5 röster från Cop29 – ljusglimtar och misslyckanden

– Det var ett frustrerande möte i många avseenden. Men vi lyckades ändå landa i det nya finansieringsmålet, det nya regelverket för utsläppshandel inom ramen för Parisavtalets artikel 6 och ett nytt arbetsprogram för jämställdhet, säger han.

Vad var mest frustrerande?

– Det motstånd som vi möter från länder som Saudiarabien och Kina, med att följa upp bland annat förra årets beslut om utfasningen om fossila bränslen. I förhandlingarna motsätter de sig hårdnackat egentligen alla typer av uppföljning. 

Vad tycker du om det nya finansieringsmålet?

– Jag tror inte att någon är riktigt nöjd. Från EU:s sida har vi hela tiden sagt att vi vill ha ett ambitiöst och realistiskt mål. Det här var vad vi till slut kunde enas om.

En viktig fråga för Sverige och EU var att länder som Kina och Gulfstaterna också ska vara med som bidragarländer. På den punkten landade sluttexten i någon slags mellanlösning, förklarar Mattias Frumerie.

– Det är inte namngivet vilka länder som ska bidra, utan det står att man ska bidra utifrån förmåga. Men det vi hoppas och tror är att länder som Kina, Sydkorea och gulfstaterna nu kommer att kunna bidra finansiellt. Många av de länderna bidrar redan, men skillnaden är att det i dagsläget inte räknas in i det mål som vi har, säger Mattias Frumerie.

Medskick från forskarvärlden

Åsa Persson, forskningschef för Stockholm Environment Institute och ordförande för Klimatpolitiska rådet, har också följt klimattoppmötets förhandlingar noggrant. Vad gäller det nya finansieringsmålet hoppades hon på mer.  

– Det är fortfarande så att världens länder ger mer i fossila subventioner, än de här miljonerna man kommit överens om. Det ger lite perspektiv. Det är uppenbart att det är svårt att få länder att åta sig att bidra med mer finansiering. Därför hoppas jag att man börjar titta mer seriöst på de mer innovativa finansieringskällorna. Som att beskatta flyg och sjöfart internationellt.

Vidare säger Åsa Persson att hon också hoppades på mer kring innehållet av de nationella klimatplaner, NDC:er som länderna ska lämna in inför Cop30 i Brasilien nästa år. Klimatplanerna sträcker sig till 2035 och ska beskriva hur länderna ska leva upp till de åtaganden de skrivit under på i Parisavtalet. Planen var att man under Cop29 skulle komma fram till en gemensam text kring mer exakta detaljer om vad NDC:erna ska innehålla.

– Jag hoppades på en starkare text från alla parter att vi ska höja ambitionen inför nästa runda NDC:er. Det som var positivt var att Brasilien, Storbritannien och Förenade Arabemiraten har publicerat nya NDC:er redan. Så de föregår med gott exempel, säger hon.

Sammanfattningsvis säger Åsa Persson att hon önskade att man hade kommit längre i förhandlingarna än vad man gjorde.

– Det här var en missad chans för världens länder att komma samman och skicka en styrkesignal vad gäller klimatomställningen. Vi visste att det skulle bli ett tufft möte, och det har funnits kritik mot ordförandeskapet. Samtidigt är det ett gemensamt ansvar att öka takten och visa mer samarbetsvilja.

Här är näringslivets viktigaste milstolpe

Även flera svenska representanter från näringslivet var på plats under Cop29. En av dem var Ragn-Sells hållbarhetschef Per Larshans. Han lyfter målet med artikel 6 som den stora milstolpen från Cop29.

– Därmed är alla områden som fastslogs i Parisavtalet 2015 nu förhandlade. Vi har gått in i en ny fas – efterförhandlingar där fokus ligger på att utveckla nya avtal eller stärka befintliga, säger han.

Vidare säger han att han nu hoppas på att cirkularitet får en central roll framåt, som en möjliggörare för att uppfylla Parisavtalet.

– Det vore intressant att se hur detta kan formuleras i framtida avtalstexter.Under Cop28 nämndes cirkularitet kort i ”Global Stocktake”, men här på Cop29 har det varit tydligt hur viktigt det är. Många exempel i ländernas paviljonger visade hur cirkularitet kan bidra, och det är uppenbart att frågan kommer spela en avgörande roll i omställningen, säger han.

Vad gäller finansieringsmålet lyfter han näringslivets möjlighet att bidra.

– När det gäller finansiering blev inte alla nöjda med resultaten. Jag menar dock att näringslivet har en enorm möjlighet att bidra – om rätt förutsättningar ges. På ett ministermöte där jag representerade det globala näringslivet lyfte jag just detta budskap.

Anna Celsing, hållbarhetchef på Alfa Laval var också på plats vid mötet. Även hon betonar att förhandlingarna gått trögt, men lyfter också artikel 6 som ett viktigt framsteg.

– När jag var på mötet fick jag känslan av att nästan alla företag och organisationer är övertygade om att omställningen är den enda vägen framåt. Lösningarna finns redan på plats, det råder ingen tvekan om det. Det stora frågetecknet är hur vi bättre kan samarbeta och lyssna på varandra, så att företagen kan förklara för politiker som ska sätta upp nationella klimatmål vad som faktiskt är genomförbart, säger hon.

Henrik Tegnér, hållbarhetschef på ingenjörs- och designföretaget Afry, är nöjd med mötets slutresultat, och lyfter i sammanhanget finansieringsmålet och uppgörelsen om implementeringen av Parisavtalets artikel 6.  Samtidigt önskar även han att man kommit längre med förhandlingarna. 

– Det blev trots allt ett resultat från mötet, vilket såklart är positivt, men sedan går det alltid att säga att man borde kommit längre och att mycket beror på hur besluten i sin tur sedan implementeras, säger han.

Samtidigt riktar han kritik mot länder som han menar motarbetar beslut som fattats under förra årets klimatmöte.

– Vi ser det som mycket bekymmersamt att oljeproducerande länder, framför allt lett av Saudiarabien, aktivt motarbetar beslutet som fattades i fjol under Cop28 i Dubai om att fasa ut fossila bränslen, samt att Kina endast deltar i klimatfinansieringen på frivillig basis. Vi hoppas nu att grunden är lagd och att de nationella klimatplanerna som ska uppdateras inför COP30 nästa år kommer vara tillräckligt ambitiösa, säger han.

Förhoppningar inför Cop30

Avslutningsvis säger Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie att det nu är mycket som står på spel inför nästa års FN-möte Cop30 i Brasilien.  

– Det är verkligen fokus på att se till att världen kan presentera nya klimatplaner som gör att vi håller oss under 1,5 grader. Vi hoppas att vi, från Sverige och EU:s sida, under det kommande året kan jobba tillsammans med framför allt stora utsläppsländer för att se till att de sänker sina utsläpp.

Vad har du för förhoppningar?

– Jag ser ljust på det, i den mening att vi vet att det finns lösningar. Både IPCC och näringslivet är tydliga med att lösningarna finns. Så vår utmaning blir att övertyga beslutsfattare världen och skapa en trygghet som gör att de kan ta rätt typ av beslut, avslutar Mattias Frumerie.