TCO: Så kan kommunerna gå från klimatrisk till åtgärd

Rapporten bygger också på en genomgång av länsstyrelsernas regionala riskunderlag och en jämförelse med Svensk Försäkrings och IVL Svenska Miljöinstitutets kartläggning av kommunernas klimatanpassningsarbete.

– Folk ser att klimatförändringarna är här och nu. Det kan handla om att man inte vet exakt vad kommunen gör, men också om att man ser att det här kommer att vara en utmaning som kräver både resurser och kompetens, säger TCO:s ordförande Therese Svanström till Miljö & Utveckling.

Riskerna är i stor utsträckning kända

Genomgången visar att riskerna i stora delar av landet redan är identifierade. Det handlar bland annat om skyfall, översvämningar, värmeböljor, torka, skogsbränder, ras, skred och erosion.

Vilka risker som behöver prioriteras varierar däremot mellan kommunerna. I kustkommuner kan stigande havsnivåer, erosion och kustöversvämningar vara centrala. På andra håll kan höga flöden, skogsbränder, vattenbrist eller störningar i transportinfrastrukturen väga tyngre.

– Det finns inget generellt svar på vilken samhällsfunktion som är mest utsatt. Det ser olika ut beroende på var i landet man befinner sig. Det är därför länsstyrelsernas riskrapportering behöver jämföras med kommunernas planer och åtgärder, säger Therese Svanström.

Den jämförelsen visar enligt TCO ett återkommande glapp. Kommunerna känner ofta till riskerna, men har inte alltid förmåga att prioritera, finansiera och genomföra de åtgärder som behövs.

Resurser saknas i många kommuner

Fler än 90 procent av de 193 kommuner som svarade på Svensk Försäkrings och IVL:s kartläggning uppgav att de arbetar med klimatanpassning. Samtidigt saknade omkring en fjärdedel ett formellt politiskt beslut om arbetet. Bara fyra av tio hade avsatt särskilda personella eller ekonomiska resurser.

Det innebär att klimatanpassningen ofta ska hanteras inom befintliga budgetar och arbetsuppgifter. Rapporten pekar också på att många kommuner har kommit längre med riskanalyser och planering än med genomförande, uppföljning och utvärdering.

Förutsättningarna är särskilt begränsade i små kommuner och landsbygdskommuner. Där kan det saknas både specialistkompetens, planeringsunderlag och resurser för att söka statliga stöd.

– Det är klart att det är en större utmaning för små kommuner, som har färre resurser både ekonomiskt och personellt. Frågan är vilken kunskap och kompetens man har för att ta hand om de risker som finns, säger Therese Svanström.

Behöver in i ordinarie styrning

En praktisk slutsats för kommunerna är att klimatanpassningen behöver föras in i den ordinarie styrningen. Riskanalyser behöver kopplas till politiska beslut, ansvariga verksamheter, budget, investeringar och tidplaner.

TCO vill också att klimatanpassning och civil beredskap ska bygga på en gemensam riskbild. Det innebär exempelvis att klimatrelaterade störningar tas med i kontinuitetsplanering och beredskapsövningar och att beroenden mellan olika samhällsfunktioner analyseras.

Ett skyfall kan exempelvis samtidigt påverka vägar, elförsörjning, elektronisk kommunikation, dricksvatten och möjligheten för räddningstjänst och hemtjänst att ta sig fram. Kommunen behöver därför inte bara bedöma risken inom varje verksamhet, utan också vad som händer när flera funktioner påverkas samtidigt.

– Just nu blir arbetet lite stuprörsmässigt. Det militära och civila försvaret betraktas ofta främst ur ett krigsperspektiv. Vi vill se ett helhetsgrepp där man också tar höjd för de chocker som klimatförändringarna kan orsaka, säger Therese Svanström.

Efterlyser statligt stöd

TCO föreslår ett tydligare statligt ansvar för styrning, riktlinjer och finansiering. Organisationen vill bland annat se stabila statsbidrag, gemensamma riktlinjer för klimatscenarier och riskbedömningar samt en nationell strategi för kompetensförsörjning.

Någon beräkning av hur mycket statlig finansiering som behövs presenteras dock inte.

– Vi har inte satt någon prislapp på det. Men staten behöver kliva in och inte lägga ansvaret enbart på kommunerna. Jag tror att kunskapen i stor utsträckning finns, men kommunerna behöver stöd och resurser för att omsätta den i åtgärder, säger Therese Svanström.

Så kan kommunen minska glappet

• Utgå från länsstyrelsens risk- och sårbarhetsanalys och jämför den med kommunens egna planer och beslut.
• Identifiera vilka samhällsviktiga funktioner som kan påverkas och hur störningar kan spridas mellan exempelvis VA, el, transporter, kommunikationer och omsorg.
• Säkerställ ett formellt politiskt beslut som ger arbetet mandat och gör det möjligt att prioritera åtgärder i budgeten.
• Koppla varje prioriterad risk till en konkret åtgärd, ansvarig verksamhet, finansiering och tidplan.
• Integrera klimatanpassning i fysisk planering, investeringar, underhåll, kontinuitetshantering och beredskapsövningar.
• Följ upp om åtgärderna verkligen minskar sårbarheten och uppdatera riskbilden när förutsättningarna förändras.
• Undersök om specialistkompetens, planeringsunderlag och ansökningar om statligt stöd kan samordnas med länsstyrelsen eller närliggande kommuner.