Förslagen i Miljötillståndsutredningen riskerar att urholka miljöskyddet, minska transparensen och leda till fler överklaganden. Det menar Jonas Ebbesson, professor i miljörätt på Stockholms universitet, och Jan Darpö, professor i miljörätt på Uppsala universitet, som i en debattartikel i Svenska Dagbladet uttrycker oro över flera av utredningens rekommendationer.
Den offentliga utredningen (SOU 2024:98), som överlämnades till regeringen i januari, syftar till att effektivisera tillståndsprocesserna för miljöfarliga verksamheter. Men enligt professorerna präglas utredningen av en förenklad problembeskrivning, där näringslivets syn på tillståndsprocesser som långsamma och oförutsägbara fått prägla slutsatserna – trots att utredningens eget underlag inte visar på några större systemfel.
– Man har öst ur sig en rad förslag som är väldigt radikala. Det blir omöjligt för remissinstanser att ta ställning till, säger Jan Darpö och till Miljö & Utveckling och hänvisar till att betänkandet består av över 2100 sidor, varav lagtexten utgör mer än 350.
Ett av de mest uppmärksammade förslagen är att slopa det obligatoriska kravet på tidiga samråd med berörda grannar och miljöorganisationer. I dag används dessa samråd för att avgöra om en miljökonsekvensbeskrivning krävs och för att säkerställa att beslutsunderlaget täcker alla relevanta aspekter.
– I stället för som i dag, då allmänheten får komma med synpunkter under resans gång, vill man nu att det ska ske först när myndigheten är färdig att fatta beslut, säger Jan Darpö.
Enligt honom riskerar detta att underminera både beslutsunderlaget och tilltron till processen:
– Att strypa allmänhetens tidiga deltagande kommer göra att man ökar överklagandena sen. Folk kommer känna sig överkörda.
Han ifrågasätter också att de föreslagna tidsfristerna ska gälla generellt:
– Tidsfristerna som kommer nu med EU-rätten gäller för prioriterade projekt. De gäller inte allmänt. Idén är ju att projekt som rör till exempel kritiska råmaterial ska gå före och prioriteras. Men här vill utredningen införa dem rakt upp och ner – tidsfrister för allt och slopar det tidiga samrådet, vilket gör att man bygger upp problem.
Jan Darpö menar att det finns andra mer effektiva vägar framåt. Ett exempel är att förtydliga ansvarsfördelningen mellan länsstyrelser och tillståndsmyndigheter, snarare än att förändra allmänhetens möjligheter till insyn.
– Det finns inga problem att lägga in en tydligare ansvarsfördelning mellan länsstyrelsen och de som meddelar tillstånd. Man kan utgå från dagens regler och skärpa myndighetens roll.
Han välkomnar vissa delar av utredningen, exempelvis förslaget om att inrätta en särskild tillståndsmyndighet, men efterlyser en mer strukturerad väg framåt:
– Man kan utgå från dagens regler och skärpa myndighetens, samt klargöra fördelningen av ansvaret mellan länsstyrelsen och tillståndsmyndigheterna, säger han.
Regeringen har ännu inte tagit ställning till utredningens rekommendationer, men frågan väntas väcka debatt när analysarbetet inom Regeringskansliet går vidare.



