Inga produkter i varukorgen.
Mattias Goldmann: Fint på ytan räcker inte
Krönika När uppemot 160 000 liter olja läckte ut havet utanför paradisön Koh Samet reste Mattias Goldmann dit för att bidra i räddningsarbetet. Men istället fick han bevittna en storskalig aktion enligt devisen "syns inte – finns inte". "Fint på ytan räcker inte" skriver han i en krönika.
Flaggan varnar för oljespillet. Foto: Mattias Goldmann
Oljespillet i Thailand är mitt fel. Upp till 160 000 liter olja som läckt ut i havet bär mitt namn. Förstås inte direkt – det var Star-raffinaderiets rör som sprang läck, inte mina. Men övergripande. Dessutom är det mitt fel att saneringen skedde enligt devisen ”Syns inte, finns inte”. Här kommer mitt Mea culpa.
”Hvor der handles, der spildes”, sa min danska Bedstemor alltid när vi som barn hjälpte till i köket. Lite gegg och spill hör till, kanske också en tallrik som går i kras ibland. Bara när det var något verkligt värdefullt, kunde man se ett mörkt moln över hennes ansikte. Ibland kunde jag blixtsnabbt gömma skärvorna. Kanske skulle det dröja så länge innan Bedstemor märkte det att jag inte var där då.
”Oljespillet är hanterat”
Oljespillet började i Rayong, en industri- och hamnstad vars attraktioner enligt trip.com finns i ”Nearby city” eller på öarna utanför. Som Koh Samet, beskrivet av AlltOmThailand som ”paradisön på Thailands östkust”. Snabbt berättar myndigheterna att öns stränder inte är påverkade, oljespillet är hanterat. Hur? Jo, genom att Thailand 2022 beter sig som sexårige Mattias 1978. Göm undan, så blir det bra.
När oljespillet skedde, kryllade det snabbt av militärer, dykare, polis och ambulans, båtar och helikoptrar. Till sin hjälp skulle de ha 40 kilometer flytande oljeavgränsare, det står i Stars tillstånd.
Hur många som fanns? Tre.
Hur många som fanns? Tre. Det räckte inte för att skydda stränderna.
Osäkra och långsiktiga effekter
Fakta
Krönika
Detta är opinionsmaterial. De åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Dags att lära sig ett nytt ord: Dispergeringsmedel. Strö det över oljan och den bryts ner, till små partiklar som inte syns och snart inte ens längre finns. På ytan i alla fall. De blandas med vattnet, hamnar i fisken, musslorna, lägger sig över korallerna och sjögräset. I Sverige skriver MSB ”Dispergeringsmedel används inte av miljöskäl. Effekterna på ekosystemet är för stora.” I Thailand användes 80 000 liter på bara ett par dagar. Effekterna är osäkra och långsiktiga, men syftet är uppnått: Stränderna är rena.
Allt detta är mitt fel. Trippelt dessutom. Jag är en del av oljeekonomin, med dess drivmedel, plaster och textilier – grunden för läckagen och spillet. Och hemska tanke; vi som kämpat för att oljeeran ska ta slut, vilket klimatet kräver, bidrar extra till spillen – vem vill investera i rör och pipelines, om det ändå snart är över? För det tredje: Som utlänning som har det rimligt gott ställt, är det mina pengar ett land som Thailand vill åt – därav prioriteringen att hålla turiststränderna rena.
Vi kan göra skillnad
Det som är mitt fel är också ditt. Eller omvänt: Vi kan göra skillnad, tillsammans. För hållbarhet på riktigt, bortom oljeeran och spillen, som tar ansvar för det som fasas ut och som går på djupet med frågorna. Fint på ytan räcker inte och att gömma undan så att det inte märks, det görs inte i vårt namn.
– Mattias Goldmann
