Analys: Så vill oppositionen ställa om transporterna

Nu har samtliga oppositionspartier lagt sina motförslag till regeringens budgetproposition, i form av partivisa budgetmotioner. För 2026 får förslagen begränsad betydelse, men de visar vilken politik respektive parti vill driva efter valet om de får chansen. Här är tio centrala slutsatser för transportsektorns omställning, med möjlighet att fördjupa sig på 2030-sekretariatets hemsida där alla förslagen finns sammanställda. 

• Större utsläppsminskningar från transportsektorn än i regeringens förslag. Alla fyra oppositionspartier är tydligt kritiska mot att klimatpåverkan ökade 2024 och att utsläppsgapet gentemot klimatkraven för 2030 är betydande.  
• Järnvägen i fokus. Alla fyra partier satsar extra på att förbättra järnvägen jämfört med regeringens förslag. Miljöpartiet har den mest omfattande satsningen, inklusive nya stambanor och utbyggnad av bl.a. Norrbotniabanan, Malmbanan och Oslo–Stockholm – förslag som i huvudsak gäller den nationella planen som ju hanteras separat. Centerpartiet lanserar ett nytänk i form av ett “task force” som snabbt ska kunna lösa de brister som ger upphov till mest förseningar.  Särskilt Mp och V lyfter att de ökade satsningarna på försvaret till stor del ska handla om upprustad infrastruktur, med järnvägen i centrum.  
• Kollektivtrafiken gynnas. Det finns inga förslag på ny “kollektivtrafikmiljard” eller liknande, men Mp och V föreslår ett “Sverigekort” för obegränsad pendling med kollektivtrafiken ungefär som i Tyskland föreslås av Mp och V. S föreslår gratis kollektivtrafik för unga, med halverade kostnader i ett första steg. 
• Elbilsstöd stärks. Vänsterpartiet sticker ut genom att inte ha något förslag på hur elbilar ska gynnas, vilket de tre andra partierna har – alltså utöver regeringens förslag på premie för låginkomsttagare i glesbygd. C och Mp föreslår också utökat stöd till eldrivna tunga fordon, Mp också för gasdrift. Mp föreslår vidare ett särskilt stöd till konvertering från fossildrift till el och förnybart. 
• Klimat- och Industriklivet stärks och förlängs. Mp och V vill förstärka Klimatklivet med 2.5 miljarder kronor och förlänga det till 2030. C, S och Mp vill förstärka och förlänga Industriklivet. Skrivningar om vad förstärkningarna ska leda till ryms inom respektive stöds nuvarande utformning. 
• Saknas: Reduktionsplikt, skrotning. Inget av partierna vill uttryckligen höja reduktionsplikten, även om analysen görs att sänkningen lett till ökad klimatpåverkan. Inte heller föreslår något av partierna en annorlunda utformad skrotningspremie, trots att den befintliga som löper ut 31 oktober blivit så utskälld. 
• Störst skillnad: Omfattningen. En viktig skiljelinje mellan de fyra oppositionspartierna är omfattningen på förslagen. C och Mp har de mest omfattande förslagen räknat i hur stora de ekonomiska satsningarna är och hur stora utsläppsminskningar det bedöms ge. De anger att deras förslag räcker för att nå ESR-målen, medan S och V inte har så tydliga utsläppsberäkningar
• Störst betoningsskillnad: Biodrivmedlen. En stor skillnad i hur man lägger sitt fokus och var man har sin tilltro gäller biodrivmedlen. Alla fyra partierna har en positiv inställning till dem men endast Centerpartiet lyfter fram dem starkt – deras förslag till upphandling av biodrivmedel för att stärka svensk produktion och få ner priserna är den största enskilda satsningen på klimatområdet.
• Störst konfliktrisk – Transporteffektiviteten. En potentiellt mer svårlöst skiljelinje gäller ökad transporteffektivitet. Det betonas av Miljöpartiet som har konkreta förslag på vägtrafikminskningsmål enligt norsk modell. Vänsterpartiet vill styra med vägavgifter men har övergripande resonemang och förslag om utredningar snarare än skarpa åtgärder. Varken Centerpartiet eller Socialdemokraterna har något förslag om att trafiken ska minska.
• Möjligheter till samverkan: Goda. I tider då olika regeringsalternativ diskuteras, kan man neutralt konstatera att det avseende transportsektorns omställning är mer som förenar de fyra oppositionspartierna än som skiljer dem åt. Omfattning och ambitionsnivå skiljer sig åt och några frågor betonas olika, men svårare oenigheter än så här har man kunnat förhandla sig igenom.

För regeringen finns det kortsiktigt inte stor anledning att fästa sig vid förslagen som oppositionen lagt; man har med Tidösamarbetet egen majoritet för sina förslag och inget från oppositionen är utformat specifikt för att locka över Sverigedemokraterna eller någon tvekande liberal. Men räkna med att de mest populära förslagen från oppositionen kan få någon slags motsvarighet från regeringen, antingen i den sista vårbudgeten innan valet eller i valmanifesten för nästa mandatperiod.