Växter minskar utsläpp från gruvan

I Sverige produceras enorma mängder gruvavfall i form av anrikningssand som magasineras i naturen och bildar stora sandöknar. Anrikningssanden innehåller ofta sufider som bildar surt lakvatten, ofta ner till pH 2.6, med stora mängder metaller då syret vittrar sanden. En vanlig metod för att minska vittringen är att täcka sanden med två meter djupt vatten, men genom att plantera ett lager av våtmarksväxter i bassängerna kan man minska vattendjupet, enligt en avhandling från Stockholmsuniversitet, skriven av Eva Stoltz. På så vis behöver man inte bygga så höga sandvallar, kostnaderna för att bygga dessa blir lägre och risken för vallbrott minskar.

En annan positiv effekt av exempelvis våtmarksväxten ängsull är att den kan minska metallhalten i lakvattnet och göra det mindre surt, enligt avhandlingen. Växternas påverkan på metallhalten i vattnet varierar beroende på vilka mineraler sanden innehåller. Växter kan frisätta men också binda metaller, dels genom upptag i rötter och skott, och dels genom att ändra förhållanden i sanden som gör metallerna mer eller mindre rörliga.