Rapport: Klimatet på Almedalsonsdagen

1. Centern klimatvillkorar. Anna-Karin Hatts första Almedalstal hade starkt klimatfokus, med besked som ”Om inte regeringen klarar av att nå klimatmålen, då är det inte klimatmålen som ska bytas ut”. Udden är mot Kristersson, men för att inte verka som en socialdemokratisk knähund, betonar Hatt att varje regering måste stötta näringslivets och landsbygdens roll i omställningen. Att bomma klimatmålen kan kosta hela 100 miljarder kronor, anger Hatt som på DN Debatt vill att ”regeringens misslyckade klimatpolitik” ska utredas. Riktigt vad en sån utredning ska leda till är dock oklart – den kan i vart fall inte mer precist besvara vad kostnaden blir för höga utsläpp, eftersom det beror på hur höga och vad priset på utsläppsrätter blir.
2. Miljöpartiet frihetskopplar klimatet. Mp:s interna oenighet om man ska gå ”all in” på klimatet eller också lyfta andra frågor tycks vara över – Amanda Linds tal var ett klimattal. Hon kritiserade förstås att regeringen ”tappat kontrollen” om klimatet med skenande utsläpp, och fångade in oron att partiets politik skulle vara dyr för vanligt folk, bland annat med förslag om elbilsleasing till en kostnad motsvarande bensin för fem spänn litern. Hela klimatsatsningen profileras av Mp som frihet – från fossilberoende och att leva ett drägligt liv också i framtiden. Det ger också de gröna en tydlig skillnad mot socialdemokraterna som knappast i sitt Almedalstal kommer att nämna ” frihet” 37 gånger.
3. Klimataktivism på marginalen. En aktivist från Ta Tillbaka Framtiden tog till orda på Liberalernas Almedalstal, men blev snabbt bortmotad och kommenterades inte alls av Moamsson (se på Youtube). Hatt tycktes i inledningen av sitt tal försöka höra aktivisternas budskap, men lyckades inte och kommenterade det inte heller.
4. Boomande rundabordssamtal och mingel – på vems villkor? Antalet öppna seminarier har minskat något, med en särskilt tydlig minskning inom hållbarhet som dock mycket handlar om att frågan omprofileras som resiliens (som vi skrev om igår). Istället ökar de slutna rundabordssamtalen, minglen och middagarna. Det är positivt för att sannolikheten att prata ihop sig kan öka om publik och media inte sitter med, men negativt för att det är de redan etablerade som bjuds in – med risk för uteblivna nya intryck och förstärkta stuprör mellan olika samhällsgrupper.
5. Minskade kostnader för omställningen. På Almedalens klimatseminarier fokuseras mycket på hur väldigt dyrt det kan bli för Sverige att bomma EU:s klimatkrav – men många oroar sig också för hur dyr den gröna omställningen kan bli. Därför blev onsdagens artikel med Energiforsks Markus Wråke en sån snackis – att spara hundratals miljarder på att använda elnätet effektivare är en väldig avlastning för statsbudgeten och gör att omställningen kan gå snabbare.

Almedalsveckan är halvvägs, att det svaga klimatintresset från tisdagens partier under onsdagen förbyttes till stark klimatprofilering var väntat eftersom det kom från riksdagens två gröna partier. I vad mån torsdagens partier, tungviktarna S och M, profilerar klimatet blir spännande att se – liksom hur klimatet diskuteras i torsdagens alla rundabordssamtal – det återkommer vi till i nästa klimatanalys!