Täckande gel stoppar kvicksilverspridning

Sjön Turingen i Nykvarns kommun i Södermanland har länge varit kraftigt förorenad av kvicksilverhaltiga fiberrester. De kommer från ortens pappersbruk, som använde kvicksilverbaserade slembekämpningsmedel mellan 1946 och 1966. Bruket lades ned 1971. Totalt har drygt 350 kilo kvicksilver påträffats i hela sjösystemet som består av Turingen, Lilla Turingen, Sundsörsviken i Mälaren och Turingeån, som mynnar i Turingen. Fisken i sjön betraktas som oätbar på grund av de höga kvicksilverhalterna och det finns en ständig risk för spridning av kvicksilver ut i Mälaren. I början av 90-talet inleddes ett saneringsprojekt på initiativ av Södertälje kommun. Övriga finansiärer är Nykvarns kommun, Miljödepartementet, Naturvårdsverket, EU:s miljöfond och Stockholms läns landstings miljövårdsfond. Det konstaterades snabbt att det traditionella saneringssättet med muddring inte var aktuellt.

– Ett så stort område var drabbat att en traditionell lösning bedömdes som miljömässigt riskfylld och ekonomiskt dyrbar, berättar Ronald Bergman, projektledare för Projekt Turingen i Nykvarns kommun.

Ny metod för täckning

Ett alternativ var Cover-metoden, där de förorenade sedimenten på sjöns botten täcks över med hjälp av en sedimentliknande fällningsflock. Det är första gången den här metoden tillämpas i världen. Projektgruppen inledde ett samarbete med företaget Vattenresurs AB, som tidigare med gott resultat utnyttjat fällningskemikalier för att vinda fosforn i en sjö i Upplands Bro. De började vidareutveckla en teknik med utfällning av aluminiumklorid i vatten som bildar ett lager av aluminiumhydroxid som en täckande gel på bottnen. De första testerna i akvariemiljö visade att aluminiumhydroxiden var alltför poröst och lätt för att kunna motstå till och med små vattenströmmar. En lång rad tester med olika tillsatser genomfördes för att flockarna skulle sedimentera snabbare och bilda ett stabilt lager. Med hjälp av utspädd lut fick man en snabb reaktion som förhindrar försurning i sjön. Tillsatser av finsand och armerande fibermaterial gav flockarna stabilitet.

Transportbottnar viktigast

För att få ut det täckande lagret i sjön konstruerades en farkost med en bom som man sänker till ett djup på ungefär två meter ovanför bottnen. De olika komponenterna pumpas ned till ett stort antal munstycken på bommen där reaktionen och flockbildningen sker. Bakom bommen bildas ett jättemoln av flockar som inom någon minut lagt sig på botten som ett skyddande lager. För att lagret ska uppnå den önskade tjockleken på fyra centimeter krävs det att farkosten passerar samma yta ungefär 15 gånger. De viktigaste ytorna att täcka ligger på två till fem meters djup och kallas transportbottnar. Där är vattenrörelserna störst och därmed är det hög risk för att kvicksilvret sprider sig vidare i systemet.

– De kontroller vi har gjort visar att vi har lyckats riktigt bra, säger Ronald Bergman.

Halverad kvicksilverhalt

Kvicksilverbelastningen på det biologiska livet i sjön har nu minskat med 95 procent. Om projektets prognoser stämmer ska man inom en tioårsperiod få en halvering av kvicksilverhalten hos fisken i sjön. Tester visar att det inte finns någon risk för att skyddslagret ska försvinna. Men vattenhalten i fällningen kommer på lång sikt att sjunka så att skyddslagret långsamt pressas ihop till bara några millimeters tjocklek. Lerpartiklar, växt- och djurplankton och annat material som faller ner i sjön lägger sig då ovanpå och bildar en helt ny sjöbotten.