Inga produkter i varukorgen.
Klimat – så mycket mer än teknik och politik
COP19
Trögheten är slående när det gäller förändring. Information och kunskap är viktig för att ta ställning. Men trots all information om att vi är inne på en farlig väg så tar inte beslutsfattare de beslut som fodras. Henrik Grape Handläggare för hållbar utveckling på Svenska Kyrkan rapporterar från ett uppgivet Warszawa.
Filippinernas chefsförhandlare Naderev Sano hamnade i fokus efter sitt inlägg i början av klimatförhandlingarna i Warszawa. Han kunde inte hålla tillbaka tårarna över vad som skett i hans land och hemstad under den starkaste tyfonen någonsin. Vi ger gärna till katastrofhjälp och det är mycket bra. Vad vi kanske glömt är att förra året så drog tyfonen Bhopa in över samma område och även den gången fick vi höra skakande vittnesmål.
Varför tänker vi inte vidare? Varför tar vi inte till oss att intensivare väderfenomen kommer bli allt mer vanligare? Varför kan vi inte inse att vi idag har möjlighet att minska den påverkan allt fler väderrelaterade katastrofer kommer att få i framtiden?
Jag befinner mig på klimatförhandlingarna och tillsammans med många andra representerar jag kyrkor och kyrkliga biståndsorganisationer från hela världen. Vi blir ofta uppgivna, som så många andra. Men det som är slående är att det är människan som har avgörandet i sina händer. Vi har satt oss i förarsätet för planetens framtid och har makt att välja vilken väg vi ska ta.
Trögheten är slående när det gäller förändring. Information och kunskap är viktig för att ta ställning. Men trots all information om att vi är inne på en farlig väg så tar inte beslutsfattare de beslut som fodras. Samtidigt rubbar vi individer inte våra tröga vanor. Kanske av bekvämlighet eller av rädsla att förlora något. Visst är det mycket enklare att förminska eller förneka de utmaningar vi står inför och då stanna kvar i en livsstil som vi vet inte är hållbar.
Vad gör vi när inte beslutsfattare fattar de beslut som vi måste ta? Vad gör vi när kunskapen inte blir till handling för oss som individer?
I klimatförhandlingarna är det tydligt att det saknas förtroende, tillit. Sedan debaclet i Köpenhamn har den mesta energin gått till att försöka att reparera förtroendet mellan de fattiga och rika länderna men också att nå tillit till att vi kan komma överens.
