Nu definierar EU klimatjordbruk – här är de nya spelreglerna

För första gången finns gemensamma EU-regler för vilka åtgärder som kan certifieras, hur klimatnyttan ska beräknas och vilka krav som ställs på uppföljning, hållbarhet och långsiktighet.

Tre typer av klimatjordbruk kan certifieras

Den delegerade akten fastställer certifieringsmetoder för tre typer av verksamheter:

• Jordbruk och trädjordbruk på mineraljordar
• Återvätning och restaurering av torvmarker och andra organiska jordar
• Nybeskogning

Kommissionen bedömer att det är dessa områden där den vetenskapliga kunskapen och metoderna har kommit tillräckligt långt för att certifiering ska kunna införas på EU-nivå.

Det här räknas som klimatjordbruk

För jordbruk på mineraljordar listar EU ett antal åtgärder som kan ligga till grund för certifiering. Listan är inte uttömmande, men visar vilken typ av metoder som omfattas.

Bland de åtgärder som syftar till att öka kolinlagringen eller minska utsläppen från marken finns:

• Fånggrödor och andra grödor som ökar markens kolinnehåll
• Mer varierade växtföljder
• Att skörderester lämnas kvar
• Minskad jordbearbetning
• Omvandling av åkermark till gräsmark
• Förbättrad betesdrift, exempelvis rotationsbete
• Användning av organiska jordförbättringsmedel och organiska gödselmedel.

Även agroforestry omfattas. Det kan handla om att plantera träd på åkermark, anlägga häckar och andra vedartade landskapselement eller etablera fleråriga vedartade grödor.

Dessutom kan åtgärder som minskar lustgasutsläpp certifieras. Exempel är precisionsgödsling, odling av baljväxter som minskar behovet av mineralgödsel, byte av gödselmedel samt användning av nitrifikations- och ureashämmare.

Alla klimatåtgärder godkänns inte

Samtidigt ställer EU upp ett antal tydliga begränsningar.

Det går exempelvis inte att certifiera verksamheter som innebär att befintliga träd eller andra vedartade inslag tas bort. Åtgärder får inte heller genomföras på mark som dikats ut med nya dräneringssystem efter den 1 januari 2023.

Reducerad jordbearbetning räcker inte heller på egen hand. Den måste kombineras med åtgärder som ökar koltillförseln till marken, exempelvis fånggrödor eller längre växtföljder.

Inte heller kväveåtgärder kan certifieras isolerat. De ska komplettera åtgärder som ökar kolinlagringen eller förbättrar markens klimatprestanda. Dessutom ska skyddszoner längs vattendrag bevaras.

Åtagandena sträcker sig över flera decennier

En central del av regelverket är att klimatnyttan ska vara långsiktig.

För de flesta jordbruksåtgärder gäller en första aktivitetsperiod på fem år. Den kan därefter förlängas upp till tre gånger, vilket innebär att ett projekt kan löpa i upp till 20 år.

För agroforestry gäller en första period på 15 år med möjlighet till en förlängning, vilket ger en total möjlig aktivitetstid på 30 år.

Återvätning av torvmarker ska pågå i minst tio år och kan i vissa fall fortsätta i upp till 30 år.

För nybeskogning är reglerna ännu mer långsiktiga. Aktiviteten ska pågå i 35 år och övervakningen fortsätter i minst 40 år.

Certifieringen bygger på fyra grundkrav

EU:s certifiering handlar inte bara om att genomföra en klimatåtgärd. Den som vill certifiera ett projekt måste också visa att klimatnyttan verkligen uppstår.

Varje projekt ska därför innehålla en aktivitetsplan med bland annat:

• En beskrivning av den planerade åtgärden
• En beräkning av hur utsläppen skulle utvecklas utan åtgärden (baslinje)
• En uppskattning av den förväntade klimatnyttan
• En analys som visar att åtgärden inte redan krävs enligt lag och att certifieringen faktiskt påverkar investeringsbeslutet
• En riskanalys för framtida kolförluster
• En plan för hur resultaten ska följas upp.

Dessutom ska projektet visa hur det bidrar till biologisk mångfald, markhälsa och andra hållbarhetsnyttor.

Klimatnyttan ska kunna mätas

Den delegerade akten innehåller också detaljerade regler för hur klimatnyttan ska beräknas. EU tillåter fyra olika metoder:

• Modeller
• Direkta mätningar
• Proxyindikatorer
• Standardiserade emissionsfaktorer.

Om modeller används ställs omfattande krav. De ska vara vetenskapligt validerade, transparenta, anpassade till lokala mark- och klimatförhållanden och uppfylla fastställda krav på träffsäkerhet. Modellerna ska dessutom verifieras med verkliga markdata.

Osäkerhet räknas bort

För att minska risken för att klimatnyttan överskattas ska ett osäkerhetsavdrag göras innan resultatet kan certifieras.

Grundregeln är att avdraget ska uppgå till 8 procent eller motsvara den beräknade osäkerheten, beroende på vilket värde som är högst. Den beräknade osäkerheten ska bland annat ta hänsyn till modellfel, mätfel och osäkerhet i provtagningen.

För vissa metoder gäller särskilda schablonavdrag. När proxyindikatorer används för utsläpp från organiska jordar är avdraget 10 procent. För beräkningar av lustgasutsläpp är avdraget 10 procent med nationella emissionsfaktorer och 15 procent med IPCC:s generella standardvärden.

Ska skapa en gemensam europeisk standard

Den nya metodiken är det första steget i att göra EU:s certifieringsramverk för klimatjordbruk operativt. Syftet är att skapa gemensamma spelregler som gör det lättare att jämföra projekt, minska risken för greenwashing och ge investerare större förtroende för certifierade klimatåtgärder. På sikt väntas fler certifieringsmetoder tillkomma när vetenskapen utvecklas och fler typer av klimatåtgärder bedöms vara mogna för certifiering.