Ny forskning: Så blev klimatmanipulation politiskt gångbar

– Forskning betraktas av de flesta som något som är både opartiskt och bra. Men också forskare kan verka för att få gehör för sin forskning. I början av 2000-talet ansågs tekniker för att storskaligt manipulera klimatet som något tabu-belagt. I dag finns de på den politiska dagordningen. Det är ingen slump, anser Ina Möller.

Geoengineering, såsom koldioxidinfångning från atmosfären eller flygutsläpp av solreflekterande partiklar i atmosfären, har under de senaste åren varit en het potatis i sammanhang där man pratar om att bromsa klimatförändringarna. Samtidigt har sådana tekniker fått allt mer utrymme i debatten.

Men ny forskning visar att trots en ökad mängd vetenskapliga publiceringar så är det endast en liten grupp forskare från högt industrialiserade länder som ägnar sig åt ämnet på regelbunden basis. Experterna har en likartad uppfattning om vad geoengineering/climate engineering är och varför det bör forskas om. De är också flitiga på att sprida sin forskning.

Klimatforskare skeptiska

Andra klimatforskare är dock tveksamma till teknikerna. Flera betraktar dem som orealistiska. Ett exempel är tekniken BECCS, som går ut på att man odlar koldioxidslukande biomassa som sedan grävs ner i jorden. För att denna teknik ska lyckas minska koldioxiden i luften behövs en yta motsvarande Indien för att ”suga upp” 10-20 gigaton koldioxid per år, enligt flera klimatmodeller.

– Ett antal geoengineering-tekniker kan säkerligen fungerar som ett komplement, men bör inte uppfattas som en lösning på det grundläggande problemet, menar Ina Möller.

Miss av IPCC

Ina Möller riktar kritik mot FN:s klimatpanel IPCC som i sin rapport utgår från ett globalt perspektiv och därför inte kalkylerar med beteendeförändringar, vilket indirekt leder till att teknik så som geoengineering tillskrivs ett allt för stort värde.

– I nästa IPCC-rapport förväntas geoengineering få ännu mer utrymme till följd av allt fler publiceringar, vilket är det som IPCC i hög grad utgår från. Men det innebär inte att teknikerna är realistiska eller ett bra sätt att få ner utsläppen. Vi behöver både ny teknik och ändra vårt beteende. Och vi behöver förbereda oss för en framtid där varken utsläppsminskningar eller geoengineering visat sig fungera, avslutar Ina Möller.

Ina Möllers avhandling heter ”The Emergent Politics of Geoengineering” och är framlagd vid Statsvetenskapliga Institutionen vid Lunds universitet.

Läs hela avhandlingen här.

Läs mer: Byggbolagens hållbarhetsrapportering granskad