt för hela koncernen. Samma volym vatten kan innebära olika stora risker beroende på var och när uttaget sker.

– En kubikmeter i Norrland och en kubikmeter på Gotland är helt olika saker.

Om uppgifter från flera anläggningar slås samman finns det en risk att lokala problem döljs. Bedömningen behöver därför göras på en geografisk nivå som visar förhållandena i det aktuella avrinningsområdet och hur de förändras under året.

Sverige har enligt Thomas Rebermark både god tillgång till vatten och en relativt hög vattensäkerhet, men förutsättningarna är inte desamma i hela landet.

– Det handlar så mycket om rätt mängd av rätt kvalitet på rätt plats vid rätt tidpunkt, menar han.

Vanliga misstag i kartläggningen

Ett vanligt misstag är enligt Thomas Rebermark att redovisa den totala vattenanvändningen utan att koppla den till riskerna vid respektive anläggning. Ett sammanlagt årsuttag visar inte om vattnet används på en plats där tillgången är knapp under delar av året.

Ett annat misstag är att slå samman uppgifter från flera verksamheter till ett koncerngemensamt genomsnitt. Då kan stora lokala och regionala skillnader försvinna.

Företag riskerar också att begränsa kartläggningen till den egna verksamheten och därmed missa beroenden i leverantörskedjan, menar han. Analysen behöver dessutom ta hänsyn till att flera aktörer använder samma vattenresurs inom ett avrinningsområde.

Ytterligare ett misstag är enligt Thomas Rebermark att betrakta vatten som en fråga enbart för hållbarhetsavdelningen.

– Det är en hållbarhetsfråga, men det är också en risk- och styrelsefråga.

Han varnar även för att utgå från att Sverige är vattenrikt och därför saknar betydande vattenrisker. Tillgången kan variera mellan olika delar av landet och under olika tider på året.

Expertens tips

En första kartläggning behöver enligt Thomas Rebermark inte omfatta alla anläggningar, leverantörer och rapporteringssystem. Företag kan börja med ett begränsat antal prioriterade platser och under ett kvartal undersöka om det går att visa vattenrisken per anläggning och säsong.

– Mitt råd skulle vara att börja i liten skala och snabbt hellre än att försöka göra det stora perfekta och ta in alla verktygen som jag nu har nämnt, och rapporteringssystemen.

Kontakten med kommunen och länsstyrelsen bör tas tidigt, eftersom myndigheterna har underlag som kan påverka företagets bedömningar och beslut, enligt honom. Målet bör vara att kartläggningen är genomförd innan en kris uppstår eller restriktioner införs.

Thomas Rebermark menar att en bättre förståelse för vattenriskerna även kan stärka företagets position gentemot kunder, investerare och konkurrenter.

– De hanterar inte bara en risk, de bygger också ett försprång – om man nu ska prata mot kapitalmarknaden – mot kunder och mot konkurrenter som står stilla när uttaget stryps, och kan därmed också skaffa sig en konkurrensfördel, avslutar han.