– Vår erfarenhet är att förnekelse av vetenskap i klimatfrågan förekommer även i Sverige, men vi ser förnekelse inte bara i klimatdebatten utan även i andra miljöfrågor, om exempelvis miljögifter och överfiske, säger Mikael Karlsson, miljöforskare på KTH.
Stor studie om klimatförnekelse
KTH-forskarna har analyserat den samlade forskningen mellan åren 1990 och 2015 om vetenskapsförnekelse på miljöområdet.
Vanligast förekommande är studier om förnekelse i klimatfrågan – dessa handlar om att det pågår en global uppvärmning, att människan bidrar till denna och att effekterna blir negativa (så kallad ”trend, attribution and impact denial”).
– Klimatförnekare finns inom fossilindustrin, i vissa tankesmedjor och bland populistiska politiker. Även media spelar en roll när dess balansprincip gör att forskare ställs mot vetenskapsförnekare i debatt istället för att forskare inbjuds till att mötas i mediala samtal, säger Karin Edvardsson Björnberg, docent i miljöfilosofi på KTH.
Vanliga metoder vid förnekelse
De vanligaste metoderna förnekare använder är förvanskande av statistik, kränkande påhopp på forskare och att uppträda med vilseledande kompetens eller ifrågasätta forskares motiv och finansiering.
Enligt KTH-forskarna behövs det nya grepp för att motverka vetenskapsförnekelse. De menar att det saknas kunskap om varför politiken ibland lyckas hantera vetenskapsförnekelse, och ibland inte.
Forskningen sker inom ramen för projektet ”Mind the Gap”, som finansieras av Formas. Artikeln publiceras i tidskriften Journal of Cleaner Production. Läs mer här.



