Under de senaste åren har hållbarhetsrapporteringen blivit allt mer omfattande. Företag som omfattas av CSRD ska rapportera enligt ESRS, samtidigt som många också behöver möta krav från investerare, banker, kreditinstitut, börser och internationella regelverk. Ofta bygger dessa krav på liknande information, men den ska lämnas i olika format och enligt olika standarder.
Analys: Efter Omnibus – nu växer nästa idé fram för hållbarhetsrapporteringen
Analys CSRD har knappt hunnit införas innan nästa stora idé börjar ta form. Den här gången handlar det inte om fler rapporteringskrav eller nya standarder. I stället växer en vision fram där företag ska kunna rapportera hållbarhetsdata en gång och sedan återanvända samma information i flera olika sammanhang. Om utvecklingen fortsätter kan den på sikt förändra hur hållbarhetsrapportering bedrivs.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
Nu börjar allt fler aktörer ifrågasätta om det är en hållbar modell.
Senast ut är World Federation of Exchanges, WFE, den globala branschorganisationen för världens börser och clearinghus. Organisationen uppmanar nu EU-kommissionen och internationella standardsättare att införa ett ”Report Once, Use Many”-perspektiv på hållbarhetsrapportering. Tanken är att företag ska kunna använda samma hållbarhetsdata i flera rapporteringssammanhang när informationskraven i huvudsak överlappar.
Det är ingen färdig reform. Men det är ett tecken på att diskussionen håller på att flyttas från vilken information företag ska rapportera till hur rapporteringen ska organiseras.
Från rapporter till data
”Report Once” handlar inte om att företag ska lämna mindre information. Inte heller handlar det om att ersätta ESRS eller ISSB med en ny standard.
I stället bygger idén på att företag skapar en gemensam uppsättning kvalitetssäkrad hållbarhetsdata som sedan kan återanvändas i flera olika rapporteringssammanhang. Samma utsläppsdata, klimatrisker eller uppgifter om styrning skulle exempelvis kunna ligga till grund för både CSRD-rapportering, investerarrapportering och andra informationskrav.
Det innebär ett skifte i synsätt.
I dag utgår många organisationer från den rapport som ska produceras. På sikt kan fokus i stället flyttas till den underliggande datan.
Nästa steg efter interoperabilitet
Utvecklingen ligger också i linje med det arbete som redan pågår för att göra olika rapporteringsstandarder mer kompatibla.
Under de senaste åren har EFRAG och ISSB arbetat för att öka interoperabiliteten mellan ESRS och ISSB:s standarder. Syftet har varit att minska skillnaderna mellan regelverken och därmed begränsa dubbelrapporteringen.
”Report Once” tar resonemanget ett steg längre. Om standarderna i allt högre grad bygger på samma grundläggande information blir nästa logiska fråga om företag också ska kunna återanvända samma datamängd i flera olika rapporteringsprocesser.
Vad betyder det för hållbarhetschefen?
Om utvecklingen fortsätter kan den förändra hur hållbarhetsarbetet organiseras. I dag läggs mycket arbete på att sammanställa information inför en viss rapport. I ett ”Report Once”-perspektiv blir den viktigaste uppgiften i stället att säkerställa att företagets hållbarhetsdata är korrekt, spårbar och tillräckligt strukturerad för att kunna användas av flera olika mottagare. Det kan innebära ett ökat fokus på datastyrning, datakvalitet, digitalisering och samarbete mellan hållbarhets-, ekonomi- och IT-funktionerna.
Rapporten blir i högre grad ett resultat av en väl fungerande datainfrastruktur än ett separat projekt.
Omnibus pekar åt samma håll
Frågan aktualiseras samtidigt som EU arbetar för att minska företagens administrativa bördor. De reviderade ESRS-standarderna, som antogs av EU-kommissionen den 3 juli, innehåller betydligt färre obligatoriska upplysningskrav än tidigare. Antalet obligatoriska datapunkter har minskats med mer än 60 procent och det totala antalet datapunkter med över 70 procent. Syftet är att sänka företagens rapporteringskostnader samtidigt som kvaliteten i upplysningarna ska bibehållas.
Även om kommissionen inte använder begreppet ”Report Once” ligger ambitionen att minska dubbelarbete nära den riktning som WFE nu förespråkar.
Hur sannolikt är det?
Det är definitivt för tidigt att tala om ett kommande globalt system där företag bara behöver producera en enda hållbarhetsrapport. Det finns fortfarande grundläggande skillnader mellan olika regelverk.
ESRS bygger exempelvis på dubbel väsentlighet, medan ISSB:s standarder utgår från finansiell väsentlighet. Därutöver finns nationell lagstiftning, sektorsspecifika krav och informationsbehov som skiljer sig mellan olika användare.
Den mest sannolika utvecklingen är att företag i allt större utsträckning bygger upp en gemensam databas med hållbarhetsinformation som kan användas för flera olika rapporteringsändamål. Det skulle inte eliminera behovet av olika rapporter, men kunna minska behovet av att samla in, bearbeta och kvalitetssäkra samma information flera gånger.
Ett skifte som är värt att följa
Det finns alltså ännu inga konkreta lagförslag om ett europeiskt eller globalt ”Report Once”-system. Idén befinner sig fortfarande på visions- och policystadiet. Men om utvecklingen fortsätter kan nästa stora förändring inom hållbarhetsrapporteringen handla mindre om nya upplysningskrav – och mer om hur företagen bygger upp och förvaltar den data som rapporteringen vilar på.


