Integritet – konsten att gå ihop med sig själv

Nioåringen såg allvarligt på mig med sina grågröna ögon: ”Vet du mamma, nu går du inte ihop med dig själv!”

Det var efter middagen i onsdags. Jag hade räknat upp min spretiga att-göra-lista och klagat över hur stressad jag kände mig. Det var då Nina sa som det var, med precis de ord som jag brukade säga till barnen när de till exempel både ville hinna bada en gång till och gå på det kalas som vi behövde sätta oss på cyklarna för att hinna till.

Och jag inser att det är inte bara ett problem i vardagens livspussel. Det är hela civilisationens dilemma. Under 1900-talet hade vi som lever i industrialiserade länder till synes allt: Vi hade ekonomisk tillväxt, avkastning på kapital som gav pensioner som går att leva på och en reell standardhöjning för hundratals miljoner människor som saknar motstycke i världshistorien. Samtidigt hade vi ett stabilt klimat, oroade oss inte för biodiversiteten och tog tillgången till rent vatten, ren luft och den fortsatta ökningen av jordens produktivitet för given.

Problemet som nu blir mer och mer uppenbart är att sätten vi försörjer oss på idag är ohållbara. Det vill säga, de kommer att sluta fungera. Sätten vi tar fram vår mat på, vår energi, taken över våra huvuden; ja hela vår ekonomi, inkluderande de flesta upplevelser och varuflöden som urbanisering, resande och världshandel möjliggör: Allt detta, berättar en allt enigare forskarkår, nöter på biosfären på sätt som gör att förutsättningarna för liv och civilisation försämras. Men vi vill fortfarande ha både-och. För vi går inte ihop med oss själva.

För om vi tog ansvar för att våra onaturligt höga utsläpp av koldioxid och metan höjer jordens medeltemperatur och undergräver det stabila klimat vi är beroende av, så skulle vi behöva lägga allt vårt krut på att stegvis avveckla dessa källor som systematiskt rubbar balansen: Vi måste sluta förbränna fossil energi och sluta hålla drygt 80 miljarder husdjur för att vi vill äta dem. Om vi tog ansvar för att det billiga jordbruk som är grunden för den moderna världen inte är ett kretslopp som håller i längden utan ett linjärt flöde, beroende av ändliga, icke hållbara resurser som fossil energi och gruvfosfor, så skulle vi bygga om det. Maten kommer att bli dyrare i framtiden, hursomhelst. Men det är bättre att den blir det för att vi odlar den på hållbara sätt, inte för att planeten i en framtid inte längre kan pressas att ge oss den mat vi behöver.

En av sakerna på min spretiga att-göra-lista var att svara det brittiska förlaget i processen att översätta min roman Tunna väggar – en kärlekshistoria om hållbarhet som 2016 kommer ut på engelska, och de vill ge titeln Integrity. Då slog det mig: Är det inte detta vi brottas med hela tiden? Vi som civilisation behöver gå ihop med oss själva och sluta gå i konflikt med biosfären. Det är den enda konstruktiva vägen framåt. Att göra om och göra rätt, bygga om försörjningen så att den blir uthållig och inte förstör våra egna livsförutsättningar. Jag slog upp integritet. Det kommer från latinets integer, som betyder helgjuten, fullständig, oförstörd.

Jag lyfte på luren, ringde mina kollegor och ställde in: Jag avstod Stockholmsresan, den intressanta utbildningsdagen och vår säkert mycket viktiga internkonferens dagen efter. Det gick. Och jag mådde så mycket bättre när att-göra-listan sedan blev klart rimligare i relation till tiden jag hade till mitt förfogande.

Ibland går det helt enkelt inte att få allt.