Geoengineering har släppts in i finrummen

Med hjälp av en ballong kan man skicka upp svaveldioxid i stratosfären och imitera effekten av ett vulkanutbrott. Svaveldioxiden kondenseras till droppar och reflekterar bort solljuset.

– Jag tror inte att det vore så svårt att göra. Men här finns en osäkerhet. Vi vet hur atmosfären reagerar på en engångshändelse men om vi gör det år efter år så vet vi inte vad det får för effekter, säger Ole Martin Christensen.

En bieffekt kan vara att ozonlagret förtunnas och att ett batteri med andra åtgärder måste sättas in för att reparera svaveldioxidens skadeverkningar.

Speglar i rymden

Andra tekniker för att reflektera bort solljus är att måla alla vägar och hus vita, eller skicka upp speglar i rymden. Förutom andra invändningar, som frågan om hur man skulle få ner alla speglar från rymden när de går sönder, är dessa alternativ väldigt kostsamma. Alla solblockningstekniker har även den nackdelen att de kan skada jordens växtlighet, som ju behöver solljus för att växa.

Den enklaste tekniken för att ta hand om koldioxid i atmosfären är att sluta skövla skog och plantera mer träd. Det konkurrerar dock med behovet av odlingsbar mark. Forskarna har därför andra idéer.

– En av de mer kontroversiella teknikerna är att odla alger i haven. Man kan till exempel hälla ner järnpartiklar och sätta igång en algblomning. Man hoppas att algerna binder koldioxid och sjunker till botten.

Tekniken är inte utan risker. Algblomning kan leda till syrebrist och orsaka fiskdöd.

Det område där vi har kommit längst idag är koldioxidavskiljning och lagring av koldioxid, CCS. I EU satsas stort på att göra kolkraftverken mindre miljöfarliga genom att separera koldioxiden ur utsläppen och lagra den djupt under marken. Men tekniken kritiseras eftersom vi inte kan vara säkra på hur länge koldioxiden stannar under jord.

Outforskade bieffekter

Effekterna av att medvetet gå in och påverka klimatsystemet är alltså till stor del outforskade. Men de som förespråkar geoengineering har en poäng i att vi redan på en monumental skala påverkar klimatet genom våra utsläpp av växthusgaser. Varför skulle det då vara fel att försöka reparera skadan?

En stor farhåga är att länder eller privatpersoner självsvådligt ska börja experimentera. Det har redan hänt. År 2011 dumpade en kontroversiell amerikansk affärsman 100 ton järnsulfat i Stilla havet, vilket orsakade en kolossal algblomning som tydligt syntes på satellitbilder.

– Det är ingen tvekan om att vissa av de här metoderna öppnar upp för stora etiska frågor. Vem skulle ha rätt att besluta om att göra storskaliga ändringar på klimatet?

Ole Martin Christensen tror inte att geoengineering är lösningen på våra klimatproblem. Kanske kan det vara ett sätt att släcka bränder, men kan inte ersätta en drastisk minskning av våra koldioxidutsläpp.

– Ska vi fortsätta med de här teknikerna i en evighet? Det blir en enorm kostnad. Och att kyla ner jorden är inte detsamma som att ta itu med alla klimatproblem – som till exempel försurningen av haven.