Klimatrapport får kritik

Det vetenskapliga rådet för klimatfrågor utgår från att det finns osäkerhet kring vad en kraftig global uppvärmning kan leda till. För att känna sig mer säker lyfter rådet fram EUs mål om att den globala temperaturökningen inte ska överskrida två grader jämfört med förindustriell nivå.

Nära noll vid sekelskiftet

Rådet förordar vissa utsläppsmål, som ska garantera att den globala temperaturökningen inte blir större än två grader, rådet anser att:

– de globala utsläppen av växthusgaser till år 2020 behöver minska med ca 10 procent jämfört med 2004 års nivå

– de globala utsläppen till år 2050 behöver minst halveras jämfört med år 1990

– de globala utsläppen vid slutet av detta sekel behöver ha reducerats till en nivå nära noll

20–25 procent för Sverige

För Sveriges och EUs del är rådets målsättning skarpare, rådet anser:

– att EU:s utsläpp av växthusgaser jämfört med 1990 års nivå bör minska med 30–40 procent till år 2020 och med 75–90 procent till år 2050 för att EU ska ta sin del av det globala ansvaret för att nå tvågradersmålet.

– att Sveriges utsläpp av växthusgaser jämfört med 1990 års nivå bör minska med 20–25 procent till år 2020 och med 70–85 procent till år 2050 för att Sverige ska ta sin del av det globala ansvaret för att nå tvågradersmålet.

”20 procent – orimligt lågt”

Naturskyddsföreningen är mycket kritisk till det kortsiktiga nationella målet – det är helt enkelt för lågt satt.

– Om alla koldioxidutsläpp ska vara borta innan detta århundrade är slut så är det helt orimligt att bara klara 20 procent till 2020, det är att skjuta problemet framför sig, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, om rapporten.

Föreningen konstaterar att utgångspunkten för rådets beräkningar är Sveriges svaga mål enligt Kyotoprotokollet, plus fyra procent. Sveriges riksdag har däremot lagt fast ett tuffare mål på minus fyra procent som Sverige är på väg att klara. Om riksdagens mål tas som utgångspunkt skulle målsättningen till 2020 bli 25–30 procent.

”Defensiv och trist syn”

– Rådets utgångspunkt är inte vetenskaplig, den bygger på en defensiv och trist syn som blundar för de utsläppsminskningar som de facto sker i Sverige idag. Vi kan klara långt högre mål, säger Mikael Karlsson.

Men Naturskyddsföreningen välkomnar att rådet slagit fast att utsläppen av koldioxid helt måste upphöra i Sverige före 2100.

Flera åtgärder listas

Rådet listar också ett antal åtgärder för att nå utsläppsmålen, rådet anser:

– att de globala utsläppsreduktioner som har bedömts nödvändiga för att nå tvågradersmålet i hög grad kan åstadkommas genom att utnyttja den teknik som finns tillgänglig på marknaden i dag, och teknik som kan förväntas komma ut på marknaden inom de närmaste årtiondena

– att förändringar av konsumtionsmönster spelar stor roll för att minska utsläppen av växthusgaser

– att en kombination av energieffektivisering, energibesparing och åtgärder när det gäller energitillförsel krävs för att nå önskade klimatmål

– att energieffektivisering och energibesparing har stor potential att till låga kostnader minska utsläppen

– att förnybar energi (bioenergi, sol, vind, vatten), kärnkraft samt avskiljning och lagring av koldioxid kan bidra till utsläppsreduktioner. För kärnkraften måste frågor rörande säkerhet, avfall, risker för kärnvapenspridning och terrorhandlingar ges allmänt accepterade lösningar.

– att de ansträngningar som görs för att minska utsläppen av växthusgaser inom de närmaste årtiondena i stor utsträckning är avgörande för möjligheten att nå tvågradersmålet

– att ett utsläppsmål för Sverige för år 2020 till helt övervägande del bör uppnås genom en kombination av inhemska åtgärder, och då framförallt i transportsektorn, samt en nedskärning av tilldelning av utsläppsrätter till sektorer inom EU:s system för handel med utsläppsrätter. Statliga investeringar i utsläppsminskande projekt i utvecklingsländer, genom mekanismen för ren utveckling (CDM, Clean Development Mechanism), kan komma att behövas som komplement.

En rad möjliga styrmedel

Rådet har också tittat närmare på vilka styrmedel som är lämpligast för klimatpolitiken. För att önskade åtgärder ska komma till stånd med rimliga kostnader är val av styrmedel och klimatpolitikens inriktning väsentliga, konstaterar rådet. Rådet har utifrån miljöekonomisk och annan forskning diskuterat ett urval huvudfrågor och anser:

– att klimatfrågan måste lösas i internationell samverkan

– att styrmedlen för att minska utsläppen av växthusgaser helst bör vara breda, internationellt samordnade, likformiga och teknikneutrala, men att avsteg från denna princip ibland är motiverade

– att det är grundläggande att sätta ett pris på utsläppen av växthusgaser med sikte på att nå antagna klimatmål

– att de ekonomiska styrmedlen koldioxidskatt och handel med utsläppsrätter är viktiga och kraftfulla styrmedel om de är rätt utformade

– att ekonomiska styrmedel behöver kompletteras med andra styrmedel som utbildning, information och lagstiftning

– att det är viktigt att Sverige arbetar aktivt inom EU med att förbättra EU:s system för handel med utsläppsrätter. Det är viktigt att utsläppstaket sänks och att auktionering tillämpas.

– att ny teknologi är mycket viktig för att kunna lösa klimatfrågan. Här krävs forskning och utveckling och politik som skapar marknader för kommersialisering av dessa teknologier.

– att Sverige bör verka internationellt för att subventioner till såväl utvinning som användning av fossila bränslen avvecklas.