Elitens pooler skapar vattenbrist för fattiga

De senaste 20 åren har mer än 80 storstadsområden runt om i världen drabbats av allvarlig torka och vattenbrist, och experter varnar för att kriserna kommer att öka i frekvens framöver. Som ett svar på denna utmaning har forskare vid bland annat Uppsala universitet utvecklat en modell för att analysera vattenförbrukningen i olika samhällsklasser.

En fallstudie av Kapstaden, Sydafrikas näst mest befolkade stad, delade in invånarna i fem grupper, från rika eliten med stora hem, rymliga trädgårdar och pooler, till de allra fattigaste som bor i informella bosättningar utan kranar och toaletter i stadens utkanter. Studien visade att trots att de rika och hushåll med högre medelinkomster endast utgjorde mindre än 14 procent av befolkningen, stod de för mer än hälften av stadens totala vattenförbrukning.

– Vår studie visar att det enda sättet att bevara tillgängliga vattenresurser är att förändra privilegierade livsstilar, begränsa mängden vatten som används i rekreationssyfte samt fördela inkomster och vattenresurser jämnare, säger Elisa Savelli vid Uppsala universitet, i en kommentar.

Forskarna konstaterar vidare att invånare med låg inkomst är betydligt mer sårbara vid torka och vattenkriser än eliten, eftersom de inte har samma ekonomiska möjligheter att hantera prisökningar och utveckla alternativa vattenkällor.

Större orsak än miljöfaktorer

Forskarna har funnit att ojämlikhet mellan människor är en större bidragande faktor till vattenbrist i städer än miljöfaktorer som klimatförändringar eller befolkningstillväxt. Enligt studien är detta heller inte unikt för Kapstaden utan gäller även i ytterligare 80 städer runt om i världen, däribland London, Miami, Barcelona, Beijing, Tokyo, Melbourne, Istanbul, Kairo, Moskva, Bangalore, Chennai, Jakarta, Sydney, Maputo, Harare, São Paulo, Mexico City och Rom

– Även om vår studie bygger på Kapstadens socioekonomiska och hydrologiska förhållanden kan modellens beräkningar för vattendynamik i städer enkelt anpassas till andra städer som kännetecknas av socioekonomisk ojämlikhet och där hushåll har tillgång till både offentliga och privata vattenkällor, säger Elisa Savelli.