200 CSRD-rapporter analyserade – här är lärdomarna

Hur märks det?

– Det märks i den röda tråden. Om du har gjort din väsentlighetsanalys bara för att ha gjort den så har du ibland en utmaning få ihop policy och dina åtgärder och att dessa är kopplade till vad du identifierat. Det blir mer som att du bara checkar av att du har en policy, säger Adrian Fintling.

Ett exempel kan vara företag som identifierat utsläpp av koldioxid som en väsentlig fråga.

– Om ett företag har identifierat koldioxidutsläpp som väsentligt i hela värdekedjan, alla tre koldioxid-Scope. Men så adresserar man bara sin egen verksamhet i policyn, exempelvis hur man minskar energianvändning, men inte hur vi ska arbeta med komplexa scope 3 frågor såsom relatera till utsläpp från inköp, produkter, eller transporter.

Bland de 200 rapporterna skiljer de sig åt bland annat i längd. De svenska bolagen som varit med i underlaget har ett snitt på 77 sidor.

– Vi kan se vissa delar av Europa som är uppe på 200-300 sidor i längd på hållbarhetsrapporter. Mycket handlar egentligen om teckensnitt och grafiska element.

Adrian Fintling spår att framtidens CSRD-rapporter kommer att bli väsentligt kortare.

– EU-taxonomirapporteringen är väldigt långa. Med revidering av ESRS blir de nu kortare, vilket ju är bra. För vissa bolag har de varit rent ut sagt oläsbara, särskilt om man pratar om den finansiella industrin, säger han.

Utifrån analysen har Adrian Fintling tips på hur man kan rapportera, både åt den som ska skicka in i år och åt den som är med i andra och tredje vågen.

– Man behöver följa gällande regelverk, men man kan ju vara pragmatisk och fundera på hur väl man implementerar allt. Det finns vägar att vara smarta på. Man behöver fortfarande se till att vara compliant – men man behöver inte alltid vara bäst i klassen.

Ett annat tips handlar om datakvalitet, och att det faktiskt är okej att gissa i rapporten.

– Det viktigaste är att man ser till att undersöka vad vi har för data, och inse att det är helt okej att göra uppskattningar så länge vi har det väl dokumenterat. Sen så kan man jobba över tid med att förbättra datakvaliteten.

Det vågar hållbarhetsproffsen redan, menar Adrian Fintling.

– Kommer du från finans och ekonomihåll kan det uppfattas som fluffigt. Men ibland går det inte att ta reda på precis allt. Börjar man samla in data från hela leverantörsledet är det jättesvårt och tidskrävande, och det bygger på att datan finns i leverantörsledet. Det är bättre att ha fullständig rapportering och vara tydlig med att kanske hälften är bra data och andra hälften är en uppskattning.

Ytterligare ett tips är att bygga bort flaskhalsar som uppstår när det gäller rapportering. Att manuellt föra in data i Excell tar tid och kan dessutom bli fel. Det kan exempelvis handla om att räkna koldioxidutsläpp på inköpsdata, säger Adrian Fintling.

– Det de ledande bolagen gör är att titta på var de har grunddata någonstans. Och utifrån det automatisera och bygga tydliga rapporter och undvika handpåläggning. Då är det också möjligt att ta beslut utifrån realtidsdata, och exempelvis då utvärdera och ställa krav på dina leverantörer om du märker att den släpper ut mer än en konkurrent.

För de som tillhör våg två och tre, är tipset att börja sätta sig in i den reviderade versionen – men inte fatta beslut utifrån det:

– Jag skulle snegla dit, se vart vindarna blåser, men fokusera på sånt som är värdeskapande, säger Adrian Fintling.

– Det är så osäkert hur rapporteringskraven blir för andra och tredje vågen, så strunta i att titta på detaljer. Se till din dubbla väsentlighetsanalys – och har du inte gjort någon så gör du den. Finns den på plats så ta en titt igen på den. Man lär sig saker när man gör saker en andra gång.