”Ledningssystem bättre än lagstiftning”
Ett miljöledningssystem kan vara mer effektivt än lagar för att hantera 2000-talets miljöfrågor. Det konstaterar Richard Almgren i sin rapport som gjorts på uppdrag av Svenskt näringsliv.
I tisdags samlade Svenskt näringsliv företrädare för industrin, organisationer och politiker för att presentera sin nya rapport Vår miljö 1930-2030 – den oklippta versionen. Inger Strömdahl, som arbetar med miljöfrågor på organisationen, berättar att de beställt rapporten för att få svar på om miljön blivit bättre eller sämre sedan 1930.
Rapportförfattaren Richard Almgren stillade kanske inte den undran genom att konstatera att miljöutvecklingen blivit både bättre och sämre. Ser man Sverige som en isolerad enhet, hur svenska åtgärder påverkat miljön i landet har gått åt det bättre. Försurningen har dämpats och ozonförstörande kemikalier plockats bort ur tillverkningen. Några problemområden som återstår lyfts särskilt fram: transporter, energi, produkters utformning och jordbruket.
– Den styrmedelsarsenal vi har idag är inte särskilt bra för de här fyra områdena, säger Richard Almgren.
Oljekrisen påverkade
En kärnpunkt i rapporten är också att Sverige sedan 1970-talet har lyckats frikoppla ekonomisk utveckling från ökade utsläpp. Förutom oljekriser, lagstiftning och styrmedel lyfter Richard Almgren lyfter fram företagens centrala roll i att minska miljöpåverkan: ”intressant i detta sammanhang är att miljöledningssystemen enligt min bedömning har större möjligheter att effektivt hantera 2000-talets miljöfrågor än vad lagstiftningen generellt kan. Det är ju den enskilda företagaren som själv gör bedömningen av erforderliga insatser mot bakgrund av kunskap om sin egen verksamhet.” Han anser också att staten bör stimulera en större tillämpning av miljöledningssystem.
Lever över tillgångar
En slutsats i rapporten är att Sverige i ganska liten utsträckning kan påverka miljöproblemen på hemmaplan, eftersom flera av dem är så pass sammanlänkande med resten av världen. Lasse Gustavsson, generalsekreterare på WWF, tycker att rapporten i för stor utsträckning ser Sverige som isolerat.
– Den handlar ganska lite om hur Sverige påverkar världen. Det är den största frågan. Företagen måste ta en global ansats i allt de gör. Man kan konstatera att vi i Sverige lever som om vi hade tillgång till tre planeter, säger han och konstaterar att vi handlar med andra länder men att en handelsbalans för koldioxid saknas.
Elisabeth Nilsson, vd på stålindustrins branschorganisation Jernkontoret, lyfte även hon upp det internationella perspektivet, men med fokus på svensk konkurrenskraft.
– Teknikaspekten gör frågan komplex, vi har inga konkreta lösningar för att få bort koldioxid ur ståltillverkningen. Vi behöver lika åtaganden för industrinationer i Köpenhamn. Annars måste företagen kanske flytta till Kina.
– I Mali släpper en invånare ut 50 kilo koldioxid per år, här släpper vi ut 3 ton per person och år. Om vi skulle ha samma spelregler för alla skulle problemen bestå. Juniorhockeylaget och landslaget skulle spela i samma liga, kontrar Lasse Gustavsson.
